Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Övriga ämnen => 10 Folkliv => Ämnet startat av: Kent Lundvall skrivet 2005-11-09, 21:20
-
I dag har Tekla namnsdag den 23 september. Hade Tekla namnsdag även den 23 september 1886?
Kent Lundvall, Uddevalla
-
Ja, enligt Nordisk kalender, en trevlig och användbar kalender som du kan hämta från den här sidan http://www.genealogi.se/bosved.htm
Mvh Margareta
-
Tack Margareta för att du egentligen refererar till Nordiska kalendrar. Programmet heter emellertid varken Historisk kalender eller Nordisk kalender. Programmet heter Nordiska kalendrar, varken mer eller mindre, dvs kalendrar är pluralis.
Programmet visar nämligen kalendern för Sverige, Finland, Danmark och Norge. Det torde väl intressera dem som forskar över gränserna. Dessa kalendrar är alla olika
-
Fick höra av min mormor (95 år) att hon aldrig firat sin födelsedag som barn. Så gjorde man inte enligt henne. Det var namnsdagarna som firades. Då kom besök från byn och man drack kaffe och det bjöds på kaka.
Var detta vanligt förekommande eller något lokalt?
Någon som vet?
-
Carina,
Det var intressant! Jag har inte hört om namnsdagsfirande istället för födelsedagsfirande i Sverige (under protestantisk tid), men i katolska länder har det varit vanligt. Katoliker är med mycket få undantag uppkallade efter något helgon och man firade då helgonet och att man var uppkallad efter det. Dimmigt tycker jag mig minnas att när protestantismen avskaffade helgonen så började man med födelsedagsfirande istället (ungefär som när Sovjetunionen införde Fader Frost för att ersätta jultomten när man officiellt blev ateistisk).
Precis som Du själv spekulerar kanske det har varit lokalt? Var är Din mormor född?
Ingela
-
Jag läst Märta Helena Reenstiernas m.fl dagböcker från början 1800-talet och där upptar namnsdagsfirande mer uppmärksamhet än födelsedagsfirande. Jag har en känsla - andra vet kanske mer - att födelsedagen tog över namnsdagen först mot slutet av 1800-talet.
Karl Vilhelm
-
För min mamma, som är född 1922 i Anundsjö, Ångermanland är namnsdagar viktiga, men inte viktigare än födelsedagen.
Hon förde en dagbok under krigsåren och där står hur man t ex firade fadern med äkta kaffe på säng på namnsdagen eller hur hon själv blev uppvaktad med någon sak på sin namnsdag.
Min mamma som har Sara som andra namn hade en väninna, som hade Johanna som andra namn. Dessa namn förekommer ju i fruntimmersveckan. Så varje år var det en tävlan vem som kunde hålla tätt (inget regn) eller inte. Både jag och min syster som har dubbelnamn, blev aldrig firade, men väninnor huller om buller.
Ann-Mari
-
Det kanske var så att i äldre tider hade man inte så noga reda på vilken dag man var född, men namnsdagen stod ju i almanackan, som de flesta hade hemma.
Som barn upplevde jag nog att födelsedagen var den stora firningsdagen, men namnsdagen låg inte långt efter. Från äldre släktingar kunde man få en slant på namnsdagen, men kanske inte på födelsedagen.
-
I Skåne tror jag att det aldrig har varit så viktigt med att fira namnsdagar alls. Rätta mig om jag har fel.
-
Visst har jag en känsla av att namnsdagsfirandet var viktigare förr - men det kanske berodde på att jag var ett bortskämt barn?! Min namnsdag var 18 aug (Helena, mitt andranamn), så jag fick alltid en massa skolsaker (skolan började inte förrän runt 01 sep). Och så var det ju tårta och allt så'nt; släkt och kafferepstanter.
Även mina föräldrars namnsdagar firades noga, så det var inte bara ett påhitt för barn. Men aldrig att det var viktigare än födelsedagen!
Ingela
-
I min släkt var det bara en födelsedag som jag minns firades. Det var min mors, 1 maj, och då var det stort kaffekalas. Däremot firades massor med namnsdagar, särskilt i fruntimmersveckan, då tanterna i huset hade kaffekalas i bersån. Även mina fastrar firade sina namnsdagar. Jag hade tyvärr ingen namnsdag i almanackan på den tiden och min födelsedag firades inte eftersom jag var född i mellandagarna. Julafton hade ju precis firats med många julklappar. Det här var i Gävle på 20- och 30-talet. Nu för tiden firas väl knappast några namnsdagar. På 40-talet i Västerås firade även min svärmor sin namnsdag, Elisabeth, varje år med kaffekalas.
-
Nu såg jag att diskussionen började med Tekla. Och min mormors mor hette just Tekla (född 1854). Alla hennes döttrar (6 st, varav 2 dog som mycket små) fick som mellannamn Tekla. Just den 23 september var en mycket stor dag i det Kjellanderska hemmet i Norrköping. Alla flickorna skulle firas.
Vi i vår familj firar fortfarande namnsdagar. Både små presenter och med tårta eller nåt annat gott.
/Per
-
Ända sedan jag var barn, har vi firat Margaretadagen, eftersom det är mitt andranamn.
Det är mitt i sommaren och har blivit tradition med jordgubbstårta m.m.
Vi firar också Anna-dagen. Det är ett släktnamn hos många av flickorna i släkten.
Vissa namnsdagar är mer markanta än andra, som t.ex. Mårten (gås) Valentin (alla hjärtans Dag)och sylvester (nyår). De är lätta att komma ihåg.
