Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 25 Religion och kyrka => Ämnet startat av: Walter Haury skrivet 2005-07-14, 09:08
-
Hej!
I Gualöv (Kristianstad) blev kyrkböckerna mellan 1750 och 1820 förstörda genom en brand. Den enda källan som finns kvar för andra hälften av 1700-talet är en förteckning av församlingsmedlemmarnas nattvardsgångar för årgångarna 1775 t.o.m. 1794. Den innehåller tyvärr inga uppgifter betr. personernas ålder.
För min forskning vore det nyttigt att veta, fr.o.m. vilken ålder ungdomarna gick till nattvarden - vid denna tid! - och i Lunds Stift! Enligt mina iakttagelser funderar jag, om de kunde har varit tydligt äldre än vid senare tid, kanske 16,17 år.
Har någon kunskap um detta?
Med hälsningar från Tyskland
Walter
-
Hej Walter!
Man konfirmerades vid en ålder av 15 år - eller senare. 16 eller 17 år var, i alla fall i södra och västra Sverige, inte ovanligt. Lokala sedvänjor och vad församlingens präst tyckte och tänkte spelade helt klart en stor roll. Det finns enstaka exempel på att vissa ungdomar inte konfirmerades förrän de var fyllda 20 år - därför att prästen inte ansåg dem mogna nog. Eller i vissa fall för att prästen tvivlade på att de förstod undervisningen; vid svårare förståndshandikapp blev man inte konfirmerad alls.
Ingela
-
Tack, Ingela, för ditt hjälprika svar! Skönt att få bekräftelse för sina teorier!
Det har nu inget med min forskning att göra, men det intresserar mig ändå, när i Sverige konfirmationen i dess nutida form och innehåll blev införd. Admissionen till Nattvarden med första kommunionen var ju i den ursprungliga lutherska traditionen inte än det som senare blev sammanfattad till konfirmationen. Hos oss var det inte förrän senare 1700-talet att denna utveckling spriddes.
Walter
-
Hej igen!
Man blir ju lätt hemmablind - jag har aldrig funderat över varifrån vi fått konfirmationen i dess nuvarande form. Nu har jag emellertid läst lite om det och så här ligger det till:
Konfirmationen (i Sverige) avskaffades med reformationen. På 1570-talet (under Johan III - han hade ju vissa katolska id?er) försökte man återinföra konfirmationen som välsignelse- och bekännelsehandling.
Under 1600-talet växte ett system med kunskapsförhör före första nattvardsgång fram. Denna sedvänja formaliserades med Kyrkolagen 1686 som ställde formella krav på kunskap och också ålder (12-14 år) för tillträde till nattvarden.
Under 1700-talet utformades på många håll en särskild gudstjänst för ungdomarnas första nattvardsgång. I 1811 års kyrkohandbok infördes en stadfäst ritual med kunskapsförhör, bekännelse etc men det var först 1917 som ritualen officiellt (i kyrkohandboken alltså) kallades konfirmation.
Även om lagen formellt var att konfirmation kunde äga rum så tidigt som vid 12 års ålder, fick konfirmationen redan tidigt karaktär av en världslig rite de passage, en formell övergång till att bli vuxen. I Sverige har av hävd just 15 år ansetts som en lämplig ålder för att räknas som vuxen - vi har ju fortfarande spår av detta med straffmyndighetsåldern och att den högsta åldersgränsen för film är 15 år. När åldern därför justerades uppåt till 16-17 år var det alltså ett uttryck för att man önskade behålla barnen som barn ytterligare några år - vilket torde hänga samman med yttre omständigheter som ekonomi (som alltså borde vara god om man hade råd att ha barnen hemma längre).
Konfirmationens funktion som rite de passage markerades också genom att det var första gången barnen fick riktiga vuxenkläder. Fram till ca 7 års ålder hade de (både flickor och pojkar) kolt och sedan enkla varianter av de vuxnas kläder. Man ville ju inte ge barnen riktiga kläder innan de vuxit färdigt. Den första nattvardsgången var alltså första gången ungdomarna hade högtidskläder; fram till mitten av 1800-talet var det mycket färgrika folkdräkter, därefter blev högtidskläderna svarta (och borgerliga). Från tiden omkring första världskriget började flickorna med särskilda konfirmationsklänningar - inte vanliga finkläder alltså - och de var då vita. Pojkarna fick sin första mörka kostym och fram till andra världskriget var det var första gången de hade långbyxor.
Med början från 1980-talet tonades kunskapsförhöret ner och konfirmationen har idag blivit mer av en välsignelseakt. På de allra flesta håll är konfirmanderna (både flickor och pojkar) numera klädda i vita kåpor som de lånar av kyrkan - utom i ex vis Dalarna där man i flera församlingar istället gått tillbaka till den ursprungliga seden med folkdräkt av allra finaste högtidskaraktär. (I Norge är det närmast obligatoriskt att flickorna får en folkdräkt till sin konfirmation - en kostnad på 20.000 till 60.000 nok.)
Ingela
-
Just nu vill jag bara tacka dig för din insats, Ingela! I det stora hela fanns det i Sverige den samma utvecklingen som i Tyskland. T.o.m återinförandet av mera eller mindre historiskt autentiska folkdräkter förekommer. I detaljen vore det en hel del att fråga och utbyta, men de nämaste dagarna hinner jag inte med det.
En fin helg!
Walter
-
Ha en bra helg Du också, Walter, och återkom gärna!
Kan bara tillägga att just när det gäller Dalarna har man i vissa socknar en nära nog obruten tradition med folkdräkter - de användes faktiskt fortfarande när man i borgerliga kretsar började revitalisera dem som bygdedräkter. Som högtidsdräkter har folkdräkterna aldrig lagts av i socknar som Mora, Rättvik etc.
Ingela