Anbytarforum
Metoder & hjälpmedel => 04 - Hur organiserar jag min forskning => Metodfrågor - Hur gör jag? => 00 - Släktskap och anförluster => Ämnet startat av: Susanne Seger skrivet 2010-10-17, 13:50
-
Hej!
Skulle vilja veta hur ni gör med ingifta släktingar.
Som tex här, jag följer en ättling till en anfader till mig, jag är alltså på en gren ättlingen, gifter sig och får barn men dör tidigt. Brukar ni sedan följa den ingifta frun och söker uppgifter om henne som nya barn och ny man, dom är ju inte alls släkt med mig, fast dom nya barnen är ju syskon till dom äldre barnen som då är i en gren i mitt släkt träd.
Hoppas ni förstår vad jag skrivit, men jag undrar nu vilka tar man med och vilka lämnar man ?
Mvh Susanne
-
En släktforskare följer blodsbanden, ingifta blir snabbt ohållbart att fortsätta följa. Det kan bli omgiften som håller på i bortåt 100 år i samma familj (det har jag exempel på - anledningen till att jag har följt dem är att jag är släkt med flera av dem).
Barnen i andra kullen är visserligen halvsyskon till dina släktingar, men då är du inne på släkt med släkten. Då får man ta med minst halva Sverige i en större släktutredning...
MVH Kenneth Larsson, Mangskog
-
Nja, släktforskning för mig är en hobby och inte en vetenskap.
Har i viss mån kommit till vägs ände när det gäller de egna anorna. Skall jag då sluta släktforska?
Jag har gjort som Susanne antyder, forskar på sidogrenar och hittar kopplingar till anorna, ibland avlägsna men intressanta och lägger in i databasen som sväller och sväller.
Om det är rätt eller fel struntar jag i.
Mvh Åke
-
Både och skulle jag vilja säga. Du forskar naturligtvis på vilka grenar du vill. Här finns inga rätt och fel.
De flesta släktforskare tycker säkert att de egna blodsbanden är det allena saliggörande men jag har t. ex. spårat släktens foster- och adoptivbarns bakgrund för att försöka utröna varför de lämnades bort. De tillhör ju den sociala släkten men har inga blodsband till mig.
Sen kan man ibland hitta en ingifting som verkar ha en intressant bakgrund och inget hindrar väl att man följer det spåret.
Huvudsaken för mig är att personens liv ger ytterligare en pusselbit till den tidens och därmed min släkts historia.
Hälsningar
Marianne K
-
Sen kan man ju också ifrågasätta begreppet blodsband, vi kan ju inte precis ta blodprov...
Det viktiga är väl att man vet vad man gör när man forskar.
-
Det är inte en fråga om vad som är rätt eller fel att göra, jag forskar ofta på människor som jag inte alls är släkt med. Det är mer en fråga om att definiera ordet släktforskning, släkt innebär ju att man har blodsband. Att t.ex. ta med adoptivbarn i en släktutredning är inte fel, men kalla det inte för släktforskning, utan kalla det i så fall för familjehistoria eller dylikt.
Jag hinner aldrig forska färdigt i min släkt innan jag dör, trots att jag hållit på i närmare 30 år med 400 000 släktingar i mina pärmar som följd. Jag tolkar Susannes fråga mer som en prioriteringsfråga - hur mycket ska man ta med för att någonsin hinna sammanställa all information?
MVh Kenneth L.
-
Fast jag förstår Susannes outalade tanke.
Som släktforskare är man kanske mer intresserad att pussla ihop bitarna rätt och det sidospår som uppstår kanske man vill ska synas av särskilda skäl.
Familjen kan ju ha flera frågor, varför syns inte mina andra barn / syskon i stamtavlan, Varför har du prioriterat bort dem osv?
Systemet i våra program är ju satta på ett särskilt sätt och det vore kanske en fördel om jag som släktforskare kan välja (ex)
* lägg till partners tidigare eller senare födda barn (i andra förbindelser
eller äktenskap.
* tillåt homosexuella partnerskap (det går inte nu)
* kryssa i för adopterade / juridiska barn-- så kan de följas i stamtavlan
* följa bortadopterade barn--vart tar släkten vägen
* medtag fosterbarn, både de som är födda av personer i stamtavlan och får flytta till andra famlijer och för de som hamnar i stamtavlan (vore bra om man kunde kryssa i för deras biologiska föräldrar). Vissa fosterbarn har ju fått arv av sina fosterföräldrar och har även arvsrätt av sin biologiska föräldrar (som kanske finns i stamtavlan).
På Susannes direkta fråga hur jag gör--- så struntar jag egentligen i partners andra barn (i antavlan). Men i en stamtavla är det lite mer komplicerat med tanke på alla * som jag bland annat stött på. Dessa familjer har ofta åsikter på min släktforskning och hur den ska vara uppstrukturerad.