Nu har det ju utökats i almanackan, så det blir många att hålla reda på
Hälsningar Eivor
-
Almanackan har inte bara utökats. Man har även flyttat vissa namn till helt andra dagar. Min dotters namn, Helena, har t.ex. flyttats från 18 augusti till 31 juli. Den 18 augusti har numera Ellen och Lena namnsdag.
Lite tråkigt, tycker jag, som alltid gratulerat min dotter den 18 augusti. Hon gillar inte heller att byta namnsdag.
-
Så kjedelig, Monica.
For moro skyld fant jeg frem min navnedag også, som alltid har vært 21. november, og i den svenske kalenderen stod det nå at dagen var 30. april. Da får man kanskje feire flere dager? Eller?
Ellers er jo Ellen og Helene varianter av Helena, så de burde jo hatt samme navnedag, synes jeg. ;)
-
Min mormor är född i Norrtäljetrakten.
När jag var liten (60-70-talet) firade vi både namnsdag och födelsedag. Margaretadagen var väldigt speciell då vi var tre generationer som hette så.
Jag har dock inte fört den traditionen vidare.
Som det ser ut när jag läser svaren här i forum verkar det som om min mormors namnsdagsfirande var ganska lokalt. Hennes mor kom från Sörmland. Kanske traditionen kom där ifrån.
-
Hej Carina!
Jag vet inte om jag fattar dig fel, men jag tycker tvärtom att det verkar som om namnsdagarna var väldigt viktiga förr om man läser de inlägg som gjorts här. Det verkar inte spela någon roll var i Sverige man bor, så nog har namnsdagarna firats mer eller mindre.
Idag är det så trist att namnen tas bort eller ändras. Jag är född på Barbro-dagen och nog skulle det vara tokigt om det skulle bli något helt annat, men än så länge har det namnet fått vara kvar.
Ann-Mari
-
Ann-Mari,
Carinas fråga var: firade man bara namnsdagen förr, dvs. inte alls födelsedagen. Vi har alla talat om att vi mer eller mindre högtidligt firade namnsdagar förr, men ingen säger att uteslutande namnsdagen firades. Gunnel Lindvall talar visserligen om att hennes födelsedag inte firades, men att det berodde på att hon är född i mellandagarna.
Snarare får jag intrycket att det verkar som om man gjorde namnsdagarna till ursäkter för att ha rejält festligare kafferep, särskilt på somrarna - vilket överensstämmer precis med vad jag minns från min egen barndom (min mor hade också namnsdag i fruntimmersveckan).
Ingela
-
Ingela och Carina, om jag hade gått tillbaks till den ursprungliga frågan, så var ju inlägget helt logiskt. Så blir det när man svävar ut och kommer in på annat, man glömmer ursprungsfrågan.
Jag vet inte om det är så numera att varje år, så när fruntimmerveckan närmar sig, så är tidningarna överfulla med recept på smaskiga tårtor, där även Fredrik får vara med på ett hörn. Det blir då en speciell anledning att ha ett sommarkalas, som du säger, Ingela.
Ann-Mari
-
Vi firar namnsdagar när jag kommer ihåg...Och självklar födelsedagar med. Trist att namnen i almanackan ändrats/tagits bort och flyttats så mycket det senaste så man inte riktigt vet. Fruntimmersveckan är väl dock nästan intakt...men de dubbla namnen är borttagna och flyttade lite hur som helst. Idag 18 maj firas Erik som det har gjorts länge. Ericus Rex Erik (d. helige) för länge sedan.
Titta gärna på denna sida för oss som vill veta hur det har varit. http://stjarnhimlen.se/ndag/namnsdag.html
När har jag egentligen namnsdag? Det har varierat över tiden.
Namnsdagen kan ge en anledning att ringa eller hälsa på någon gammal farbror eller morbror Erik och fråga om släkten. Till exempel vet man vem man fått sitt namn ifrån? Men här lämnar jag ämnet lite men får frågan knuten till forumets egentliga syssla. Släktforskning...Ibland kan man ju behöva en förevändning för att hälsa på. Passa på och gör det på en namnsdag...
-
Kjersti!
Bra att bli påmind om att det är Erik-dagen idag. För min mamma blev det väldigt viktigt att sätta blommor på min pappas grav på Erik-dagen. Tyvärr ingen tradition, som jag fullföljt, men tanken finns där. Bra det du säger om att få en anledning att komma ihåg någon, som man kanske inte har så ofta kontakt med. Samma sak med födelsedagar, då kan man också passa på att träffa släkten, som man inte träffar så ofta.
Ann-Mari
-
Min mormor ,som hette Emilia var mycket noga med sin namnsdag den 23 jan.Emiliadagen är numera flyttad och jag är glad att hon inte behövde uppleva det(hon dog 1966),eftersom den var så betydelsefull.Vi är noga med Margareta-dagen eftersom vi numera är tre generationer som har Margareta som andranamn.Vi var en period fyra generationer.Även min lilla adoptivdotterdotter från Kina har fått namnet.
Fruntimmersveckans namnsdagar firades ordentligt i min barndom,och det skickades många gratulationskort
-
Nu var det det länge sedan någon skrev här men jag skulle gärna vilja reda ut det här...
I några gamla brev som jag har från slutet av 1800talet verkar det som om namnsdagen är väldigt viktig. Men jag har inte sett någonstanns att födelsedagar nämns. I en brevväxling mellan två personer, Anna i Björklinge, Uppland och morbrodern i Örebro, så tycker morbrodern att det var tråkigt att inte Anna kunde komma för att fira mostern på hennes namnsdag jämte hennes bekanta fruar. Även Anna verkar ha blivit ordentligt uppvaktad av sin make som skrivit en fin dikt till henne på Annadagen. Är det någon som hittat något om födelsedagar i äldre tider?
-
Man firade ofta och hellre namnsdag förr!