Anbytarforum
Geografiskt relaterat => Allmänt => Ångermanland => Landskap => Ångermanländsk mat => Ämnet startat av: Lars Eriksson skrivet 2008-12-20, 21:41
-
Mat'n å pärern!
-
Flottmilja äts som sås till dopp i grytan och består av skinkspad, getmese och grädde. Getmese kan ersättas av röd mesost (Norsk?).
Men det är ett recept från Jamtland....men låter likt inlägget om skinksås enligt ovan.
God Jul!
/Robban
-
Men blokamsän då - rejäla doningar som mättar länge. Grisblod går att beställa i min coop här i Stockholm så
visst kan vi njuta kamsän i nutid.
varför inte passa på att koka sötost´n - det går alldeles utmärkt om man blandar en trea grädde i 5 l helmjölk.
Monika
-
Min far uppväxt i Tre-sjö har i alla år önskat sig en rätt som vi aldrig riktigt lyckats klura ut vad det är frötti fransa med pipperasåsen. Är det någon som vet vad det kan vara? Pipperasås kan det vara pepparsås?
-
Nej, det var svårt! Kan fransa vara fransyska?
När han nu önskade sig det, var det ingen, som frågade vad han egentligen ville ha?
-
Jomenvisst vi har ofta frågot honom (han lever ännu) och hanses syskon. Men tyvärr är det ingen som riktigt minns vad det var. Det vart aktuellt senast igår när vi samtalade om önskemål på mat och fars svar var; frötti fransa med pipperasåsen
-
Pipperasåsen kan ju också vara pepparrotssås. Vad använder man då pepparrotssås till? Jag ska plocka fram någon gammal hederlig kokbok.
(Meddelandet ändrat av ines 2009-11-02 14:11)
-
Problemet är löst. Det är två olika maträtter frötti fransa är en variant på blana som fars farmor gjorde, en restprodukt när hom gjorde messmör, ganska grynig. Pipperasåsen var nåt min farmor gjorde, mjölk kokades upp och reddes av med äggula och en gnutta mjöl, salt och vanilj serverades sommartid tex till smörgås.
-
Blana har vi diskuterat tidigare och det är messmör utrört med vispad grädde.
Det var då omöjligt att gissa utifrån orden enbart.
-
Jepp, jag är inte riktigt säker att det är samma eftersom blana var en festrätt. Men hursom gulliga fastrar är bra att ha ;)
-
Pannegröt kallade min pappa en maträtt han gjorde.
Farmor är född i Säbrå och den kom därifrån.
Stek fläsktärningar.
Häll på mjölk.
Vispa ner vetemjöl tills det blir en hyfsat tjock gröt.
Låt puttra ett tag.
Sen är det klart.
En mycket mättande anrättning.
Är det någon som vet om den har nåt riktigt namn?
-
Gunnar!
Det finns säkert varierande namn, på sådana här lokala rätter. Om man tar lite mjöl, då skulle det väl bli fläsk i sås, alltså liknande stekt fläsk med löksås, fast detta gjordes så tjockt att det blev gröt. Åt man det som det var eller med någon sylt eller med mjölk?
-
Vi åt det som det var. Drack mjölk till.
-
I min barndom stekte man tärningar ofta av rimsaltat fläsk, ibland var det amerikanskt(torrsaltat)fläsk även färskt när sådant fanns tillagades det som Gunnars farmor gjorde, när pappa tillagade denna rätt var det som gröt i stekpannan, mamma gjorde gröten tunnare men vi åt potatis till och det kallades för SLURING i vår by, när det tillagads i skogs-kojor blev det mjölk till om potatisen frusit. Jag är född och uppväxt i liten by i Fjällsjö socken på gränsen till Bodum.
I Västergötland vet jag att Sluring var/är något annat än våran sluring!
-
Nu då det är julgrötstider, kommer jag ihåg att i min barndom, så åt vi då och då risgrynspudding med russing. Vad vi åt till det minns jag inte, smält smör eller kanske sylt. Jag gillade inte alls detta, för 1. de uppsvällda russinens skull och 2. det var så sött. Jag tyckte det inte det var riktig mat, mer som en efterrätt.
Är det någon fler som ätit risgrynspudding med russin, som huvudrätt?
-
Min mamma brukade koka kålrotsbitar i lite vatten. Allt vatten fick nästan koka bort, nytt vatten hälldes på och kålrötterna fick igen koka tills nästan allt vatten var borta. Denna procedur upprepades att antal gånger.
