Anbytarforum
Geografiskt relaterat => Västerbotten => Landskap => Allmänt => Ämnet startat av: Constantinus Lindfors skrivet 2020-01-19, 03:48
-
För att förenkla för övriga forskare samt räta ut felaktigheter i omlopp så har jag låtit kartlägga kyrkoherden Bo Vernikssons efterkommande i Umeå med omnejd under ungefär ett sekel från 1550 till 1650. Låt oss börja med upplysningarna från Leonard Bygdens "Härnösands stifts herdaminne", fjärde delen (1926) sida 205-206.
UMEÅ LANDSFÖRSAMLING:
"8. Bo Warniksson (1530-48) uppges ha varit från Västerbotten. Under hans khdetid började den genom reformationen ändrade gudstjänstordningen tillämpas här i orten. Kyrkan lär redan 1535 genom hans försorg fått sitt första orgelverk, ett mycket tidigt datum för en landskyrka, första nattvardsgången enligt den nya ritualen sub utraque specie försiggick 1536 och första mässan på svenska hölls Kyndelsmässodagen 2 febr. 1537, enligt anteckningar i en gammal bibel. Herr Bo utgaf årligen 5 t:r stadgelax och brukade år 1543 2 pundland skattejord i Västerhiske by.¹ Han torde aflidit 1548, ty i detta års fogderäkenskaper redovisas för ett litet oförgylldt silfverstop om 11 lod, som testamenterats till konungen efter herr Boo i Uma. Fragmenten af en strax utanför kyrkan liggande grafsten, som ansetts vara hans, hade redan på 1700-talet oläslig inskrift. I Svea hofrätts arkiv (Acta 1441-1644) förvaras ett af 12 edsvurna män i Umeå s:n bevittnade slägtregister öfver khdens och hans hustrus afkomlingar, dat. 16 maj 1626 och besegladt med socknens och prosten Ol. Niurenii sigill.
G. m. hustru Anna.²
Barn: Warnich Booson, fogde, fader till kon. Carl IX:s kamrerare Bo Warnichson; Ingeborg Boosdotter, Simon Jöns hustru i Anasjö by; Abluna Boosdotter, g. m. fogden Jöns Simonsson i Kåddis; Malin Boosdotter, g. m. Håkan Önesson i Strand.
¹ I samma by fanns enl. jordeboken för 1546 kyrkojord, som detta år lagts under kronan och hvilken fogden Lars Olofsson Björnram 30 juli 1547 fick tillbyta sig mot jord, som han ägde i Skärplinge i S:t Drottens s:n nära Söderköping. (KGR.)
² Enl. Bures släktregister var hon dotter till en Nils Olofsson i Burträsk och hans hustru Barbro."
Efteråt har släktregistret ifråga överförts från Svea hovrätts arkiv till:
[Biographica 1500t-1800t]
Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria, , SE/RA/756/756.1/V, W/V, W 12.
Nuförtiden är dokumentet är tillgängligt hos Digitala forskarsalen på bildid: A0074962_00237.
Direktlänk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0074962_00237 (https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0074962_00237)
Här är texten i sin helhet. Leif Boström har stått för korrekturläsningen - stort tack!
"Tålf Eedsworne uthi Nämden i Umå sockn uthi Wästerbothn, giöre här med witterligit och betÿge, att åår 1626 dän 5 Aprilis woro underskrifne gamle män och quinnor här inför een sittiande rätt, och offäntligen witnade, att Salige Her Boo fordom kiörkioheerde här i socknen, begaf sig här i äcktenskap med sin hustru benämd h: Anna, och aflade här tilsamman enn son Warnich Booson benämd, Salige Cammeraren Boo Warnichsons fader, och tre döttrar Ingeborg, Ablun, och Malin, hwilke äre begifne wordne i äcktenskap här i socknen, efter som i efterföljande släcktregister förmäla med sin afföde.
[släkttavla, se bild längst ned]
Utaf dätta släcktregister, (:som tilbödz med Eed bekräftas, och ingen kunne någon twifwelsmål införa:) förstodo wi uthi rätten, att Simon Hermanson, och hans syster h: Karin äro af den ena h Boos dotter h: Ingeborg födde, och Skylle salig Boo Warnichson i tridie leedh linæ inæqualis sammaledes, och h: Malin Erlands Efterlefda i Bärg, h Kirstins Lars Hanssons änkia i Klaböle, och h: Elin Nils Olsons hustru i Gubböle, äre alla 5 Boo Warnichsons tremänningar, födde af dän andra sÿstran h: Malin i Strand Salige h Boos dotter, och äre ännu fattige änkian i lijfuet. Män dens ende Broder Håkan Örianson, och ena sÿstran h: Anna Pär Jonsons i Teegh, äre döde, och hafua barn efter sigh, och ibland för:de Håkan Öriansons barn, är een dotter, som dänne fulmächtige Jon Johanson hafuer til hustru, och för then skul giöre nu hela släckten här i socknen honom fulmyndig i wår närwaro med dänna skrifuelse, till at draga til Stockholm, och utfordra och til sig anamma uppå alla deras wägnar, dän arf som däm allom här i socknen, tilfaller i Stockholm eftter Süeriges lagh efter salige Boo Warnichson fordom h:k cammerare. Män huru widare kan wara med een s. her Boos son och dotter, som i Bygdå sockn woro gifte, hafua arfuingarne där i socknen wäll witnesbörd, att beggie partene hafua warit i Bygdå in för rätten, och låtit där alla utleeta sin släckt och hafua befunnit, att däm i Bygdå kommer annan halfparten till af arfuet, emot däm här i socknen är, som