Anbytarforum
Metoder & hjälpmedel => Metodfrågor - Hur gör jag? => 04 - Hur organiserar jag min forskning => Ämnet startat av: Kicki kKainulainen skrivet 2001-01-17, 10:55
-
Hej!
Är det någon som har ett bra tips på hur jag ska skriva alla gamla släktingar.(Med föräldrar, barn, barnbarn...e.c.t.)
Har inte riktigt hittat något bra sätt att få med alla på ett enkelt och lättläst sätt.
Kicki
-
Hej Kicki!
Man kan köpa släktbok hos Sveriges Släktforskarförbund, (Stockholm eller Göteborg).
I släktbok finns att skriva på anors namn.
Släktbok heter Släktboken.
Ring och kolla om de har kvar, och även det finns också släktträd-tavla att fylla egna anor i.
Hälsningar från Carina Nilsson
-
Vilka uppgifter skriver man in i ett släktträd??
Exempel foton,personnummer,yrkestitel och namn på person????
-
Carolina,
Fullständigt namn, yrke, födelsedatum och församling, dödsdatum och församling.
Mer behövs inte, men visst är det trevligt med ett fotografi också.
-
Hej alla forskare
Jag undrar var man kan få tag på ett släktträd eller måste jag göra ett själv med alla rutor.
Är det någon som har ett bra förslag
Tack på förhand
Ingmarie
-
Titta på Ämnen - Datorprogram och teknik - Antavlor och utskrifter
Där finns mängder av tips och länkar.
Vill du ha ett träd eller ett rutformulär?
Vill du fylla i för hand eller på datorn?
-
Ingmarie
Jag anavänder programmet Min släkt och det är mycket enkelt att låta programmet skriva ut ett släktträd
Stig
-
Det går väl fortfarande att beställa sådana från Släktforskarförbundet också?
Kerstin
-
Min morfars biologiska förädrar var båda ogifta vid tilldragelsen. Morfar växte upp hos sina morföräldrar och hans biologiske far och mor bildade sememera familjer på varsitt håll. I båda dessa ( parallella) familjer föddes barn, vilka alla var min morfars halvsyskon.
Hur strukturerar jag detta i släktträdet ?
Mvh
Sven Backlund
-
Det beror litet på vad du menar med släktträd. Handlar det om att du utgår från dig själv och vill visa dina anor, skall normalt inga syskon alls vara med. Jag utgår därför från att du i stället utgår från någon anfader eller anmoder och vill visa alla deras avkomlingar. Det av dig nämnda problemet är då inte stort: du placerar den av föräldrarna, som ingår i trädet, i mitten, de båda personerna av motsatt kön på var sin sida och barnaskarorna ovanför (eller nedanför), på rätt sida om centralfiguren.
Sedan finns det förstås också en variant av släktträd, som brukar bli mycket svår att få plats med, där man utgår från sig själv, visar alla anor bakåt, men dessutom vill få med alla syskon till de visade. Där blir halvsyskon ett stort problem, även om man kan lägga din morfar centralt, hans båda föräldrar på båda sidor ett steg under/över och deras andra kontrahenter på var sin sida med respektive syskonkullar ovanför/nedanför. Försök dock inte gå vidare med dessa andra kontrahenters anor!
-
Gunnar,
Stort tack !
Det är alternativet visa avkommor från anfader/anmoder som jag är ute efter. Har lagt upp ett släktträd på Genvägar, men ser där ingen möjlighet till parallellstruktur.
Mvh
Sven Backlund
-
Hej!
Jag har börjat göra ett släktträd och kom till Gisslesson född på 1600-talet. Jag började söka lite vidare på hans barn, barnbarn och ser att det finns en mycket intressant släktgren via ett giftemål till släktena Rhyselius och Odalius bland annat. Men där tar ju själva blodslinjen slut. Jag borde väl utelämna den grenen i trädet eftersom jag faktiskt inte är släkt med den?
