Anbytarforum
Geografiskt relaterat => Italien => Länder => Släktforskning i Italien => Ämnet startat av: Jojje Lintrup skrivet 2005-10-04, 16:03
-
UPPROP: Med rötter från Italien!
En av de största och äldsta invandrargrupperna i Sverige är italienarna. Redan på 1700-talet, genom hela 1800-talet och långt in på 1900-talet, har en liten men ändå stadig ström med fr.a. arbetskraftsinvandring kommit till städer runt om i Sverige. Många var hantverkare, skickliga stuckatörer, många var handelsmän, glassfabrikanter, snickare, stenhuggare, musiker... En del försörjde sig med att sälja ballonger och färgglada vindsnurror utanför Skansen i Stockholm, och efter 2:a världskriget var det inte ovanligt att många italienare jobbade i fabrikerna, jämte finnar, greker och jugoslaver.
I dödskivan återfinns över 1500 italienfödda som avlidit i Sverige mellan 1947 och 2003, och man behöver inte bläddra så hemskt länge i en svensk veckotidning för att stöta på italienska släktnamn bland våra kändisar.
Extremt svårforskat
För den som har försökt att forska efter sina anor i Italien, står det klart att det är extremt svårforskat. Därför är det viktigt att man hjälps åt. Jag vill därför uppmana er som har italienska anor att använda detta forum för att dela med er av era erfarenheter. Kanske man bör bilda en liten kontaktgrupp, kanske det räcker med att man samlar lite råd och erfarenheter i någon websida? Jag själv kommer i alla fall försöka att kommentera hur man kan ta sig fram bland italienska arkiv under den här rubriken. Hoppas fler följer efter.
-
Italien saknar ideella släktforskarföreningar.
Om man är intresserad av att börja släktforska, är man som svensk van att ansluta sig till en förening eller en klubb där man kan få reda på hur man ska göra. Det logiska vore därför att man om man vill börja släktforska i Italien, så är det lättast om man går med i någon förening där för att få hjälp.
Tyvärr! Italien saknar släktforskarföreningar av samma typ som våra. Ideella föreningar lyser med sin absoluta frånvaro, och de som är kommersiella (och därför tar betalt för att forska) ägnar sig uteslutande åt adelsfamiljer.
Man är därför helt hänvisad åt sin egen forskning, och den måste ske på italienska!
Ändå går det att forska, men det måste ske med hjälp av någon som kan språket, eller genom att man letar upp någon websida där man publicerar standardiserade brev man endast kompletterar med sina egna uppgifter.
Därefter kan man skriva till respektive kyrko-, läns- eller militärarkiv… Och hoppas att någon läser och är generös nog att besvara det.
Reser man ner, kan det vara lättare, men ett måste är att man tar med sig någon med pondus och auktoritet, gärna uniformerad, som kan ta sig fram i arkivvärlden. Man ska dock inte tro att man kommer åt att läsa det arkiverade materialet. Den lokala prästen kan ha fått för sig att kyrkböckerna är hemliga, eller så kan ha kommit på kant med någon som varit på besök tidigare… Så han kan förhindra tillgången till arkivet, och ingen kan hindra honom.
Ibland räcker det med att prästen är ointresserad av släktforskare och tycker att han har viktigare sysslor att göra för tillfället.
Vad kan man ha för nytta av en kontaktgrupp i Sverige?
Den som ger sig in i italiensk släktforskning behöver hjälp. En kontaktgrupp kan skapa dessa resurser! Att publicera en virtuell guide över hur man beter sig för att släktforska i Italien kan vara den viktigaste uppgiften. En annan kan vara att fungera som kontaktförmedlare, så att vi som har italienska anor lättare kan hitta varandra.
Jag uppmanar därför dig som har intresse av att vara med och skapa denna resurs, att svara på ovanstående upprop och visa ditt intresse här i denna diskussion!
-
Lycka til Jojje. Det är ju en del av svensk historia som du också tar initiativ till att dokumentera genom släktforskning.
Föreningen G-gruppen bildades precis med
den utgångspunkt du nu har.
hälsning Gustaf
-
Jag har nyligen funnit en sida med italiensk adelsgenealogi på nätet (GENEALOGIE DELLE DINASTIE NOBILI ITALIANE). Eftersom jag har flera urgamla italienska adelsätter i min släktforskning som Visconti och d'Este ... har jag stor nytta av sidan. Observera dock att det är bara en sekundär internetsida som inte kan jämföras med källor. Källorna finns i Italien vilket är lite långt borta för en nordbo. Så vad är ni av åsikt om sidan och tycker ni att den kan användas i brist på annat. Synd att de inte direkt skriver ut varifrån de fått uppgifterna. Det som använts finns i stället samlat under BIBLIOGRAFIA (bibliography).
