Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 10 Folkliv => Ämnet startat av: Sonja Larsson skrivet 2003-03-25, 20:23
-
Skabb är en sjukdom som har funnits i alla tider, kan uppträda även idag. Hur behandlas den idag och hur behandlades den för 100 år sedan? Finns det någon som kan upplysa mig om det är jag tacksam.
Hälsningar Sonja Larsson
-
Enligt Nordisk Familjebok behandlades skabb med Skabbsalva, som bestod av en brun, af tjära luktande salfva, som beredes af kolsyrad kalk, 10 dlr, svafvelblomma och tjära, 15 dlr af hvardera, samt såpa och skirat svinister, 30 dlr af hvarje. Salfvan har angetts af den framstående Wien-hudläkaren Hebra och används till ingnidning mot skabb. Denna del kom från trycket 1917.
Enligt Gunnar Lagerkrantz i Svenska sjukdomsnamn i gångna tider, så var skabb mycket vanligt på slättbygderna i Västergötland, där bonden nära nog ansåg den viktig för god trevnad, möjligen av någon traditionell tro, att skabb fredade mot andra sjukdomar och att om den bortdrevs, andra vådliga sjukdomar skulle därav följa, eller som det heter, att skabben skulle slå in.
-
Följande är hämtat från Netdoktor.se:
Vad är skabb?
Skabb är en smittsam hudåkomma, som blir allt vanligare. Varför vet man inte. Tidigare trodde man att skabb endast smittade om man låg under samma täcke, men den teorin håller inte i dag.
Skabb kan sprida sig som en löpeld på ställen där många barn och unga finns samlade nära varandra, exempelvis på dagis och i skolor.
Hur smittar skabb?
Skabb överförs när befruktade hon-kvalster gräver sig in i huden och bildar små gångar. I dessa gångar läggs ägg och därefter dör honkvalstret. Det går cirka 3 veckor från det att äggen har lagts tills de kläcks och en ny generation av skabb-kvalster kan börja föröka sig.
Det tar också 3 veckor från det att man blir smittad, tills dess klådan börjar. Klådan är så stundtals så svår att blödande sår uppstår och att det kan bli svårt att sova
Skabb-kvalstren angriper huden på särskilda ställen. Dessa är fingrar, handleder, armhålor, huden omkring naveln och kvinnors bröstvårtor. Klådan är som mest intensiv på ställen där kvalstren slår sig ner.
Hur ställer läkaren diagnos?
Det kan vara svårt för läkaren vara säker på diagnosen. Man kan endast garantera att det är skabb om man lyckas att hitta ett skabbkvalster som man kan gräva fram och se med mikroskop .
Prognos
Skabb försvinner inte av sig själv. Utan behandling finns det risk för att man utvecklar eksem eller någon annan kronisk hudsjukdom.
Hur behandlas skabb och vilken medicin kan ges?
Om du själv vet att det handlar om skabb eller om din läkare har ställt diagnosen, är behandlingen enkel och effektiv. Medel för behandling av skabb fås receptfritt på apotek. Följ bruksanvisningen mycket noga.
-
Lyckligtvis behöver man i dag inte använda den tjärluktande salva som Jan Jutefors beskriver härovan. Numera används i stället den receptfria salvan Tenutex. Den innehåller ett svavelhaltigt ämne och luktar inte illa.
-
Hjärtligt tack till er som svarat på min fråga. Svavel verkar vara den verksamma beståndsdelen i läkemedlen. intressant att få veta detta med tre veckors inkubationstid.
Hälsningar Sonja Larsson
-
På tal om skabb;
Smittar rävskabb på människor??
Eivor
-
Jag har ingen bok om djursjukdomar tillgänglig just nu, men jag är ganska övertygad om att rävskabb INTE är smittsamt på människor.
Mvh Anita
-
Nädå, rävskabb smittar inte människor. Vi människor har vår egen skabb.
-
Hej och tack Anita och Kerstin.
Det var skönt att höra.
Man vet aldrig var gamla (och ev. unga) rävar gömmer sig.
Hälsn. Eivor
-
Hej Jag har i min släktforskning funnit en familj i Floda sn, Dalarna på 1700-talet, där i stort sett hela familjen blivit blinda, både fadern och modern, samt minst fyra av de åtta barnen, två av barnen avled i späd ålder, så någon uppgift om blindhet finns inte på dom, de återstående två barnen vet jag ingenting om.
Nu undrar jag om det möjligtvis finns någon som har kunskap eller kännedom om vad som kan orsaka blindhet hos så många i samma familj ?
-
På http://www.nkl.fi/yleistie/dagtxt.htm finns bl.a. följande att läsa:
90 procent av de blinda och 80 procent av de synsvaga bor i utvecklingsländerna. De vanligaste orsakerna till blindhet är gråstarr, trakoma, flodblindhet och ögontryckssjukdom. Brist på A-vitamin och undernäring kan leda till synsvaghet.
Hälsningar
Ann
-
Den enda ärftliga ögonsjukdomen som jag känner till är retinitis pigmentosa. Den är vanligen autosomalt ärftlig men någon gång dominant ärftlig. Vid sjukdomen är stavarna drabbade, vilket som tidigt symtom, ofta i 10-årsåldern, ger nedsatt mörkerseende. En del drabbade blir så småningom blinda.
Mvh! Håkan
-
Hej igen och mycket tack för svaren Ann och Håkan,
Kanske blev jag lite klokare av era svar, nog är det märkligt att så många i familjen blev blinda, själv har jag funderat på om orsaken kunde bero på diabetes, men det är kanske helt fel.
Hur som helst blev jag mycket glad för era svar.
Hälsnngar
Kerstin
-
Kerstin,
Diabetes är helt riktigt en orsak till blindhet hos många människor. Blindhet kommer i allmänhet inte så fort utan utvecklas så småningom efter ganska lång tid. Jag skulle dock tro att diabetiker avled ganska snart i sin sjukdom på 1700-talet (insulinet saknades) än i de sena komplikationer som följer av sjukdomen. Människor med diabetes på den tiden hann nog aldrig utveckla blindhet är jag rädd.
-
Ja den egentliga orsaken till blindheten får man nog aldrig reda på, det var kanske en kombination av flera olika orsaker. Det var flera svåra missväxtår i Dalarna under 1700-talet och folk svalt och blev sjuka, kanske detta var en bidragande orsak till familjens blindhet.
Tack för svaret Anita
Hälsningar Kerstin
-
Som dödsorsak till en anfader anges magsjuka om jag inte läste helt fel. Vad kan det innebära, eller dog folk av vanlig magsjuka pga. sämre hygien?
-
Man kan ju tänka sig att en försvagad person,eller ett barn, som får magsjuka, kan dö av uttorkning.
Mvh
Ann-Mari Bäckman
-
Jag tror att ordet magsjuka kunde vara detsamma som sjukdom i magen - alltså vilken sjukdom som helst, t.ex. cancer eller tarmvred. Ibland gjordes väl inte så stora utredningar, särskilt inte om det var fråga om fattiga människor.
MVH Marie
-
Och man kan nog utgå från att dåtidens präster hade lika lite utbildning i medicin som dagens, om inte mindre. Alltså får man ta deras utlåtanden med en nypa salt ibland.