Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 17 Juridik => Ämnet startat av: Erik Grönbek skrivet 2013-02-26, 08:57
-
I en bouppteckning från 1907 utses en person som god man för emigrerade arvsberättigade i Amerika. Den gode mannen måste ju då rimligtvis fått fram adresser till emigranterna. Finns sådana handlingar dokumenterade och i så fall vart? Bouppteckningen är efter Anna Kajsa Nilsdotter från Trässberg i Skaraborg. Den gode mannen hette Karl Johansson och var från Rycka Stommen.
Mvh Erik
-
Erik!
Om jag tittar på de gamla bouppteckningar, som jag har, så står inga specifika adresser med. Det var ju bara Bouppteckningen, som skulle registreras, vilket man inte gör med Arvskiftet.
Jag har också två bouppteckningar där personer, som befinner sig i Amerika har en person, som tillvaratar deras intressen. Där noteras bara att de bor i Nord Amerika.
Så om inte någon annan har en annan uppfattning, så har jag svårt att se var man skulle kunna finna någon registrerad adress för de arvsberättigade.
-
Hej Ann-Mari och tack för ditt svar. I den bouppteckningen jag har står det också bara att de vistas i NA. Men jag antar att den gode mannens uppgift måste ha varit att underrätta personerna i NA om arvsskiftet om det fanns tillgångar att ärva. Varför skulle man annars utse en sådan? Därför menar jag att den gode mannen på något sätt måste kommit över adresserna till dem i NA. Eller vad tror du?
Mvh Erik
-
Kanske ska vi vända på resonemanget. Eftersom man inte kände till adressen, eller visste om personen/personerna var i livet så utsågs en god man med uppgift att bevaka de frånvarandes rättigheter.
-
Erik!
När en bouppteckning upprättas är det ju en bouppgivare, som anger vad som finns i boet. Uppgifter om dödsbodelägarnas adress kan ju ha meddelats muntligen till den som skötte om bouppteckningen. Det verkar ju, som att man inte införde adresserna i bouppteckningen. Det kanske var mindre viktigt då huvudsyftet med bouppteckningen var hur mycket skatt som skulle tillfalla staten.Bouppteckningen blir som någon sorts deklaration för den döde.
Rätta mig om jag har fel.
Mats!
I mitt fall var de anhörigas adress kända i Amerika, men troligast var väl att då de inte kunde närvara, så fanns någon som tog tillvara på deras intressen. sedan kan det väl också vara så att man inte visste adressen i det nämnda fallet. I syvende och sist, så verkade man inte sätta ut adresserna, även på kända dödsbodelägare.
(Meddelandet ändrat av ines 2013-02-27 15:41)
-
Så kan det ju förstås vara men nog borde det väl ingå i uppdraget att söka efter arvingarna, i detta fallet bröstarvingar. Det fanns också vid tillfället hemmavarande vuxna syskon som borde ha haft information om emigranterna. Dessutom har jag det bekräftat att personerna i NA levde vid denna tidpunkt, (men inte var). Min grundfråga är egentligen om och var detta finns dokumenterat, om gode mannen hittade arvingarna?
Erik
-
Du har ju bouppteckningen. Den arkiveras ju, men ingenting annat! Någon annan, som vet exakt hur det gick till?
(Meddelandet ändrat av ines 2013-02-27 17:16)
-
Jag har nyligen hittat bouppteckningen efter en kvinna, som dog 1907. Hon hade två söner i Australien, och det är det enda som står om dem.
I ett annat fall har jag sett att fullmakter funnits bevarade, inklistrade i domboken vid det ting, då bouppteckningen lämnades in, eller även bland de inneliggande handlingarna till det tinget.
Därför lusläste jag arkivförteckningen för den rådhusrätt det gällde i detta fallet och hittade en godemansförteckning, där en person förordnats som god man för sönerna, men det blev inte långvarigt då han redan 1908 förklarade att det inte fanns något att förvalta. I domboken och i de inneliggande handlingarna hittade jag ingenting i detta fall, och fann ingen adress till sönerna.
Det skiftar säkert från domstol till domstol hur man hanterat sådana ärenden.