Adressen är: http://www.sardimpex.com/
-
ÖPPENHJÄRTLIGT OM SLÄKTFORSKNING I ITALIEN
Här kommer ett inlägg som beskriver svårigheterna med släktforskning i Italien. Det är hämtat ur ItalianGenealogy.com, där man kan finna ytterligare råd och tips.
Straight Talk About Genealogical Research Conditions in Italy
Which conditions may have an effect - positive or negative - on your Italian family history project. The following insights, based on many years of experience in Italy, pertain to factors that have very little to do with Italian genealogy per se, but involve vast cultural differences that influence archival access, documentation and research progress. Research conducted in Italian records (such as microfilms) outside Italy does not bring the researcher into direct contact with these factors. However, the researcher who deals directly with those responsible for Italian records retained in Italy will probably encounter challenging conditions at some point. These involve, among others, factors such as negotiation for archival access, apathetic attitudes on the part of civil or church officials, and the lengthy delays imposed by these issues.
Because the few professional genealogists working in Italy frequently encounter such difficulties, it is occasionally necessary to advise a client of these matters. Typically, the Enlish-speaking Italian descendant who commimisions or conducts Italian genealogical research is simply unaware of the way state bureaucracy, governmental offices and the Roman Catholic church function in Italy. In reality, these Italian institutions differ considerably from their counterparts in North America, Australia or even the United Kindom. Despite perceptions fostered by the informational exchange made possible today by such means of communication as rapid travel, fax machines, the internet and CNN, Italy is not an American state where a different language happens to be spoken - regardless of the extent to which popular culture may attempt to convince us that all societies are essentially the same. The visitor to Italy who ventures far beyond the business suite or tourist trail will discover numerous cultural differences that can affect a genealogical research project. Two everyday examples described here will demonstrate that these differences are not limited to research procedures. Italians traditonally approach tasks in a lineal manner, wishing to complete one activity before beginning another. This differs from the American and British approach, in which somebody might engage in several tasks at the same time, eventually completing each. In an Italian clothing store, a clerk might tend to the needs of the first customer to arrive, continuing to assist him or her even though another customer in need of assistancne is waiting to be fitted. While an English clerk might excuse himself from the first task, at least for a moment, the Italian clerk might consider it rude to interrupt the first customer simply to ascertain the needs of another who arrived later. The implications are obvious; the second customer may have to wait for service.
Likewise, a manager working in his office on Friday might delay answering Thursday's correspondence while he tends to Tuesday's, the priority of each being ascribed as much according to time of arrival as to actual importance. This principle is frustrating when applied to such services as postal deliveries, which in Italy are notoriously unreliable.
The casual visitor to Rome or Florence might not encounter the attitudes described above, and international corporations based in Italy employ a more American strategy of scheduling. However, genealogical research is not conducted in a tourist or commercial environment, but rather in state archives, small town vital statistics offices, or old parish churches where traditional attitudes are still a fact of life.
Two customs are particularly alien to those outside Italy. One involves the offering of funds in compensation for such purely voluntary (unofficial) favors as access provided to a private archive; Catholic parochial archives are private and a discreet but generous offering is usually expected to a smaller parish in return for archival access. Another practice is the recommendation, which involves a person's having been referred by somebody known to the official whose assistance is sought. Both customs are often required by aged Southern pastors, whereas public officials at state archives would be offended by such gestures. This is not bribery or nepotism; in fact both practices - offerings and recommendation - date from the Middle Ages, when parochial churches were patronized by local aristocratic families. (Thus the notation offering to facilitate parochial archival access in the expense section of a clientﳠinvoice.) These are typical examples of traditional Italian social practices which foreingners sometimes view as corrupt. Conversely, Italians cast a suspicious eye toward certain American practices which seem corrupt to Europeans-large political campaign contributions and high university tuitions rank among these.