witnesborden utwisat, och när detta är klart, kunne wi wäl säga god före, at ingen närmare skÿl skal med någon skäll ankomma. Och om någon kan uthi detta arf förebära att länge här med drögdt är och försummat, så är hufwud orsaken den långe wäg här emillan, och fattigt gemeent folk däm blifua icke kunnigt af rycktet sådana mäns dödeligh afgångh. Icke häller kunne arfingarnes wederdelsmän med sanningen neka, att de iu wiste s: Boo Warnickson hafua här nör sin närmaste släckt, och för dän skul borde däm eftter naturligh lag (som med ingen skäl förneckene bör) med skrifuelse äller bud kungiöra släckten här nör. Och när dät då här blef släckten uppenbart omsider, fölgde strax rÿcktet, att een annan där söder, som mentes wara där säde afkommia den ena systren h. Ablun Jöns Suensons, som drog söderut. Och för dän skull skulle hela arfuet wara bort Testamenteret. Sådan och skall wäl wara bewisligit, att arfuet är lichuäl några resor klandrat igenom bud och skrifuelse, och om sådant alt är icke framkommit, så är orsaken dän långe wäg här är emillan. Att dätta så i sanning sig hafuer, samtÿcker socknen sitt signät här under, och uthi ho: fougdens och lagläsarens frånwaru på sin långe reso nör ut, hafua wi bedit wår Kiörkioherde, som uppå samma ransakning warit hafuer, att han dätta med sin hand och signet wille bekräfta, alla tillsammans medh däm som arfuet här tilfaller, ödmiukeligen och wänligen bekiendes wälachtatt och wälbetrodde godhe herrar och män Borgmästare och Råd i Stockholm, såsom och däm som arfuet hafua händer emillan att de förnämde Jon Johanson deras utskickade fulmäcktige och fulrenede willia förfordra til dät, han kan eftter lag wara rättigh, och icke anser hans eenfalligheet, oförstånd, oförfarenheet och ringheet, utan meer rätten och rättwisan, sampt de fattige änckior, faderlöse och moderlöse barn, och deras fattigdom, och suckan till Gud öfuer däm, som antingen däm deras rätt förhindra, heller icke, eftter ämbetet alla mackten förfordra. Är och någon Testamenteringh infallen, bedie wi deslikes, att dän icke må länge hafwa mackt och sig sträckia, än som Suerigis lagh dät tillåter och stadfäster. Och på dät att dänna ekunnuge brefwisare kunne hafua någon kiändom til förfoordring, hafuer wi, såsom och hela släckten, låtit skrifwa wår bekiända wän til, här i socknen upfödde, hederlig och wällarde M. Nils skolmäster i Stockholm, att han will för:de brefuisne hiälpa fram och förfrämma warande i dän goda tiförsickt, att han dät för wår skul giör, såsom och att dät blifuer til dät bästa uptagit.
Skrifwit i Wmå dän 16 Maij åår 1626.
Lars Pärson i Brön, Oluf Anderson i Hiössiön, Håkan Anderson i Strand,
h. Margreta Jon Olsons ifrån Pängsiön, h. Kelu i Röbäck.
Och långt Register uppå fler gamle woro till om man där med skulle kiängas.
Olai P. Niurenij, Pastoris Umensis, sigillum manusj."
Innan vi kör igång, låt oss även ta en titt på intressanta noteringar om sonsonen i Stockholms tänkeböcker:
4/9 1609 (sida 53 i Stadsarkivets avskrift)
"Opbödh cammererarens Boo Wernerßons hws. 1. gongen."
9/10 1609 (sida 59 i avskriften)
"Ähn opbödh cammererarens Boo Wernerßons hws som Eskil Jönßon åt hafwer. 2.gongen."
16/10 1609 (sida 60 i avskriften)
"3. gongen. Opbödh cammererarens Boo Wernerßons hws."
15/11 1609 (sida 62-63 i avskriften)
"Vplåtelse.
Samme dagh opstodh i sitiande retten Carl Månßon stadzens schrifware, fulmÿndig giord af beskedelig man Hans Nielßon i Österöö, vti Weßbro sochen i Södermanlandh, och efter then fulmachts 1ÿdelße, som honom vnder gode mäns signete medhgifwen war, hemblade och oplot, och bådhe medh handh och mundh lefrerade erligh konstrijk och försichtigh Mårten Weiler, högstbe:e h: k: mz: troo man och cammererares, högh och welbetrod Boo Wernickßons fulmechtige, ett steenhws, med sine frije fÿre murer och liggiande grundh, hwilket är beläget på Östrelongatun, öfwerst vti hörnet på östre siden, vthi Lille Clemmetz grendh, som förb:de Hans Nielßon och hans mederfwinger, war till arfz fallet, efter s: framledne hustro Karin Eskill Jönßons, sampt medh thet benckierum i stadzkÿrckian, som af ålder dertill hafwer leghat, och nu redeligen hafwer soldt förb:e cammererare Boo Wernickßon, för 1100 daler gott gongbart swenskt mÿnt här i rijket, efter såsom vthi sielfwe köpebrefwet, deropå vnder gode mäns försegling gifwet, vtförligare gifs tilkienne, och widere vttrÿckes och förmäles. Hwilke peninger förbe:de Hans Nielßons fulmechtige, både på hans och hans medarfwingers wegne, in för retten tilstodh och bekende sigh then förste peningen med then sidste, vthi godhe redhe till fulle nöÿe, hafwe opburet anammet och vndfonget, och sadhe fördenskull sigh, som berört är, på hans och samptlige hans mederfwingers wegne, wäl ware förnögdh, contenteret och tilfredz stelt, efter köpebrefwetz