De varma kålrötterna mosades sedan på ett smörbrett tunnbröd. Smöret smälte, tunnbrödet blev mjukt av de varma söta kålrötterna och det smakade mums!
Jag misstänker att denna upprepade vattenkokning av kålrötterna tog bort det beska i dem.
Någon fler som avnjutit detta goda eller kanske andra, billiga smörgåspålägg?
Ann-Mari
-
Hej! Om man tillsätter kokt kött och sedan blötlägger tunnbrödet
så får man något som kallas blöte. Smöret läggs sedan på det varma
tunnbrödet så det smälter, äts gärna med lingonsylt.
Väldigt gott!
Tord
-
Hej Tord!
Använde/använder du kålrötter och kött till spadet att doppa tunnbrödet i?
Vi åt blöta (dopp i gryta på Norrländskt vis) precis, som du beskriver det (men inga kokade kålrötter till), med smör som fick smälta och lingonsylt till. Det finns ju olika varianter på detta, beroende på var i landet man bor. Man fick ta det man hade till dopp grytan. Vissa åt/äter väl skinka till detta?
Ann-Mari
-
Hej Ann-Mari!
Risgrynspudding med uppsvällda russin och i mitten en grop med smält smör smöröga. sådant kunde man bli bjuden på i nån bondgård om man gjorde ett besök då främst i julmellandagarna.
Detta var på Medelpads sidan av gränsen men många rätter vandrade nog fram och åter över gränsrna mer än en gång.
Min svärmor var av Ångermanländsk börd, hon berättade om att det var vanligt att man gjore godis till barnen av Kål-rötter. Man skar en skalad kålrot i lagom tjocka skivor, (Ungefär 1 cm )och sedan i tärningar, kokade dem i vatten som nästan fick koka bort. I det lilla vatten som var kvar rörde man i sirap som fick koka in. Dom kallade det för att göra sötrota.
Smaklig spis.
Erik W
,
-
Erik!
Kul att höra detta om risgrynspuddingen och kålroten!
Det är intressant att ta del av kosthållningen förr. Man fick använda de råvaror man hade och variera det så gott det gick. Kanske för 50 år sedan, då ketchupen dök upp, åtminstone häruppe i norr, så kunde det få duga som pålägg på en smörgås, om det inte fanns något annat.
Från samma tid, så var Bryta ett vanligt mellanmål, då hungriga barn kom hem från skolan. För den som inte vet vad Bryta var/är, så var det tunnbröd, som smulades ned i en tallrik med mjölk och till det socker eller sylt. Själv föredrog jag runda skorpor, om det fanns hemma, lagda med den kupiga sidan uppåt i en tallrik med mjölk, plus socker på det. Skorporna skulle mjukna innan, jag björade äta. Vårgårda ris fanns, men lyckan blev stor då Sugar Puff kom, uttalades som det stavas. Kalas puffar kallades de väl senare.
Ann-Mari
-
Blöta (blåita på Pitemål) - på Norrbottens-vis: Antingen kokar man upp mjölk och sedan lägger man i tunnbröd en liten stund - tas upp och serveras med smör.( Detta är den simplare varianten). Eller så kokar man ett köttben (med eventuella köttbitar) och lägger sedan i tunnbröd också nu en liten stund i spadet - sedan tar man upp tunnbrödet och skär en bit kött till måltiden samt massor av smör naturligtvis! Vi har aldrig lingonsylt till däremot!! Vi äter det ännu (Seden finns även bevarad hos utvandrare från Norrbotten till Canada - tills idag - fantastiskt)!!
Margaretha
-
Jag åt detta med god aptit, som liten, men är inte så förtjust i det längre. Det förekommer inte på vårt julbord (Det var endast då vi åt det).
Ann-Mari
-
Hittade denna sida,så jag passar på och ställer en fråga. Jag undrar ifall det är ngn fler som äter Ölsoppa(ölsupa). Man kokar upp vatten och tillsätter en mjöl och mjölkredning i det kokande, salt och ljus sirap som smaksättning. Till detta kokar man strömming som man äter bredvid och ev på tunnbröd eller i soppan. Är det så att man hade ngn form av öl/svagdricka ursprungligen? En av mina favoriträtter. Min Mamma var från Åsliden(Nordanås, Sjd) Pappa från Skede (Grundsunda)
-
Ja, öl eller svagdricka brukar ingå. Här ett recept från 1911:
https://runeberg.org/idunskok/0164.html