Before considering some particular circumstances, it is worth mentioning that church and state (governmental) entities in Italy are not involved in the pursuit of genealogical research. That simply isn't their job. In general, they do not share the genealogist's zeal to discover historical information, and they are not in any way obligated to assist him in this pursuit, to reply to his requests, or to allow him access to the necessary records. This means that success in this field depends in large measure upon whether the individuals responsible for the relevant archival materials are cooperative. Bewildered by the growing foreign interest in Italian genealogical information, and inundated by request for free assistance, more and more clerical and civil officials are becoming less and less cooperative, and it should be remembered that there are more immediate demands upon their time; municipal offices are understaffed and there is a dearth of priests in Italy, as elsewhere. Even scheduling an appointment to research is often difficult.
Postal Requests for Certificates.
In many cases, especially where a precise name is provided and an exact date is known, a vital statistics official of pastor will reply to a request vided and an exact date is known, a vital statistics official or pastor will reply to a request made by mail for one or two certificates of baptism, birh, marriage, etc. In other cases, repeated requests or a query by telephone will be necessary in order to receive a response. This is one of the reasons for which professional genealogists charge what seem like inflated rates for this service. Despite what a few professional genealogists may imply, neither an overworked vital statistics official nor a busy pastor is legally obligated to respond to such a request, indeed, rigid privacy laws preclude the former from responding to certain requests made by third parties relating to persons who may still be living.
Parochial Archives.
Parochial archives contain information which in some cases might facilitate advancing a lineage into the 1400s; the earliest civil (vital statistics) records in Italy date only from the early 1800s, and census records provide only secondary information. Although pastors will sometimes allow direct access to the parochial archives in their care, they are not obligated to do so. A pastor may require his bishopﳠauthorization before permitting a genealogist archival consultation. Even then, he might not permit the researcher to consult registers directly. There are more dioceses in Italy than there are provinces, and bishops exercise ultimate authority over the parishes in their diocesan jurisdictions. In most instances, ther are no alternative sources for the information contained in parochial archives, and most of thes archival records will never be microfilmed by the LDS Church (Mormons) or the Italian state. For religious reasons, the Mormons are not generally allowed access to Catholic parochial records in Italy. (This results from an order issued by the Catholic Conference of Italian Bishops a few years ago.) Obtaining parochial archival access is quite time-consuming and often complicated, and may be influences by a pastor's negative experience with discourteous amateur researchers. In some cases, a year or two can pass before a diocesan bishop decides to grant archival access for research purposes. This can impose a considerable - and frustrating - delay in completion of certain projects, for which a client might wait as long as two years or more. Often - especially for periods before 1800 - the information available in parochial records simply does not exist elsewhere.
Photocopies and Certificates.
It is often possible to obtain photocopies of at least some source documents. However, pastors and other officials may prohibit photocopying, and some are reluctant to issue certificates to the researcher who request a dozen of more proofs of acts and dates. Photocopiers are often unavailable, and may contribute to the destruction of priceless records; photography with digital cameras and photocopying with portable scanner-copiers might not be permitted. Increasingly, therefore, genealogists provide page and reference numbers in lieu of certificates and photocopies.
Time.
As you may have inferred, the greatest difficulty posed by a genealogical research project conducted in Italy relates to time. When records exist, profound lineages can be established. Yet, the delays imposed by bureaucracy in matters involving genealogical research are formidable even under the best of circumstances. Patience is a virtue well-suited to this field.
-
Helt hopplöst är det dock aldrig... Igår fick jag nämligen uppgifter från den församling i provinsen Savona jag skickat en förfrågan till för en månad sedan! En vigselnotis från 1814, vilken är det allra första dokumentet från Italien. Man får tydligen lita på turen!
En intressant detalj dock; vigselnotisen är skriven helt på latin (inte italienska), och kan för den som är ovan te sig tämligen obegriplig. Så man får nog vara beredd att anlita språkhjälp.
-
Ja inte tycks det vara många som surfar på denna del av anbytarforum..men jag chansar ifall ngn med nyfikenhet kan leda mig var jag skall börja att leta. Jag forskar på den svenska släkten Masreliez.Jag räknar från den 16 april 1748. Då jag inte funnit ngn medlem av den franska...Just pga att Paris var stor ock är större i dag. Nåväl var vill jag komma omkring 1769 reste den äldsta sonen Lois Adriann, son till Jaques A. och hans hustru Jeanne Antorniette Masreliez, till Italien, Bologna eller hur det nu stavas. För att studera konst och annat i livet. Som ung nåväl även som äldre så blev han förälskad i en kviinna..säkert katolik. De fick ett barn en son..dessvärre var detta inte godkänt så Lois var där i form av studier bekostade av Svenska Staten, konungen, Så fadern Jaques såg till att det blev skillsmässa enligt brev via adelcrantz så fick J.A betala den kostnaden. Säkert ovanligt då. I alla fall hur skall jag kunna hitta vad Lois hustru hette och deras son..och vad det blev av dem.. sonen bör ha varit född mellan 1770-1774. Då han bevistade Bologna i Italien....Så om någon vågar på detta problemeri Så vore jag ypperligen glad? vh Johan
-
jag igen glömde nämna att sonen Lois Adriann stavade sitt namn Masreli, Masrelis, Marselis..då han gästade italien.. och han var född omkring 1747..just pga att Frankrike hade en annan tidräkning..Den sk gamla stilen. Johan
-
Hej.
