Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 06 Barn => Övriga ämnen => 00 - Oäkta barn => Ämnet startat av: Carolin Andersson skrivet 2018-02-19, 11:52
-
Hej!
Kan vara postat i fel forum. Ber då om ursäkt.
I dopboken till en släkting till mig har jag hittat en antecking jag inte kan förstå.
Har frågat en vän som släktforskat länge men hon säger sig aldrig ha sett någon liknande anteckning förr.
Vad betyder den?
Varför måste Hanna bedyra att barnet är hennes?
-
Denna typ av notering var nödvändig för att det oäkta barnet skulle kunna ärva modern.
Före 1867 saknade utomäktenskapliga barn arvsrätt helt och hållet.
Fr.o.m. 1867 fick oäkta barn ärva sin mor, men för detta krävdes att modern begärde hos prästen att denne skulle göra en särskild notering om saken i födelseboken. Det är därför som man under andra hälften av 1800-talet och i början av 1900-talet ofta möter formuleringen: "Modern har hos mig begärt att få anteckna barnet som sitt". Utan denna viktiga anteckning i kyrkboken existerade ingen arvsrätt.
Först 1905 fick oäkta barn arvsrätt efter sin mödernesläkt på samma villkor som andra barn, oavsett om ovanstående notering i kyrkboken fanns eller inte.
Före 1917 hade barn utom äktenskapet ingen arvsrätt efter fadern. Detta gällde även om faderskapet var fastställt genom erkännande eller dom.
-
Tack för snabbt och informativt svar.
Min nästa fundering blir då vad man kan förvänta sig ärva från en ensamstående moder på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?
Om jag förstått det rätt var dessa familjer ofta väldigt fattiga och stod lite utanför samhället då barn utanför äktenskap ansågs avvikande.
-
Utomäktenskapliga barn förekom i olika samhällsskikt. Det är därför vanskligt att göra generaliseringar. Rent allmänt kan man väl säga att det vi idag skulle uppfatta som små eller obetydliga värden kunde göra skillnad för de efterlevande vid den aktuella tiden.
När lagstiftningen ändrades 1905 innefattades mödernesläkten. Barnet kunde alltså ärva t.ex. barnlösa syskon till modern.