inneholdh till ÿtterste peningen. Hwarföre stodh oftbe:e Carl Månßon in för retten, och med handh och mundh afhende förb:de Hans Nielßon, sampt alle hans mederfwinger, samme förb:de steenhws, theß liggiande grundh, medh all tilbehör oppe och nedre, som thet af grunden opmuret är, och nu för öghon står, aldeles efter gamble hefdebrefwetz lÿdelße, intet vndentagendes, hwad som till samme hws af ålder hafwer tillegat, och än tilligger, vndan honom hans hustro, sampt alle theres mederfwinger och efterkommende slecht och förwanter, ehwad nampn the helst hafwe kunne. Och tilegnade thet oftbe:e cammererare Boo Wernickßon, hans elskelige käre hustro dÿgdesam qwinne Karin Larßdotter och theres barn, sampt begges theres / erfwinger, at niute bruke hefde och beholle, qwit, frit, obehindret, oklandret och oqwaldt, af alle så födde som ofödde åtalare, till ewerdeligh laghfongen fast egendom. Och war samme hws laghbudet laghfaret och laghstondet, såsom och nestom frendom heembudet, efter som stadzlagh vtwise. Der opå giorde förbe:e Carl Månßon, ofbe:e Mårten Weiler oplatningh och handstreckningh in för retten, och blef fredskillingen oplagdh af honom, efter förschrefne stadzlagz inneholdh och lÿdelße. Hwar så hende ( : thet man icke förmoder : ) at någhet klander nu eller i framtidhen, på thette förb:de hws hende kunde, af hwem eller på hwad sät thet helst skee kan, då hafwer förb:de Hans Nielßon vthlofwet, at han och hans mederfwinger, skole ware förplichtade, at sware der till, men ofbe:e cammererare Boo Wernickßon sampt hans käre hustro, och theres efterkommende erfwinger aldeles derföre frij. Der giorde och förbe:e Carl Månßon i lijke motte Mårten Weiler handstreckning opå."
12/3 1617 (sida 209 i avskriften)
"Erich Anderßon slottz fougthe, fulmechtigh aff Boo Wernichßon cammerere opbödh hans huus på Gineste gathan. [1.gången.]"
24/3 1617 (sida 217 i avskriften)
"Opbödhz (...) Boo Wernichsons huus på Gineste gathan . . . . . 2. gången."
8/12 1617 (sida 426 i avskriften)
"Kom för retten Päer Arfueßon borgere, och vpbödh sin gård på Östermallmen som han hafuer sålt och oplåthet h k m:tz tro tienere och camerere, erligh och welachtadh Boo Wernerßon, och tilstodh sigh derfore hafue vpburit aff welb:te Boo Wernerßon peninger - 400 daler"
25/3 1618 (sida 379 i avskriften)
"Peer Arfwedsons gårdh vpbödz 3:ie reesan, som Boo Wärnichßon aff honom köpt haffwer."
23/7 1621 (sida 169 i avskriften)
"Upböödz: (...) Boo Wernichsonns tompt på S. Mallm widh Badst.g. . . . . . 1 g:n."
13/8 1621 (sida 171 i avskriften)
"Upböödz: (...) Boo Wernichsons tompt på S. Mallm . . . . . . . . . . . . 2 [g:n]."
20/8 1621 (sida 173 i avskriften)
"Upbödz: Boo Wernichsonns bygning wid Badstugu gatan på S. Malm . 3 g:n."
8/10 1621 (sida 180-181 i avskriften)
"Uplåtelse
Upstod i rätten stadsens s:re Eggerdt Matsonn, fullmächtig aff edell och wälb. Johann Schytte, begärandes på sin principals wägna stadsens confirmation på een tompt som haf:r fordom hördtt Asser Päderson till, huilken sedan H. K. M:t hafuer donerat wälbetrodd Bo Wernichson camererare, dänn han nu hafuer sålldt till wälbem:te Johann Schytte. Då kom för rätten wälbetrodd Johann Ottessonn camererare fullmächtigh af bem:te Boo Wernichson, hemblade och uplätt edell och wälb. Johann Skytte . . ."
4/10 1624 (sida 162-163 i avskriften)
"Her Israel i Balung sochen och borg. Olof Andersonn
Sedan kom för retten Her Israel i Balung sochen widh Westeråhrs, och klandrade på någott arff effter s. Boo Wernichssonns förre hustru hustru Karin s. hoos Gudh, på sin swär faders Lars Bertilsonns, och hans barns wegne, som war ett stenhuus belegett på Kinhestegatann, och ettusendt daler i rede pening[a]r, där till medh gårdenn uti Nyköpinng som Mårten Esbiörson boor uti, men hwadh gårdenn anlangar så är hann dem inrymdh, medh huseet intet, eij heller hafua de bekommitt de ettusenndt daler som s. Boo Wernichsonn dem lofuatt hafuer.
Der till swarade borg. Olof Andhersonn som hafuer bekommitt hustrun effter s. Boo Wernichsonn, att honom ringa witterligit war om samma arf, alldännstundh inga schriffter dem emillan haf:r want oprettade, och där Lars Bertilsonn medh sine barn och erfuinger icke wille wara till fridhz medh dett som dee bekommitt hafua, då måge de låta komma alt tillsammans, på nytt att delas och skifftas.
Der till swarade Her Isräll, altt hwadh som gifuitt war, undhentagandes huuseet på Kinhestegata[n], gården i Nyköping och ettusendt daler rede pening[a]r, dett war ett testamente och reknes innte på någott arff.
Då begerte borgmesteren Olof Andersonn att Her Isrell medh testamentsbrefuett wille sådant bewijsaa.
Her Israell sade sigh innte[t] testaments bref hafua seett, uthan dett war uti saning dett han sade, och hans swerfader Lars Bertillsonn, hafuer sådannt altt berettat för honom.
