Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Äldre ord och uttryck i domböcker / bouppteckningar => Äldre ord och uttryck => Språk, ord och namn => Ord i bouppteckningar => Ämnet startat av: Bengt Holm skrivet 2016-07-28, 18:22
-
Se bifogad bild, där rubr. ord finns i en bouppteckning från 1880.
[Oxie och Skytts domsaga FII:9 (1881-1881) Bild 1490 / sid 265 (AID: v159714.b1490.s265, NAD: SE/LLA/10052)]
Vad är detta för slags kakelugn?
-
Det är nog en felstavning av "mitraljös", som förutom kulspruta även har kunnat betyda en rund järnkamin.
http://www.saob.se/artikel/?seek=mitralj%C3%B6s&pz=1#U_M1037_94239
-
Tack för svaret Harald. Jag tar Din tolkning som den rätta, men undrar samtidigt hur man kan kalla en järnkamin för kakelugn.
-
Hej,
Kanske inte så konstigt, till dagligt dags kallar vi ett skohorn för just skohorn - men hur många har ett sådant av horn? Oftast är det väl metall. Flera sådan överförda bruk av ord återfinns i både svenska och andra språk.
Häls LarsO
-
"Kakelugnar" var i de flesta fall inte alls kakelklädda, utan putsade och målade.
-
I skånska bouppteckningar har jag träffat på uttrycket "järnkakelugn".
-
Järnkakelugnar är vanliga i Bergslagen.
-
Järnkakelugnar fanns på tidigt 1500-tal i Tyskland.
Överdelen på ugnen kunde vara i kakel eller i tegel.
Kaklet gick sönder, så man skippade det och gjorde ugnarna enbart i gjutjärn. Men namnet levde kvar.
På Ålshults Bruk i Småland tillverkades Järnkakelugnar från mitten av 1630-talet. De exporterades till Skåne i Danmark, till England och Holland.
De äldsta daterade järnkakelugnarna är märkta Ålshult 1637.
De var mycket dyra och en del bättre bemedlade personer köpte ugnar som en investering för att hyra ut dem. På 1700-talet förekom de något oftare på skånska landsbygden.
40 järnkakelugnar levererades till Karlbergs slott i Solna, där ägaren till Huseby bruk bodde till sin död 1650.
1669 installerades järnkakelugnar med kakelöverdel på Skokloster Slott.
Ugnen är inmurad i väggen med öppningen bakåt, mot eldstaden i rummet/köket bakom väggen. Bakifrån puttar man in glöden, som då avger sin värme i kakelugnen. Man eldar inte i järnkakelugnen.
I Skåne utvecklades biläggarugnen/ vindugnen. Den fick en lucka från framsidan och skorsten. Den eldade man i.
Ugnen bestod av 6 delar, plus fyra hörnskenor för att kunna skruva ihop delarna.
Ugnen stod på en murad sockel eller på ben.
De tre synliga sidorna hade religiösa bilder och motiv med text på tyska.
Många andra järnbruk i Småland kopierade mönstermotiven. 1752 sökte Ålshults Bruk mönsterskydd på sina kakelugnar hos Bergstingsrätten Skåne-Kronoberg. Därför finns exakta beskrivningar av motiven bevarade.
Den holländske industrientreprenören Jan van Gent lät uppföra masugnen på Ålshults gård 1631.
Framforskat av Annika Byrenius
Läs:
- Ambrosiani, Om järnkakelugnar och järnugnar. Fataburen 1906
- Kulturen Lund 1963, Mårtensson, Eldstäder i Skåne
-Kulturen Lund 1975, Mårtensson, Den äldsta järnugnstillverkningen i Huseby och Ålshults Bruk.
- Larsson, Gunnar, Sättugnar från Huseby Bruk