Anbytarforum
Metoder & hjälpmedel => Kyrkböcker => Källor => Allmänt => Ämnet startat av: Patrick von Brömsen skrivet 2011-08-31, 12:14
-
Hej
Till Jorge Lintrup, eller någon som vet!
I dagens artikel säger du: Det går förstås att släktforska ändå - Sverige är inte alls unikt på det området. Den katolska kyrkan började skriva kyrkböcker redan på 1500-talet.
Källa: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/se-dig-sjalv-i-din-slakt
Jorge du har haft samma resonemang i anbytarforum/förbundsforum någonstans, jag finner det inte nu. Om du själv vet kan du väl länka! Här ansåg du att alla som påstod att det är svårt att forska utomlands har fel, och att vi inte alls är unika angående detta. Jag har själv läst detta i olika böcker och tagit det för sanning. Är beredd att ändra mig!
Min fråga är följande: Vill du förklara hur, varför dessa har fel? Du skriver att katolska länder har böcker till 1500-talet, kan man göra koppligar mellan människor i dessa? Det räcker att gå till Norge som exempel för att upptäcka svårigheter med kopplingar just tack vare att det saknas husförhörslängder.
Tackar för ett klargörande svar som omkullkastar gamla sanningar.
Vänligen Patrick (kanske tråden behöver flyttas)
-
Jojje har kanske inte sett ditt inlägg (och jag glömde fråga när jag råkade träffa honom
för en timme sedan).
Men generellt kan man säga att problemet i andra länder brukar vara att det inte finns
någon motsvarighet till husförhörslängder, vilket gör det svårare att forska.
Det finns dock liknande källor i vissa länder, åtminstone ibland.
Jag rekommenderar artikeln Internationell släktforskning av Emilio Dahl i Släkthistoriskt Forum 1985:3, där han visar hur bra det gick för honom att forska bland annat i Spanien.
-
Hej Ulf
Jo, jag får hoppas att det är så att inlägget inte uppmärksammats ännu. För jag utgår ändå från att det finns substans i uttalandet!
Därför hade det varit roligt att få fram all ny information om forskning i dagens digitala värld (även om då alla länder inte digitaliserats ännu?). Om då inte annat för att det omkullkastar den gamla sanningen.
Väntar på svar! (nog är väl ändå de på förbundet inne och kikar dagligen?).
Vänligen Patrick
-
Nej, de på förbundet är inte alls inne och kikar dagligen, vilket är svar på din sista fråga, Patrick, vi anställda har dessutom fått restriktioner vad gäller deltagandet i Anbytarforum på arbetstid. Det är förbundsstyrelsen som tar ansvar för förbundets dialog med sina medlemmar.
Det är dock lördag nu, så jag besvarar gärna din första fråga: För det första har jag aldrig påstått att det skulle vara lika enkelt som i Sverige att släktforska utomlands. Sverige skiljer sig åt från alla andra länder (utom Finland) genom sina husförhörslängder. Å andra sidan är uppgifterna i andra länders kyrkböcker många gånger mer utförligare genom att det i födelseböckerna även står vilka som är far- och morföräldrar till barnet i fråga, osv. Saken varierar naturligtvis från land till land, men sanningen är faktiskt den att de flesta kristna länder haft en utförlig kyrkobokföring av sina medborgare och att den faktiskt också startade långt före den svenska.
Jag ska också motivera hur det kan komma sig att man de facto kan forska lika bra i andra länder som i Sverige, och kanske även komma längre bak i tiden:
För det första har man använt sig av släktnamn mycket längre än i Sverige, vilket underlättar jättemycket, i vissa fall t.ex. i spansktalande länder, använder man dessutom både faderns och moderns släktnamn, och då är det jättelätt att lokalisera individer.
Kyrkobokföringen i katolska länder blev allmän efter det tridentinska kyrkomötet år 1563, då den romersk-katolska kyrkan, som en del av motreformationen ålade alla sina präster att fortsättningsvis föra dop- och vigselregister i sina församlingar. Det finns således bokföring från de flesta dåvarande församlingar, om den överlevt krig, bränder och vanvård. I vissa länder är kyrkobokföring äldre än så. Redan på 1400-talet förde många församlingar bok över sina församlingsmedlemmar.
Lägg därtill den katolska inkvisitionen, som hade en byråkrati av Guds nåde...
Behöver jag nämna fler saker för att du ska tro på vad jag säger?
Sverige är inte bäst, tyvärr, lämna gärna den villfarelsen. Vi är endast unika såtillvida att vi kan följa släkterna i husförhörslängden, som är en löpande folkräkning. Det kan vi vara glada för.
-
Joije!
Ted Rosvall sa nu senast i programet på SVT Vem tror du att du är att Sverige har världens bästa kyrkbokföring. Så det är lätt att få den uppfattningen om man själv inte är proffesionell. ;-)
-
Hej Joije!
Tackar för infon. det var intressant att få ta del utav.
Fast i ärlighetens namn så har du varit ute på Wiki under dagtid, under just dessa dagar. Och att då inte få lov att svara på något som är riktat till en själv, det låter märkligt! Även om detta ingår i uppdraget.
Fast är det en anställning du har nu? Var det inte en marknadsåtgärd från början? Fast det tillhör ju inte här!
Vänligen Patrick
-
Torsten,
Jag såg också Vem tror du att du är? och Teds påstående, som jag tyckte var lite väl präglad av svensk självgodhet. Visst har vi husförhörslängder, men det vet varje seriös släktforskare att på många håll i Sverige finns inga husförhörslängder förrän någon gång i slutet på 1700-talet och ibland inte ens då. Vissa landsändar har inte ens någon sammanhängande kyrkobokföring förrän långt in på 1700-talet. Inte direkt något att skryta med.
Patrick,
Att jobba med wikin är inte att vara ute på Anbytarforum. Det är där det finns restriktioner. Wikin ingår i mitt jobb.
-
Hej
Behöver hjälp hur man kan komma åt kyrkoböcker i Enontekiö i norra Finland. Min svärmor kommer från Hetta i Enontekiö.
Tacksam för alla idéer
Mvh Göran Bothin
-
Göran,
En enkel Google-sökning med nyckelorden finland kyrkböcker ger dig följande web-adress med information på svenska: http://www.sukuhistoria.fi/sshy/index_sve.htm Klicka dig vidare i menyn Kyrkböcker och där klickar du på församlingsnamnet, osv.
Idiotsäkert!
-
Jojje
Tack för ett snabbt svar.
Göran