Sedan inlade i retten Her Lar²¹ en fullmachtt, som hans swärfader Lars Bertillsonn honom gifuuitt hafuer, och begerte att samma fulmachtt motte opläsinn warda.
Borg. Olof Andhersonn, sade, om dett ändeligen skall giella, så will han opleggia ett testamentts breff för honom, som well skall kassera den arfs rett som han nu af honom fordrar och kräfuer.
Men Här Isrell stodh altt där opå, att han wille hafua utt altt hwadh som s. Boo Wernichsonn hafuer lofuatt och tillsagtt Lars Bertilsonn och hanns erfuinng[a]r. Dett sade Olof Andherssonn dem hafua bekommitt, till yterste penningenn.
²¹ : Skall vara Israel."
6/10 1624 (sida 165-166 i avskriften)
"D. Israel i Balung contra Olof Andersonn
Sedan kom åther för retten Her Isrell i Balung, och begerte att denn saak emillan borgmestteren Oloif Anndhersonn och honom om arfuett motte på nytt optages, som fallitt är effter h. Karin s. Boo Wernichssonns fordom cammereres hustru, och bekännde Her Isrell att s. Boo Wernichssonn hade gifuuitt Lars Bertilssonn och hanns hustru och döttrar alla s. h. Karins gånge clädher, bådhe kappor, kiortlar, kassiackor, tröijor och annatt mhere, så wäll som hennes linne cläder dee som kostelige wore, uti testamente, så wäll som een hoop medh credentzer och sölfkannor, men gården i Nyköpinng, opå huilkenn dem ännu rester 200 da:r sampt huseet opå Kinhestegatan, och ettusendt daler, som s. Boo Wernichsonn hadhe gif:tt dem i förlikning, dett hafue de innte änu bekommitt.
Der emott sade borg. Olof Andhersonn att hustru Karin hade testamenterett, s. Boo Werninchsonn effter sin dödh, alt hwadh effter henne blefue, ty dett war deres aflinge godhz och icke arfuegodhz.
Sedann blef ett bref i retten opläsitt som Lars Bertilsonn hade schrifuitt s. Boo Werninchsonn till och beditt honom wara sigh behielpeligh i de saker som han wäll wiste, och honom anlegne wore, om dett och war om dänn saken någott meentt, eller war dett om dett han hade medh cronan till att giöra, om den rästenn han skyldigh war, wiste retten der af inntte att förnimma.
Då sade borgmesteren, Olof Andhersonn om han hadhe hafft ettusendt daler och huseett på Kinhestegatann, sampt gården i Nyköpinng medh retta att fordra af s. Boo Werninchsonn på sin dotters arff, hwarföre skulle han då thaga till lhäns af s. Boo, tiugu tunnor spanmål och betala Johan Bökman medh, medann han hadhe ettusendt daler att fordra af Boo Werninchssonn medh huseet och gårdhenn 1 Nyköpinngh; honom hade bettre waritt att taga för:de 1 000 da:r och der medh betala sin skuldh, ähn taga 20 t:r rågh till lhäns, att betala Johann Bökmann medh.
Her Isrell sade sådannt wäll hafue kunna waritt möijeligitt, att han hafuer begertt till lhäns af honom för:de spanmåll, och inte krafft hono[m] för:de 1 000 da:r.
Borgmesteren Olof Andersonn begerte att sakenn motte opskiutas till dess att han kann få dem tillstädes, som på denn tijdhen hade teentt s. Boo Werninchsonn, och elliest waritt under hans handh, som är Giöstaf Böös, Arent Jahansonn cammers:re och flere, huilke på deres eedh för rettenn förhöres kunne, hwadh dem där om wetterligit wara kann. Sköts op till lögerdagenn."
9/10 1624 (sida 169-170 i avskriften)
"Sedan kom åter för rättenn Her Isrell i Balung, och begerte rettens änttlige resolution i denn saak emillann honom, och borgmesterenn Oloff Andherssonn. Då lett b. Oloff Andhersonn opläsa een schrifft i retten som Päder Nilsonn cammeren hafuer skickett ifrå sinn gårdh, der han då stadder war, och war samma schrifuelses innehoid, att Päder Nilsonn inte hade hörtt af s. Boo Werninchssonn någott annatt ähn att han hade skiltt sin förre hustrus erfuing[a]r well ifrå sigh, och när hans lägenhet kan begifua sigh will han weil komma personligh på rådstugun och wijdere förklara sigh på hwadh han af honom hörtt hafuer.
Sedan skött sigh borgmesteren Olof Andherssonn wijdere till wittne på Arent Jahansonn een cammerschrifuere, som war hoos cammeren s. Boo Werninchssonn på denn tijden, och in till hans dödhsstundh, och all denn stundh han för må[n]ge infallande förfall skuldh, icke hade lägenheet sielf då personlig komma tillstädes och beretta, huadh honom där om wetterligitt wore, och han hörtt hafuer, hafuer han och gifuitt schrifftligitt inn, hwadh honom der om witterligitt war, men samma schriftt är förlagd, och om icke dett förfall wore om byte effter doctor Nils, aldenstund der är myckitt der medh att bestella, och han ingen tidh hafuer samma schrifft i hastigheet att opleta, då mente b. Olof Andhersonn wäll kunna fåå honom op, att wittne personlig hwadh honom der om witterligitt wore. Så frampt att dett gofues dilation till måndagen, så kunde han well sielf komma op.