-
Det var nog viktigt att det fanns en god man eller någon, som kunde företräda den, som inte kunde närvara. Om det då inte skrevs in i Bouppteckningen, så var man väl tvungen att i efterhand komma med ett namn på en God man.
Frågan är om det fanns något krav på att skriva ned adresserna till dödsbodelägarna i Bouppteckningen?
-
Mats resonemang ovan är låter vettigt.
Den gode mannen uppgift var nog att dels bevaka de frånvarandes intressen, dels se till att deras arv utbetalades till dem. Det var ju lätt om adressuppgifterna var kända. Om de inte var kända, var det nog inte mycket den gode mannen kunde göra. Har svårt att tro att de ägnade sig åt efterspaningar.
Dessutom kan ju hemmavarande arvingar haft intresse av att hålla nere antalet som skulle dela på arvet. Det har jag exempel på här i Sverige för bara några år sedan, där några arvingar utlämnades i boutredningen.
-
Frågan är om de kända adresserna behövde noteras på bouppteckningen? Det verkar ju inte så, för på mina bouppteckningar var adresserna ju kända, men finns inte med. Jag kan tänka mig att det blev mer av ett resonemang som t ex
Har du adressen till NN i Amerika? Javisst, här har du den eller Jag tror syskonbarnet XX vet, fråga henne.
-
Jag tro inte att en god man förordnades bara för att anhöriga i Sverige inte kände till adressen till släktingar i utlandet; det fordrades nog ett juridiskt bindande dokumnet - testamente - efter den avlidne som uttrycker sin vilja att arv skall tillfalla en släkting. Om vet inte den efterlevande adressen till släktingen (-arna), utsåg nog en god man som skulle bevaka den arvsberättigades intressen. Det är i alla fall min tanke.
Erik: Har du kontrollerat om testamente har upprättats efter den avlidne? Jag studerar just nu ordinarie domboken (A I a) från Karlskoga häradsrätt vid sekelskiftet 1900. Och där finns en hel del testamenten infogade, särskilt i slutet av varje ting. Om inte - kontrollera i så fall detta.
Sedan har jag ett exempel gällande en släkting från Finland, som dog i USA 1939. Myndigheterna där (domstolen och kommissionären) visste inte om han hade några släktingar i hemlandet. Kontakt togs då med Finlands generalkonsulat i NY varvid eftersökning i Finland skedde genom Utrikesdepartementet. Det resulterade slutligen i en 50 sidor lång utredning om släktskapsförhållandet, som jag sedan fick tillgång till genom Migrationsinstitutet.
Frågan är om det kunde det gå till på samma sätt i Sverige - men omvänt? Kunde Utrikesdepartementet här, genom den svenska beskickningen i NY/Washington, eftersöka personer som var arvsberättigade?
-
Leif, det hände mycket mellan år 1907 och 1939. Såväl i Finland som i Sverige.
-
Min mormor hade en farbror som emigrerade till Amerika 1892. Jag vet att man tillskrev det svenska konsulatet i USA när hans föräldrar många år senare avled, i ett försök att lokalisera honom i Amerika så att han skulle få ut sitt rättmätiga arv efter föräldrarna. I min familjs ägo finns ett bevarat brev från det svenska konsulatet adresserat till hans bror (min mormors far) med svar om att de ej lyckats finna honom. Tyvärr har jag inte sett själva bouppteckningarna efter föräldrarna där det bör framgå om det fanns en god man utsedd att bevaka den emigrerade sonens intresse eller om hans bror - på eget initativ - tog kontakt med det svenska konsulatet i Amerika. Det sistnämnda är det jag har hört men det kan lika gärna vara så att det är ett svar på en god mans förfrågan.
Helene
-
Jag har inte kollat om det finns något testamente. Ska försöka göra det. Tack för tipset, Leif. När bouppteckningen förrättades 1907 hade de i Norra Amerika vistande arvingarne vistats där i 24 resp 17 år. Kvar hemma fanns två syskon 37 resp 45 år gamla. Någon form av korrespondens borde ju ha skett mellan syskonen under alla år. Så nog tror jag att den gode mannen utan alltför mycket besvär kunnat få fram var arvingarna befann sej i Amerika.
Så frågan är vart man vänder sej för få reda på om det som den gode mannen kom fram till är arkiverat?
Erik