Har i flera år försökt att släktforska på Sicilien.Det är totalt omöjligt.Är det någon som har ett bra tips och kan hjälpa mig.
Med vänlig hälsning Anna Svensson
-
Hejsan,
jag har hela min släkt nere i Ligurien. Jag har försökt fråga min farmor om lite datum och namn, men hon är gammal och kommer inte ihåg så mycket. Vad som är viktigast för mig är dock att få veta mer om min farfar. Tyvärr lyckas jag inte få min farmor att prata om honom ( hon har inte nämnt hans namn på 25 år)för det ligger en lång historia bakom. Men jag har hans namn och kan kanske få fram hans dödsdatum. Min fråga är dock, var vänder man sig? Är det kyrkorna som har allt nerskrivet? När jag var nere sist kändes det bara väldigt oorganiserat, ingen vet någonting. Alla tips och råd är välkomna.
Mvh Daniela
-
Thyra Murman:
jag har en ana som gift sig adligt enligt bifogade länk:
http://www.abc.se/~m225/litteratur/egna/italien.html (http://www.abc.se/~m225/litteratur/egna/italien.html)
tror ni att det finns några möjligheter att spåra henne
och hennes familj??
Hon gifte sig med Piccolomimi Clementini Adami 1934
-
Capitano Ranieri Piccolomini Clementini Adami ...
-
Mja, det där kanske inte var rätt gubbe ... Piccolomini Clementini Adami är tydligen hela efternamnet.
-
Ja man kan ju undra??
är samma adelsman
Sedan vet jag inte heller om det skall vara
Piccolomimi eler mini på slutet.
i länken som jag bif står det mimi
(Meddelandet ändrat av rollex den 31 januari, 2009)
-
Hej
HUR FINNER MAN NU LEVANDE PERSONER I ITALIEN
Jag söker en man, född 1941 i Jerusalem, men som troligen strax efter staten Israels tillkomst utvandrade till Italien. År 1965 träffade han där en svensk flicka som ensam återvände till Sverige och födde parets barn. Mannen kom aldrig till Sverige. Kontakten upphörde efter något år. Om mannen är i livet är han idag 68 år och finns troligen kvar i Italien. Namn och födelsedatum är känt.
Känner någon till om möjligheterna att på liknande sått som i Sverige få uppgifter från ett befolkningsregister, i Sveriges fall hanterat av skatteverket, också i Italien? Vart vänder man sig? Går det också att få uppgifter, liknade möjligheterna i Sverige, om avlidna?
Finns någon möjlig att via någon databas liknande den svenska Ratsit att få uppgifter om alla bosatta i Italien över t ex 15 år. Se http://www.ratsit.se/
Med vänlig hälsning
Lars-Åke
-
hej söker en Ludvig Marselis född 1747 alt 1748 som skall ha ngn gång 1778 eller 1780 ha gift sig med en Maria. De fick en son Barissa kort därefter. Hur gör man för att finna dessa personer? De bodde i staden Bologna i Italien eller hur det nu stavas. Dock Ej förknippas med det franska Boulogne... Johan
-
Hej
Jag har funnit mycket matnyttigt om släktforskning i Italien på http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Italien
Lycka till!
Lars-Åke
-
Är det någon som känner till eller kan berätta var jag kan hitta om familjen Rossetti är adlig eller liknande i Italien?
-
Den italienska motsvarigheten till Elgenstierna kallas Litta (också efter författaren). Själv tittade jag på det på nationalbiblioteket i Rom 1983, men det är kanske lättillgängligare nu...
Ett första steg är annars att kolla något vanligt italienskt uppslagsverk. Om inget
finns tillgängligt på annat sätt finns sådana åtminstone på KB.