Sedan bleef Giöstaf Bööss som på denn tijdh war i rekninge cammeren under hanns handh, framkallatt att wittne hwadh han af Lars Bertilsonn hörtt hadee denn tijdh han åhr 1619, war stadder her i Stocholm. Då wittnede och berettade han, att han hörde Lars Bertillsonn jembra sigh öfuer cammareren, att han war så dröghsam, män inte förstodh eller wiste han på hwadh sätt han war för dröghsam antingen uti konnungens saak, som han hade att giöra medh, el:r skulle dett wara om arffuett som nu talas om, dett wiste han inte men nogh grufuade han sigh men för hwar ordsak skuidh, wiste hann inte.
Affsades att Här Isräll i Balung inlegger een designations schrifft på alt hwadh som Lars Bertilsonn hafuer bekommitt, näste råstugu dagh."
11/10 1624 (sida 174-175 i avskriften)
"Samma dato, kom Här Israel i Balung för rätta, och begerte att rettenn wille nu giöra en endtskap på denn saak emillan borgmesterenn Olof Andherssonn och honom anlangande arfuett effter s. h. Karin s. Boo Wernichssonns. Då begerte borgmestere och rådh att Her Isrell wille opleggia denn designation som honom förre råstugu dagh blef pålagtt, att retten kunnde förnima, hwadh Lars Bertillsonn medh sine barn effter s. hustru Karinn Lars dotter bekommitt hafua.
Då hafuer Her Isrell satt på een lengdh hwadh som gåfuerne wore, och hwadh i förrådh fanns, i sölfuer och guldh som honom någorlunda witterligit war, och sade Her Isrell yterligere, att han wille bewijsa oanseett dett kunnde någott dröijes, dett s. Boo Werninghssonn hade lofuett dem huseet på Kinheste gatann, gårdenn i Nyköping, och ettusendt da:r rede pening:r för dett arf som Lars Bertilsonn medh sinn dotterer och söner erfua skulle, undantagandes dätt guldh sölf och clednatt som i förrådh fanns, och han dem utan arfwett testamenterede.
Sedan lätt borgmesteren Olof Andhersonnn opläsa ett bewijs som Aron Jahansonn hafuer gifwit borgmestere[n] Olof Annderssonn, om hwadh han af s. Boo Werninchssonn medan han under hans hand war, hade hörtt, n. att han inte hörde eller kunne förstå ähn att Lars Bertillssonn, war fulkomligh tillfridhz steltt, hörde och eij heller Lars Bärtillsonn någott tala om samma arf emedann han löfdhe.
Sedann blef ett Lars Bertillsonns breff i rettenn opläsitt, uti huilkett han begerer att cammare[ren] wille förstrekia Samuel Larsonn etthunndrade riksdaler, aldännstundh han änu är blefuen sine pening[a]r och moste nu medh hastt begifua sigh på reesann uti fremmande, landh. Detta breff war daterat 1618, den 3 Octobris.
Affsades af rettenn, att Her Isrell skall bewijsa dett medh bref och segell, el:r och medh sworne trowerdige wittnen, som kunna wetta att samma ettusendt daler medh huseett på Kinheste gatann och gårdenn i Nyköpinng för arf uttfästt är, effter s. h. Karinn, och om de ettusendt daler äre lefrerede eller icke.
Borg. Olof Anderssonn, sade sigh willia bewisa att h. Karin hade aldrigh erfft någott i sinne dagar, hwarken sin moder el:r någon annan; icke heller haf:r Nils Larssonn någott arf bekommitt. Då sade Her Isrell sigh kunna bewijsa att hon hade erfft och Nils Larsonn medh, så wäll som flere af syskonen, och fanns uti Nils Larsonns kista een stoor guldhkedh som rekte nidh på golfwett, och een stor sölf tacka, huilke Boo Wernichssonn mente höra H.K.M:tt till.
Affsades att Her Isrell skaffer sigh sådantt beskedh som förbe:tt är."
26/8 1626 (sida 239 i avskriften)
"Vplåtellse till Tomas Engelsm.
Olof Andersonn borgmest. giorde Thomas Parcher uplåtelse på s. Bo Wernichsons hus i Skåttgränden. Uplegg. fridskill. 2 r. daler."
22/2 1627 (sida 18 i avskriften):
"H. Jsrael i Bälinje cont. Olof Andersonn b.
H. Israell i Nicolai72 i Bälinge klandrar på ett arf efter s. hustro Carin Boo Wemichsons, efter saken blef [1]624 vppskutten. Hans inlago[r] blefue vpläsne och Olof Anderßon tillskickade, at swara till nästkommande r[ådstugu] daagh."
72 : "Sic! Här torde avses Israel Nicolai Recharius, kyrkoherde i Bälinge sedan 1620. Se M. Collmar, Strängnäs stifts herdaminne 2, Nyköping 1964, s. 372."
26/2 1627 (sida 22 i avskriften):
"H. Jsrael i Bähng[e]cont. Olof Anders.
H. Israell i Bälinge besuärer sigh öfuer Olof Anderson b[orgmestere], at han inthet will lefwerera honom thet arf som efter s. Boo Wemichsons hustro fallet är. Olof Andersons fullmecht[ig] Jöns Hendr. begerer dilation till ondsdagen. H. Israel beswärer sigh blifua uppehållen för Ol[of] And[ersons] uppehåldningh skuld. Förordnades Valentin Nilson, Petter Grönb[erg], Hendrich Karkmann, Hendrich Lemis, som förlijka them."
Till synes var arvet efter kamreren i Stockholm ingen enkel historia att reda ut. Men å andra sidan ger den oss relativt goda möjligheter att kartlägga kyrkoherdens i Umeå efterkommande:
Tabell 1:
Bo Verniksson. Kyrkoherde i Umeå lfs, verksam åren 1530-1548.
Gift med Anna. Nämnd i släktförteckningen från senvåren 1626.
