Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 26 Resor / Transporter => Ämnet startat av: Kennet Rasmusson skrivet 2021-09-11, 20:12
-
Funderar på....när man, låt säga på 1700-talet,skulle transportera sig genom landet.
Då var det häst som gällde o bl.a gästgivaregårdarna var skyldiga att ordna hästbyte.
Men en häst är ju en häst och det torde ha funnits både krakar o bättre exemplar.
Hur gick det till?
Fick man ta den som stod till buds, eller?
Om man överför det till dagens samhälle så kunde det ju innebära att man
kanske fick byta en Merca- mot en Seat- mot en gammal Ford Taunus,,,
Kunde man få tillbaka sin egen häst nångång?
-
Åtminstone ibland följde gästgivaren med, och kunde ju därmed sedan ta med den utlånade hästen tillbaka.
-
Det fanns nog regler för hur hästarna skulle vara, och de flesta hästarna i systemet var nog bara nätt och jämnt godkända kan man anta. De bra hästarna kom nog aldrig dit.
-
Varifrån kommer uppgiften angående skyldighet om hästbyten (här=ägarbyten) vid gästgiverierna förr? Under uppslagsordet Gästgiveri i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid finns inget om något sådant. Gästgiverierna var födo- och viloställe för både människor och djur. Att en hästägare med en relativt nyinköpt, ung och rask häst, skulle involvera sig i något liknande det senare kortspelet Svarte-Petter förefaller mig orimligt.
-
Den som reste med egen häst bytte naturligtvis inte häst. Men vid gästgiverierna fick man inte bara mat och husrum, utan också skjuts (om man inte hade egen häst, med eller utan vagn).
En resande som fick skjuts från ett gästgiveri till nästa, och därifrån ny skjuts, kan väl då sägas ha 'bytt' häst vid gästgiveriet, men det var alltså inte den resandes egen häst som byttes ut.
Se Nordisk familjebok (http://runeberg.org/nfaf/0193.html) (1883):
· Gästgivare
· Gästgivaregård
· Gästgivares friheter
· Gästgivareskjuts