Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 46 Ordet är fritt om släktforskning => Ämnet startat av: Emma Johansdotter skrivet 2005-07-12, 01:54
-
Man och kvinna är gifta. Mannens mormors mor har en syster som har en son som är far till kvinnas halvbror. Är man och kvinna släkt?
Kvinna och halvbror har samma mor men inte samma far.
-
Nej! Inte på detta sättet i alla fall!!!
MVH
Magnus
-
Mannen och halvbrodern skull enligt gotländskt räknesätt betraktas som B-kusiner. Här brukar vi säga släkt med släkten när det är så där snubblande nära, om man hade muntlig kunskap om att man var gammal släkt med varann
-
Hej,jag får det till att halvbrodern är 3-männing med Mannens mor (på halvsyskonnivå). Och om jag inte är helt ute och cyklar, ska halvbroderns farfar bort. Har räknat bort honom i min tolkning av det stiliga schemat ovan. Det gör dock ingen skillnad i släktskapet bara att vi kommer en generation snett. Kvinnan och mannen blir alltså inte blodssläkt, eftersom det är halvbroderns far, som kvinnan inte har släktband till alls, som är släkt med Kvinnans man. Rätta mig gärna. Ha en skön dag!
-
Inte är dom skäkt, inte!
Det vill säga mannen och kvinnan - det har redan konstaterats. Däremot är mannen och halvbrodern släkt.
Går vi en generation längre bakåt - till mannens mormors mormor, så ser vi att hon är farmor till halvbrodern.
Puh !!!
Det är svårt det här i värmen!
Exemplet kan dock användas för inmatningsövning i DISGEN m.fl. program.
-
Rättelse av skrivfel:
Mannens mormors mormor är givetvis farmors mor till halvbrodern.
-
Visst är det varmt! Här kommer en uppdaterad bild utan mitt läsfel!
(https://forum.rotter.se/discus/messages/22540/73235.gif)
-
Hej Magnus
Nu ser din bild riktigt bra ut.
Apropå - vilket vackert förnamn du har.
Det namnet lystrar även jag till efter många år i arbetslivet - med ett avkortat efternamn - som seden ofta är.
Ha det bra Magnus - hoppas svettkörtlarna fungerar på dig.
-
Hej igen, får väl rätta mig själv då.....:} Den där parantesen på halvsyskonnivå har ju ingen som helst betydelse i sammanhanget, eller hur? För övrigt verkar det som vi har kommit till samma slutsats i värmen.
-
Men........! Hur blir det då med mannens och kvinnans barn?
Mannens och kvinnans barn är väl kusiner till halvbroderns barn och femmänningar till halvbroderns barnbarn. Eller har jag räknat fel?
-
Ska vi spekulera - så kan vi göra det ordentligt.
Tänk om mannen och kvinnan får en son och halvbrodern får en dotter.
Tänk vidare att dessa två senare får barn tillsammans!
Då blir dom väl nästan skäkt allesammans.
-
Halvbrodern har två döttrar och mannen och kvinnan har en son. Sonen omkom tragiskt på Valborgsmässoafton i år. Så den risken är utesluten, Bertil.
-
Förlåt, får man skylla på värmen? Just halvsyskon har ju naturligtvis i detta sammanhang en avgörande betydelse. Det jag försökte skriva i min rättelse var, att släktskapet inte blir annorlunda mellan mannen och halvbrodern för att det är med ett halvsyskon. Detta vet ju ni men det kändes nödvändigt för mig att rätta mig.
M v h
Gun
-
Emma - jag anade inte att det fanns verkliga individer bakom dina uppgifter. Jag såg det mest som en lek med frågeställningen om släktskap.
Ungefär som frågan om doktorn som klämde en liten pojke på magen men som inte var pojkens far. Det var nämligen pojkens mor - det vill säga en kvinnlig doktor.
Trots alla framsteg sitter vi ju kvar i gamla tankemönster. Ännu värre blir det väl med dagens alla möjligheter till relationer, med olika eller samma kön och s.k. giften både härsan och tvärsan.
-
Bertil, Jag förstod att du trodde det hela var ett skämt - med stavfel och allt. Att jag stavade fel berodde nog på den sena timmen och oliiiiiiiidliga värmen.
Hur som helst, skämta är inte förbjudet, inte ens i Anbytarforum. Och du har absolut rätt i att gamla tankemönster är djupt rotade.
Så nu tackar jag dej Bertil och Mr Påhlsson och alla ni andra som svarat och avslutar härmed den här disskusssioonen - jäklar, inte nu igen.
-
Hej Emma
TÄNK så fel du kan ha Emma. Här på Anbytarforum är det närmast en dödssynd att skämta. Genast brukar den stackarn som försökt göra nåt sådant, få påskkrivet av dom allvarsamma som tycker att det närmast är helgerån, när dom släktforskar. Det ÄR allvarsamt och då ska man inte dra mungiporna åt fel håll. Å skratta stör sinnesfriden hos en del deltagare, som måste genomlida sådana excenser, även om det inte ens perifert berör dom.
mvh
rune
-
(https://forum.rotter.se/discus/messages/22540/73276.gif)
Med hälsning från
Mr Påhlsson