Barn (osäker ordningsföljd):
a/ Vernik Bosson, se tabell 2.
b/ Måns Bosson, se tabell 4.
c/ NN Bosdotter, se tabell 7.
d/ Ingeborg Bosdotter, se tabell 11.
e/ Abluna Bosdotter, se tabell 13.
f/ Malin Bosdotter, se tabell 14.
Tabell 2:
Vernik Bosson (från tabell 1). Död 1592. Fogde i Åker och Selebo i Södermanland åren 1583-1587. Han hade redan 1581 i förläning Vrana klosterhemman i Sköllersta socken i Närke, och han erhöll den 6 november 1583 i förläning ett hemman i Åkers socken av hertig Karl. (Källa: Johan Axel Almquists verk "Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630", sida 233. Dessa uppgifter härrör från Urban Sikeborgs Bureskiva; person-ID: 2003).
Gift med NN.
Barn:
a/ Bo Verniksson, se tabell 3.
Tabell 3:
Bo Verniksson (från tabell 2). Död år 1621 efter den 12/6 då han dopvittnade allra sista gången i Nikolai fs. Kamrer. Omnämnd första gången såsom vittne i ett mål 14/7 1602 (Stockhokms tänkebok). Tjänade hos kung Karl IX år 1611 (Johan Bures släktbok).
Gift första gången före 15/11 1609 (tänkebok) med Karin Larsdotter, som troligen kom från Nyköping och dopvittnade sista gången 25/1 1617 i Nikolai fs. Hon var dotter till Lars Bertilsson (tänkebok 4, 6, 9 och 11/10 1624) och svägerska till kyrkoherden Israel Nilsson Recharius i Bälinge sn i Södermanland (+ tänkebok 22/2 och 26/2 1627).
Gift andra gången 30/1 1620 i Nikolai fs med Maria Nilsdotter Chesnecophera, som var död senast 1660. Det är ovisst huruvida hon under sin levnadstid kallat sig Lillieram (adelsnamnet bekräftat genom regeringsbrev 15/9 1660). Maria kom att gifta om sig två gånger; dels 6/10 1622 med borgmästaren i Stockholm Olof Andersson, som var född i mars 1576 i Gävle och död 4/11 1627; och sista gången 27/11 1628 i Nikolai fs med borgaren i Stockholm, sedermera översten Jacob Forbes som var född år 1580 i Aberdeen i Skottland. Naturaliserad svensk adelsman med namnet Forbes af Lund år 1631 (introducerad i riddarhuset under nr 145, vilket nummer sedan ändrades till nr 174). Död 17/6 1656 på Lund, numera Marielund, i Funbo sn.
Inga barn.
Tabell 4:
Måns Bosson (från tabell 1). Den ende Bosson i hela Bygdeå, och passar därmed in på kyrkoherdesonen från Umeå. Bonde på Skinnarbyn 1 i Bygdeå sn åren 1547-1581.
Gift med NN.
Barn:
a/ Jöns Månsson, se tabell 5.
Tabell 5:
Jöns Månsson (från tabell 4). Bonde på Skinnarbyn 1 åren 1582-1606 och 1609-1618.
Gift med NN.
Barn:
a/ Nils Jönsson, se tabell 6.
Tabell 6:
Nils Jönsson (från tabell 5). Bonde på Skinnarbyn 1 åren 1607, 1619-1626 och 1628.
Gift med NN.
Barn:
a/ Per Nilsson, som var bonde på Skinnarbyn 1 åren 1627 och 1629-1658. Även gästgivare och länsman. En dotter till denne gifte sig ca 1647 med Carl Carlsson från Grubbe 2 i Umeå lfs, som kom att överta svärfaderns gård och bli bonde där åren 1659-1680.
Tabell 7:
NN Bosdotter (från tabell 1). Gift till Skäran enligt Johan Bures släktbok.
Gift med Erik Jonsson, som var bonde på Skäran 1 i Bygdeå sn åren 1543-1568 och 1571-1575.
Barn:
a/ Jöran Eriksson, som var bonde på Skäran 1 åren 1569-1570.
b/ Bo Eriksson, se tabell 8.
c/ Hans Eriksson, se tabell 10.
Tabell 8:
Bo Eriksson (från tabell 7). Var bonde på Skäran 1 åren 1576-1596.
Gift med Mariet Nilsdotter från Åbyn 2 i Skellefteå sn (från 1606 Burträsk sn; källa: Johan Bures släktbok).
Barn (osäker ordningsföljd):
a/ Nils Bosson, som var bonde på Skäran 1 åren 1597-1603.
b/ Ingeborg Bosdotter.
c/ Erik Bosson, se tabell 9.
d/ Kerstin Bosdotter.
Tabell 9:
Erik Bosson ( från tabell 8 ). Var bonde på Skäran 1 åren 1606-1653. Under denna tidsperiod, år 1624, bildades Nysätra församling genom utbrytning från Bygdeå.
Gift med NN.
Barn:
a/ Anders Eriksson, som var bonde på Skäran 1 i Nysätra sn åren 1654-1695.
b/ Nils Eriksson, som var bonde på Överklinten 3 i Bygdeå sn åren 1655-1665.
Tabell 10:
Hans Eriksson (från tabell 7). Bonde på Skäran 6 åren 1579-1609.
Gift med NN.
Barn:
a/ Anders Hansson, som var bonde på Skäran 6 åren 1610-1652. Gift sista gången ca 1650 med Elsa, som kom att stå för gården åren 1653-1671.
Tabell 11:
Ingeborg Bosdotter (från tabell 1). Var död senast senvåren 1626. Måhända identisk med Simons hustru i Granön, som på vintertinget i Umeå 1568 blev sakfällt till livet för något mjöl hon stulit ifrån kronan (uppgift ur saköreslängden) ?
