Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Sjukdomar och dödsorsaker => Språk, ord och namn => 04) Feltolkade ord => Ämnet startat av: Andreas Jansson skrivet 2016-05-07, 19:13
-
Det är flera barn som har dött av kikhosta i Alboga kring 1750-1755, men det står inte Kikhosta, utan antingen Kinkhosta eller Kiekhosta.
Se t. ex. Jean död 1754-11-22 i Alboga C:1 (1688-1810) Bild 147 / sid 285 (AID: v42923.b147.s285, NAD: SE/GLA/13002)
En del av e:na kring denna tid skrivs på "gammalt sätt" och är i den skepnaden nära nog identiska med n:en i samma dödbok. Där förekommer på samma rader även e:n utformade på modernt sätt och därför har jag svårt att veta hur ordet ska utläsas.
Även Velinga har exempel på samma svårighet, t.ex. 1753-07-07. Velinga C:1 (1711-1755) Bild 125 / sid 243 (AID: v26697.b125.s243, NAD: SE/GLA/13619)
Kiekhosta med "tyskt" uttal (ie = långt i) kan verka bra... men om man slår upp ordet kikhosta i SAOB nämns en "medelnedertysk" form av ordet där det har ett "n" i sig (kink) och det belägget gjorde att jag inte kunde avfärda "kinkhosta" som den rätta formen.
-HOSTA, r. l. f. (kik- 1640 osv. kike- 1578) [fsv. kyke hosta; jfr d. kighoste, nor. kikhoste, nt. kuchhōst, t. keuchhusten, ävensom mnt. kinkhōste, eng. chincough]
http://www.saob.se/artikel/?seek=kikhosta&pz=2#U_K873_48554
Jag hittar inget sätt att se om det är n eller e i detta ord och skulle därför behöva hjälp med belägg av kinkhosta/kiekhosta från böcker där blandning av n-liknande e / modernt e inte förekommer.
Jag bifogar en bild från Alboga 1754, där jag strukit under ett e (i ordet 6 manader) och där ordet Ki(n/e)khosta står längst till höger.
-
Det är ett e. Det ser man på att mittendelen börjar upptill, medan den i ett n börjar nertill.
-
I mitt exempel finns ordet "månaden" med. Jag kan inte se att "rundeln" som man drar upp efter att ha skrivit stapeln inleds längre upp på e:et. När man skriver i en rörelse utan att lyfta pennan förstår jag inte att det kan bli en skillnad, så jag antar att jag missuppfattar dig. Kan du förklara mer ingående vad du menar med "mittendelen"?
Jag bifogar en ny bild (gjord av den förra), med två säkra bokstäver till vänster (e och n) och den osäkra bokstaven från sjukdomen upprepad två gånger, till höger för lättare jämförelse.
-
Mittendelen är helt enkelt det som är mellan staplarna.
Visst kan det finnas gränsfall, där det är svårt att särskilja, men även i dina säkra exempel börjar mittendelen något högre upp. Och det som är definitivt är att det är ett e om mittendelen börjar upptill, så här är det som sagt ett e.
-
Jag har nu även hittat ett exempel på Kiekhosta, där prästen skrivit tydligare och enhetligare (Grava CI:4 (1756-1774) Bild 136 / sid 255 (AID: v4895.b136.s255, NAD: SE/VA/13155)).
Rätt svar: Kiekhosta