(Meddelandet ändrat av ulfb 2011-09-11 10:14)
(Meddelandet ändrat av ulfb 2011-09-11 10:14)
-
Hej! Även jag har stött på patrull när jag försöker efterforska rötter i Italien för min makes räkning. Hans far PAOLO BOSETTI född.5 okt 1914 i Gravedona, Italien och hans mor CARLA (hette Corti som ogift)född: 7 jan 1914 i Como, Italien. De har tillsammans två söner, som båda är i livet. Dom kom till Sverige i början på 50-talet. PAOLO tillhörde de s.k Alpini och vi var ofta nere i Cervinia tillsammans med honom på deras årliga träffar i bergen. Tyvärr så har vi TOTALT glömt bort att förhöra dessa båda om deras anfäder.....Min svärfar ska ha 6 eller 7 st syskon, min svärmor ska ha (tror jag ) 3 systrar, så det borde ju iallafall finnas en del av dessa släktingar kvar i Italien. Paolos pappa ska enligt vad vi erfarit heta PIETRO med maka GIOVANNA. Med de knapphändiga uppgifterna kommer jag i princip ingenstans:/
Någon som har förslag på hur man skulle kunna gå vidare?
-
Ett inlägg som gällde levande personer är bortplockat.
Med vänlig hälsning,
Viktoria Jonasson
Moderator Västergötland
-
Moderator
Mitt inlägg gällande Domenico Mazza gäller inte om en levande person, han dog i slutet av 90-talet tror jag det var.
-
Ciao tutti!
Här finns en halvitalienska som vill forska mer på släkten i Italien.Jag är gärna med i gruppen.Talar hygglig italienska, och förstår en del latin...lite grann iallafall...
-
Är det någon som vet något om familjen Giovannini från Bologna. Samt Clara Contoli.
Hälsning
Jan-Olov
-
Hej!
Frågan var hur släktforskar man i Italien? Det lättaste sättet är ju att ta sig till Italien och den kommun där man har sina rötter. Kommunen har ofta ganska bra ordning på grejorna, men det kan behövas flera besök innan man får sitt/sina papper med vad man ville veta om sina släktingar. Att mycket är på latin är ju inte så konstigt, men även i Sverige kan man hitta spår av latinet i olika äldre böcker när man släktforskar. Kan man italienska blir det ju lättare att få rätt papper från kommunen och att tyda texten och även latinet.
Örjan Fransson
-
Hej!
Många frågor och få svar... Jag prövar ändå. Jag undrar om någon vet något om den del av Italien som tillhörde Österrike, var gränserna gick, om arkiv kan ha överförts
t ex till Wien efter första världskriget? Var Trieste huvudort?
Vore tacksam för någon synpunkt!
Hälsningar
Elin E
-
Hej Elin!
Först lite historia: Efter första världskriget avträdde Österrike sydtyrolen till Italien. Sydtyrolen går under namnet Trentino-Alto Adige på italienska. Den gamla gränsen går söder om Trento. sedan 1971 är Trentino-Alto Adige uppdelat i två självständiga förvaltningsområden, Trento och Bolzano. Trentos kommun liksom Bolzanos har säkert gamla arkiv från den Österrikiska tiden. Om du klarar italienska eller ännu bättre tyska då har du en bra chans att få veta något om gamla arkiv från Österrikiska tiden.
Hälsningar
Örjan Fransson
-
Hej!
och tack för svar.
Tyska är mycket bättre för mig än italienska.
Jag har fått intrycket att digitaliseringen är lite tveksam i Italien och Österrike. Kan det stämma? Går det med mail annars?
Hälsningar
Elin E
-
Hej igen!
Kom just på en sak till. Vet man något om var italienska och österrikiska adelskalendrar kan finnas? (Förutom i bibl i resp land...). Lånar t ex ambassader ut sådant?
Utländska antikvariat?
Hälsningar igen
Elin E
-
Hej!
Först ta och kolla på nätet Trentos kommun liksom Bolzanos. Där hittar du nog e-mail adress liksom tele nr. På italienska heter det comune di Trento och samma för Bolzano. Sedan kan man också ta sig till Trento/Bolzano med flyg, bil eller tåg under en semester och gå till resp. Kommun. Milano är den närmast största flygplats men det går även att flyga till M?nchen liksom till Innsbruck. Det fungerar inte som i Sverige, att alla kyrkböcker och liknande finns i digital form. Ancestry.it kan kanske ge dej lite tips, du kan ju kolla. Italienska/Österrikiska adelskalendrar vet jag ingen ting om.
Mvh
Örjan Fransson