Gift med Simon Jönsson, som var bosatt i Granön, Umeå lfs. Son till Jöns Gullesson därstädes, och bror till Gulle Jönsson - se tabell 22. Ej nämnd i skattelängderna.
Barn:
a/ Malin Simonsdotter, se tabell 12.
Tabell 12:
Malin Simonsdotter (från tabell 11). Var död senast senvåren 1626.
Gift med Herman Olofsson, som var bonde på Brännland 7, Umeå lfs åren 1598-1603.
Barn:
a/ Simon Hermansson, som var bonde i Baggböle, Umeå lfs åren 1622-1628, och senare på Brännland 7 åren 1631-1656.
b/ Karin Hermansdotter, som senast 1626 var gift med en skräddare i Nyköping.
Tabell 13:
Abluna Bosdotter (från tabell 1). Var död senast senvåren 1626.
Gift med Jöns Svensson. Fogde i Kåddis ? Ej nämnd i skattelängderna för Umeå lfs.
Barn:
a/ Bo Jönsson, som blev skrivare i Rekarne i Södermanland. Död senast senvåren 1626, barnlös.
Tabell 14:
Malin Bosdotter (från tabell 1). Levde än senvåren 1626.
Gift med Håkan Gunnarsson, som var bonde på Strand i Umeå lfs åren 1539-1561.
Barn:
a/ Örjan Håkansson, se tabell 15.
b/ Elin Håkansdotter, se tabell 22.
c/ Tomas Håkansson, se tabell 24.
Tabell 15:
Örjan Håkansson (från tabell 14). Var bonde på Strand 2 i Umeå lfs åren 1562-1600.
Gift med NN.
Barn:
a/ Håkan Örjansson, se tabell 16.
b/ Malin Öjansdotter, se tabell 18.
c/ Kerstin Örjansdotter, se tabell 19.
d/ Elin Örjansdotter, se tabell 20.
e/ Anna Örjansdotter, se tabell 21.
Tabell 16:
Håkan Örjansson (från tabell 15). Var bonde på Strand 2 i Umeå lfs åren 1601-1619 och 1621. Var emellertid avliden redan 1619 år enligt Älvsborgs lösen.
Gift med Mariet, som stod för gården åren 1620 respektive 1623.
a/ Sigrid Håkansdotter, se tabell 16.
b/ Anders Håkansson.
c/ Karin Håkansdotter.
d/ Ingrid Håkansdotter.
Tabell 17:
Sigrid Håkansdotter (från tabell 16). Stod för föräldrarnas gård år 1622 respektive 1630-1634.
Gift första gången ca 1623 med Jon Johansson, som var bonde på Strand 2 åren 1624-1629.
Gift andra gången ca 1634 med Zackris Tomasson, född ca 1609 (roteringslängd 1638: 29 år). Bonde på Strand 2 åren 1635-1667.
Barn:
2a/ Erik Zackrisson, som var bonde på Strand 2 åren 1669-1696.
Tabell 18:
Malin Örjansdotter (från tabell 15).
Gift med Erland Kettllsson, som var bonde på Berg 2 i Umeå lfs åren 1602-1623. Var dock död 1622 enligt kyrkoräkenskap.
Barn (osäker ordningsföljd):
a/ Matts Erlandsson, född ca 1605 (roteringslängd 1638: 33 år). Bonde på Berg 2 åren 1624-1655.
b/ Jöran Erlandsson, som var soldat 1623.
c/ Olof Erlandsson, som var soldat 1639.
Tabell 19:
Kerstin Örjansdotter (från tabell 15). Efterträdde sin man på gården åren 1624-1630.
Gift med Lars Hansson, som var bonde i Klabböle, Umeå lfs åren 1591-1623.
Barn:
a/ Lars Larsson, som var bonde i Klabböle åren 1631-1633.
Tabell 20:
Elin Örjansdotter (från tabell 15).
Gift med Nils Olofsson, som var bonde på Gubböle 1 i Umeå lfs åren 1612-1641.
Barn:
a/ Jöran Nilsson, som var bonde på Gubböle åren 1642-1686.
Tabell 21:
Anna Örjansdotter (från tabell 15). Var död senast senvåren 1626.
Gift med Per Jonsson, som var bonde i Västerteg, Umeå lfs åren 1604-1628. Bror till kaplanen i Umeå lfs Carl Jonsson Arothegius, som kom att bebo sin fädernesgård i Västerteg fram till sin bortgång 1638.
Barn (osäker ordningsföljd):
a/ Jon Persson, född ca 1622 (roteringslängd 1640: 18 år). Bonde i Västerteg åren 1639-1641.
b/ Erik Persson, som var bonde i Västerteg åren 1642-1647.
Tabell 22:
Elin Håkansdotter (från tabell 15).
Gift med Gulle Jönsson, som var bosatt i Granön, Umeå lfs. Son till Jöns Gullesson därstädes, och bror till Simon Jönsson - se tabell 11. Ej nämnd i skattelängderna.
Barn:
a/ Håkan Gullesson, se tabell 23.
Tabell 23:
Håkan Gullesson (från tabell 22). Var bonde på Granön 1 i Umeå lfs åren 1596-1622.
Gift med NN.
Barn:
a/ Olof Håkansson, född ca 1583 (roteringslängd 1638: 55 år). Bonde på Granön 1 i Umeå fls åren 1623-1654.
Tabell 24:
Tomas Håkansson (från tabell 14). Saknar vistelseort i släktregistret. Måhända identisk med bonden i Tväråmark, Umeå lfs åren 1579-1615 ?
Gift med NN.
