Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 17 Juridik => Övriga ämnen => 00 - Arvsfrågor => Ämnet startat av: Christer Gustavii skrivet 2020-05-15, 15:16
-
Skriver till forumet i hopp om att få klarhet i hur änkestånd i samband med arvskifte fungerade på 1800-talet. Samt hur det fungerade med förmyndare då.
Min fråga gäller min farfars mor Augusta Olofsdotter (1868-1943) och hur det kan hå gått till när arvet efter hennes far skiftades. Augusta var född på gården Orremåla i Djursdala och hon var dotter till Olof (Olaus) Olsson Spak (f. 1831) och hans hustru Christina Lovisa Persdotter (1834-1909). Pappan Olof dog i tuberkulos bara 41 år gammal 1872 när Augusta var 4 år. Hennes äldre bröder Johan, Anton och Alexander var då 18, 16 och 13 år. Mamman Christina Lovisa var 38 år när mannen dog. Fadern Olof var en strävsam man med affärssinne som lyckades tjäna ihop en hel del pengar på försäljning av bl.a. oxar. Han och hans förfäder inom släkten Spak hade ägt och brukat Orremåla sedan 1600-talet och det hade med tiden blivit en allt större och mer värdefull gård genom generationerna. Han lämnade alltså efter sig ett betydande arv då han gick bort och det är detta och Augustas hemgift som min fråga handlar om. Så småningom kunde Christina Lovisa ge dottern Augusta gården Djursdala No 4 i hemgift då hon gifte sig med predikanten Gustafsson 1890 (18 år efter faderns död).
Så här beskriver ett barnbarn till Augusta hur det ska ha gått till:
”Arvet efter Olaus var alltså gott, men änkan Christina Lovisa, bara 38 år gammal, hade enligt dåtidens lagar inte rätt att förfoga över sin egen ekonomi eller att ansvara för sina fyra omyndiga barn. Därför utsågs en förmyndare. Valet föll på en släkting till Olaus Olofsson, den ingifte Gustaf Reinhold Andersson i Djursdala. Detta blev ett olyckligt val då Gustaf Reinhold med tiden söp bort sina pengar och gick i konkurs. Tyvärr följde även arvet efter Olaus Olofsson med i denna konkurs. Dock visade det sig att den handlingskraftiga Christina Lovisa hade låtit Gustaf Reinhold skriva på reverser å barnens vägnar vilket gjorde att hon kunde köpa Djursdala Nr 4 och senare ge gården som hemgift till dottern Augusta. 1885 såldes gårdarna i Orremåla och två år senare flyttade den då 19 år gamla Augusta tillsammans med sin mor till Djursdala Nr 4.”
Jag undrar nu om denna beskrivning kan vara korrekt? Vad vi kan förstå säger äktenskapsbalken att en kvinna blir myndig när hon blir änka. Barnbarnet som skrev texten ovan var jurist (till och med lagråd under en tid), så hon kan knappast ha varit omedveten om vad lagen säger. Till detta kommer några ledtrådar i form av inskriptioner på spishällen i Orremålagården:
OOs CLPd 1871
CLPD 1881
Enligt släkttraditionen ska det första årtalet avse Olof Olssons 40-åriga födelsedag och det andra är det år då Christina Lovisa inledde sitt änkestånd. Kan det ha tagit 9 år från det att maken dog tills att Christina formellt blev änka?
Sedan undrar jag över hur det kan komma sig att arvet efter Olof Olsson kan ha följt med i Gustaf Reinholds konkurs? Det var ju inte hans pengar, han var ju bara så att säga förvaltare av arvet. Reverserna (skuldsedlarna) som nämns i texten ovan tycker jag vittnar om att Gustaf Reinhold verkar ha lånat pengar ur dödsboet, men att Christina tvingade honom att då skriva på reverser för det. Kan det vara det som avses när man säger att arvet följde med i konkursen?
-
Hej !
Har du läst Arvskiftes protokollet?
Sevede häradsrätt FIIIa:33 1872-1874 sid 1019. (Arkiv Digital)
Mvh Anita
-
Hej Anita
Tack för tipset. Ja, nu har jag läst arvsskiftesprotokollet och det visar på ett förmöget bo att skifta. Det visste jag redan och där framgår att Gustaf Reinhold benämns förmyndare. Men då kvarstår mina frågetecken:
- Varför var en förmyndare utsedd då en änka ju blir myndig i och med änkeståndet?
- Var han förmyndare för barnen?
- Varför fick hon inte bli förmyndare för sina egna barn?
- Är det här ett vanligt förfarande?
- Hur kunde arvet senare komma att ingå i Gustaf Reinholds egen personlig konkurs så att Kristina Lovisa fick använda reverser för att få ut dotterns arv?
Tja, vad kan ha hänt här?
Mvh
//Christer
-
Ja, det var de omyndiga barnen han var förmyndare för.
Det vanliga var att en släkting på den avlidnes sida var förmyndare, men det kunde även vara någon annan. Men det var då fortfarande sällsynt att den överlevande föräldern fick vara förmyndare. Längre tillbaka gällde det endast om det var fadern som överlevde, exakt när även modern kunde bli förmyndare vet jag inte, men detta är förmodligen på gränsen tidsmässigt.