Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 15 Historia => Ämnet startat av: Birgitta Eriksson skrivet 2010-12-02, 21:49
-
När startade arbetsförmedlingar i Sverige? Hur skedde förmedlingen för längre sedan? Det var ju massor av personer på landsbygden som bytte arbetsgivare varje höst. Hur fick de tag i de nya jobben och hur fick tex godsägarna tag i drängar och pigor? Vissa flyttade ju långt tex fotografer i Skänninge på slutet av 1800-talet som kom från Stockholm. Gick allt bara på personliga kontakter eller hur fungerade detta? Någon som vet om någon bra bok i detta ämne?
Mvh Birgitta
-
En bok att börja med: Lennart Delander, Ragnar Thoursie & Eskil Wadensjö, Arbetsförmedlingens historia (1991)
Mvh/Bertil Johansson
-
Fram till 1833 var man anställd från Mickelsmäss tll Mickelsmäss (29 sep), därefter ändrades det till 24 okt. Det var emellertid inte då man skaffade nytt jobb, eftersom man enligt lagen skulle säga upp sig under tiden 24 jul - 24 aug (och man sade ju nte gärna upp sig utan att ha ett nytt jobb klart).
Nytt jobb skaffade man på Larsmäss, som förr inföll 10 aug (fortfarande firas Lars, dvs. Laurentius, då). Larsmäss var den stora jobbmässan. Sådana som var pigga på ett nytt jobb gick då till marknadsplatsen, och de som var ute efter nya anställda gick också dit. Här kan vi tala arbetsmarknad!
Under andra häften av 1800-talet började man inom borgerligheten tala om att Larsmäss var förnedrande för tjänstefolket, de inspekterades som boskap - tänder, muskler etc. kontrollerades av den eventuelle arbetsgivaren. Tjänstefolket själva hade inte alls några invändningar utan tyckte att Larsmäss-marknaden var en jättebra inrättning eftersom den ävan gav dem tillfälle att välja och vraka, och kanske få ett par presumtiva arbetsgivare att bjuda mot varandra (trissa upp lön / fringisar) - och dessutom gick skvallret tjänstefolket emellan om vilka som var bra eller dåliga arbetsgivare.
Både arbetsgivare och arbetstagare upplevde alltså Larsmäss som synnerligen praktisk - och så praktisk var ju idén att den tagits upp på senare tid; arbetssökande träffar möjliga arbetsgivare just på mässor som ordnas av AMS, universiteten etc. Borgerligheten fick emellertid så småningom som den ville, och Larsmäss föll i glömska.
Professor emerita i etnologi Birgitta Skarin Frykman har skrivit flera böcker om Larsmäss, utgående från ett västsvenskt perspektiv. Se bl.a. hennes artikel på GU:s publiceringstjänst Gupea:
http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/10374/1/domochvi_281.pdf
Ingela
-
Ingela
Mycket stort tack för denna kunskap.
MVH Birgitta
-
Intressant info!
I städerna, där det fanns tidningar som lästes allmänt, annonserades det flitigt. Småannonser var mycket lästa... Jag vet flera vittnesmål där folk berättar om hur de sökte och fick de utannonserade platserna. Så arbetsgivarna annonserade ofta ja. Jag antar att även arbetssökande kunde annonsera.
Utomlands, USA, England, kunde det finnas privata förmedlingsbyråer. Jag är mycket osäker på om såna fanns i Sverige. Kanske.
Bra fråga!
-
Stefan, det fanns platsförmedlingsbyråer även i Sverige redan i slutet av 1800-talet och framförallt med uppsving i början av 1900-talet. Korrespondens med dylika har jag sett bevarat i Husebyarkiven vid Linnéuniversitetet då jag gått igenom materialet; speciellt volymserie FVII [~F7] -Ansökningshandlngar- innehåller en hel del godbitar för forskningen. I handlingarna finns brev om lämpliga arbetskandidater som skulle kunna platsa vid godset i olika göromål. Ett intressant arkivmaterial som ingen forskare ännu fått upp ögonen för. Vid Linnéuniversitetsbiblioteket (Växjö) finns även Ragnar Thoursies arkiv som innehåller hans arbetsmaterial om Arbetsförmedlingens historia - se bland annat volymserie F4; även detta har jag gått igenom och förtecknat men det har av någon outgrundlig anledning inte heller fått genomslag bland forskarna vid detta nya universitet som brottas med sina ledningsproblem.
-
Tack Nicklas för infot! :=)