Barn:
a/ Håkan Tomasson, som år 1626 bodde i Gästrikland ej långt från Gävle.
Jag hoppas att denna sammanställning är till en stor hjälp för er andra. Eventuella rättelser och kompletteringar emottas tacksamt. :)
-
Och på dät att dänna ekunnuge brefwisare kunne hafua någon kiändom til förfoordring, hafuer wi, såsom och hela släckten, låtit skrifwa wår bekiända wän til, här i socknen upfödde, hederlig och wällarde M. Nils skolmäster i Stockholm, att han will för:de brefuisne hiälpa fram och förfrämma warande i dän goda tiförsickt, att han dät för wår skul giör, såsom och att dät blifuer til dät bästa uptagit.
Skrifwit i Wmå dän 16 Maij åår 1626.
Mäster Nils visade sig vara kyrkoherden Olof Persson Niurenius egen bror, enligt ett fynd i Stockholms tänkebok:
7/4 1627 (sida 34 i Stadsarkivets avskrift)
"Conrector m. Petrus begerer succedere m. Nills, efter han will see sigh om en annan legenhet; jtem at staden wille hiälpa hono[m] till hushyra, eller och om något af stadsens huus kune hono[m] inrymas.127
Swarades honom, efter man förnimer hans flitighet med dieknarne så och at erchebischopen berömer hono[m] för sin skickelighet skuld, då skall honom för någon annan efterlåtas scholan. Om hus eller hyra wele de betänkia sigh om."
(sida 257 i avskriften)
[Not] "127. Magister Nicolaus Niurenius var 1624-17/1 1629 trivialskolans rektor. Konrektor var till 1632 magister Petrus Falkovius. Matrikel över rektorer 1572-1639, Stockholms stads trivialskolas arkiv, C 1 (Annales scholae 1630-173 1), SSA; tryckt i Stockholms storskolas journal, utg. av Severin Sol-ders och Albert Wiberg (Årsböcker i svensk undervisningshistoria 83 - 84) Sthlm 1951, s. 22 ff."
Bygdens herdaminné (fjärde delen, sida 211) har inte mycket om umesonen: "stud. i Wittenberg 1614, fil.mag., rektor i Gefle 1623, sist i Sthm 1625". Känner någon möjligen till vart Nils Persson Nurenius tagit vägen från och med 1629...? Även ärkebiskopen Petrus Kenicius, verksam åren 1609-1636, hade sin härstamning från Umeå, så det är fullt tänkbart att han skaffat fram en prästerlig tjänst åt Nils Niurenius.
-
Hej Constantinus, och tack för ett oerhört genomarbetat inlägg. Det fick mig att vilja skapa en användare här på forumet, där jag annars mest läser. Som många andra i Västerbottningen har jag Gulle Jönsson i Kulesjön och hans son Jöns Gulleson i Granö i min ana. Jag har också läst i tidskrifter som Johan Norlander-sällskapets tidskrift Oknytt om hur denna släkt ska gå ihop med Buresläkten. Tyko Lundkvist skriver t ex, i en artikel för nämnda publikation (Nr 3-4 1981 Årg 2.):
"Jöns Gullesson upptas i Granön som bonde åtminstone åren 1539-1563. Simon Jönsson var gift med Ingeborg Boosdotter, som var dotter till kyrkoherde Boo Warniksson i Umeå If och dennes hustru Anna Nilsdotter från Burträsk av den icke obekanta Buresläkten. Bygdén har i herdaminnet, IV s 206, felläst 'Granö by' till 'Anasjö by', en by som inte finns.
Även Gulle Jönsson synes ha gift in sig i Buresläkten. Hans hustru, Elin Håkansdotter var nämligen dotter till Håkan Önnesson i Strand , Vännäs sn, vilken var gift med Malin Boosdotter, en annan av kyrkoherdens döttrar . (Källa: Tolf Eedsworne wt i Nämden i Umå Sochn --- Utdrag från ting 16/5 1626, bestyrkt av pastor Umensis Olai P Njurenij egenhändigt och med åsätt sigill, RA , Svea hovrätts arkiv, Akta 1441-1644.)
Olof Jönssons hustru känner vi inte namnet på."
Jag är entusiastisk över lite tillväxt på de yttersta spröda grenarna i mitt träd. Samtidigt kan jag inte låta bli att uppmärksamma några märkligheter. Främst då vad gäller personernas åldrar. I alla övriga källor jag tagit del av uppges Gulle Jönsson ha levt ungefär 1470-1540. Ungefär så här brukar levnadsåren i successionsordningen skrivas ut:
f: Jönsson, Gulle (1470–1540)
f: Gullesson, Jöns (1500–1564)
f: Jönsson, Olof (1535–1593)
f: Olofsson, Simon (1560–1623)
Om då Elin Håkansdotters, för att at ett exempel, skulle vara gift med Gulle Jönsson, och hennes far Håkan Gunnarsson levde ca 1539-1561 så borde Elin vara född efter Gulles levnad, eller åtminstone under hans absolut sista levnadsår. Även om man räknar generöst. Även de andra åldrarna tycks skeva.
Jag misstror inte denna uppgift, och jag är glad att du lyfter fram detta på så pedagogiskt vis. Jag undrar bara i vilken bok det är mest rimligt att tro att åldrarna uppskattats fel?
-
Enligt tabell 22 var den Gulle Jönsson som var gift med Elin Håkansdotter son till Jöns Gullesson i Granön. Jöns Gullesson nämns till 1562 i skattelängderna. Vad hans far hette tror jag inte är känt. Födelseåren för Jöns Gullesson och hans söner och sonsöner är inte kända. Om den släkten finns det information på Anbytarforum (https://forum.rotter.se/index.php?topic=168040.0).