-
Du tar med så mycket du tycker är roligt. Släktträd kan se ut på många sätt. Det vanligaste är förstås, att man letar sig bakåt och ser efter, hur långt man kommer. Är man noga, kommer man inte så långt. Är man mindre nogräknad, kan man komma långt ner i medeltiden.
Men det roliga, som jag ser det, är när man sedan letar sig framåt i tiden. Där har man åstadkommit ett betydande antal anor (några har väl försvunnit på vägen, anbortfall, okända fäder och så), men de flesta av dessa har fått fler än ett barn, och att hitta alla avkomlingar fyller snart alla tillgängliga papper - man får ta datorn till hjälp. Problemen uppstår förstås, när någon ingift har gift om sig - då är det ju slut på blodsbanden, men ändå handlar det om ett slags släkt!
Jag brukar resonera som så, att blodet ändå har blivit så utspätt, när man passerat fyrmänningarna, att man gott kan ta med alla med något slags anknytning. Då blir det hela litet roligare, när man försöker intressera andra i släkten för vad man pysslar med.
-
Hej!
Tack Gunnar Håkansson för ett mycket trevligt och positivt svar! Jag låter den ingifta släkten hänga med på ett hörn, men jag ska fortsätta leta och se om jag kan hitta ytterligare koppling mellan några ur släkterna Michelsson/Gislesson- Darelius eller Odhelius.
-
Jag håller med Gunnar om att du ska med det som är roligt. Framför allt så handlar det ju mycket riktigt om din släkt eftersom ni förmodligen har samma anfader eller anmoder. Därmed ser jag inga konstigheter att forska vidare på syskon till ditt direkta släktled som sedan mynnar ut i vidgade släktgrenar. Det är ett sätt att faktiskt kartlägga förfädernas kontaktnät. När barn blir föräldralösa t.ex. placeras de oftast hos någon släkting eller annan viktig person för föräldrarna (oftast ingen slump).
Jag har själv forskat mycket kring mina direkta släktled, men allteftersom har jag vidgat forskningen och börjat lägga till indirekta släktled. Det var ju självklart för mig att lägga in mina fastrar och kusiner. Varför skulle jag då inte kunna lägga in min mormors mors kusiner t.ex.?
Något annat som också är spännande är ju ingifta släkter som också börjar trilla in. Jag har forskat lite grann på vissa grenar då fokuset ändå ligger på mina direkta och indirekta släktband. Mottagandet kring en av de ingifta släktgrenarna blev däremot dålig. Jag fick inte tillåtelse att forska vidare på kvinnans föräldrar, och kvinnan fick jag redovisa utan födelseort och flicknamn om jag ville ha med henne. Efter ett par månader tog jag upp grenen igen eftersom det gnagde inom mig, jag ville veta och det kostade ju klart.
Det öppnade samtidigt upp en helt ny värld och jag var inte beredd på sådana usla förhållanden och tragedier. Samtidigt är det fascinerande kvinnohistorier som jag är tacksam för att ha tagit till mig. Jag och vederbörande har diskuterat och kommit fram till att forskningen kan komma att få släppas när hon väl avlider. Hon ler alltid med en illmarig blick när vi träffas för att vi har vår hemlighet ihop, även om jag tror att fler känner till förfäderna. Allt som våra förfäder har gjort kan vi helt enkelt inte stå för, utan bara acceptera som en del av vårt arv och sedan skapa våra egna liv.
Så forska på och upptäck hela din släkthistoria. Att bara fastna i de direkta släktleden hindrar dig från att upptäcka nya anor och släkter. Kanske du och grannen har samma anfader? Världen är ibland oerhört liten.
Mvh
Jesper
-
Hej!
Tack Jesper för svaret! Din egen släktforskning låter intressant! Jag har verkligen blivit biten av släktforskning. Har hittat släkt som for till Amerika , ganska vanligt såklart, men där öppnas ju nya dörrar.
Vänlga hälsningar
Ann W