Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 09 Döden => Övriga ämnen => 00 - Gravar / Kyrkogårdar => Ämnet startat av: Gunilla Åkeson skrivet 2009-02-06, 09:55
-
Min fråga gäller en grav med 12 personer, tre generationer, begravda, alltså en stor familjegrav. De anhöriga är spridda för vinden och ingen bor i närheten av graven. Min väninna, barnbarns barnbarn till den först begravde, har ingen möjlighet att själv sköta om den (bor långt ifrån), och eftersom hon redan har flera andra gravar att ta ekonomiskt ansvar för känner hon inte att hon har någon möjlighet att ta sig an även denna. Finns det fonder att vända sig till för att få hjälp? Är det verkligen sant att kyrkogårdsförvaltningarna KROSSAR stenarna till gamla, oskötta gravar - jag trodde att de iallafall bara lyfte bort dem till annan plats på kyrkogårdsområdet? Har någon något tips om vad hon kan göra?
-
Hej!
Det finns väl ett gammalt gravbrev som någon haft ansvar för. Det brukar ju ärvas och ny gravrättsinnehavare skrivs in på kyrkogårdsförvaltningen. Gravrätt kan vara utfärdad för evärdelig tid. Men om graven är misskött så brukar förvaltningen höra av sig eller sätta en skylt på graven att de vill ha kontakt med anhöriga. Når man ingen anhörig så kan graven tas bort. Men det får inte ske hur som helst. Jag har efrenhet av det att jag till sist som barnbarn fick intyga att ingen annan släkting hade något emot att graven togs bort. Och skriva på ett papper om det.
När jag åker runt på kyrkogårdar så ser man hur olika man hanterar gravstenar - i en stenhög med jord och ris ovanpå eller uppresta prydligt efter kyrkomuren. Det sista är ju guld för en släktforskare. Men jag har aldrig med egna ögon sett att stenar krossats. Däremot vet jag någon där stenen blivit återanvänd, nedslipad och med nya namn, eftersom den gamla inskriptionen försvunnit - men inom släkten.
Om det finns många levande släktingar kan man väl samla ihop en bankbok som Din väninna kan disponera. Förvaltningen brukar kosta 250-300 kr/år för att lägga på jord, klippa kanter och ta bort ev. blommor och ljus. Inga planteringar för det priset.
MVH Monika W
-
Några särskilda fonder för privatpersoner som inte anser sig ha råd att bevara sina släktgravar har jag aldrig hört talas om - men det utesluter ju inte att sådana kan finnas. Hör med aktuell kyrkogårdsförvaltning, Gunilla.
I de fall där ingen anhörig åtar sig att bekosta gravens skötsel och graven inte är av sådant allmänintresse att någon annan (förening/företag/kommun/stat) vill träda in, får det väl anses rimligt att gravrätten säljs vidare. Det innebär ju inte att graven vanhelgas på något vis; att de där begravda tas bort - utan bara att flera får sin viloplats där.
Gravstenar är gravrättsinnehavarens egendom och kan avhämtas inom sex månader efter gravrättens upphörande. Ingen som ger upp sin gravrätt behöver alltså riskera att gravstenar krossas eller flyttas till icke önskad plats.
(Meddelandet ändrat av mausve den 06 februari, 2009)
-
På CD:n Begravda i Sverige finns följande personer i samma grav:
Larsson, Brita 18251104
Larsson, Olof 18331231
Wahlund f. Olsdott, Brita Lisa 18650123
Wahlund f. Olsson, Anna Erika 18610429
Wahlund, Anders Abraham 18580610-751
Wahlund, Anders Johan 18911222-7575
Wahlund, Anders Lennart 19501130-7674
Wahlund, Erik Adolf 19021224
Wahlund, Hildur Maria 19010123-7543
Alla har gravrätt till och med 31/12 2500, vilket dels kan te sig en smula lustigt med datum på en sådan tidsrymd, dels förutsätter att släkten lever vidare och vårdar graven tills dess, dels väcker frågan hos mig om när datumet sattes och hur det gick till att bestämma just detta datum?
Från den först begravda den 25/5 1900 gäller således gravrätten 600 år 6 månader och 5 dygn!
Är detta en tidsbestämning av gravrätt på evärdelig tid månne?
-
Hej!
På CD:n Begravda i Sverige så sökte jag på en Axel Georg Hjalmar Linder f. 1877-12-22 i Liared, begravd på Uppsala Gamla kyrkogård. I samma grav finns hans släktingar, men där finns även en man vid namn Patrik Georg O´konor f. 1797-09-03 d. 1863-10-26.
* Nu undrar jag bland annat om det kan finnas något släktskap mellan Axel Georg Hjalmar och Patrik Georg??? Båda heter ju Georg??? Tänkte att det kanske kunde vara en ledtråd.
* Eller är det bara så att familjen Linder köpte graven efter det att Patrik O´konors eventuella efterlevande slutade vårda graven?
Mvh
Anders Johansson
-
Hej Anders!
Om du googlar på namnet så hittar du en del att läsa om honom.
Mvh Annalena
-
Hej Anna Lena!
Jag tackar för tipset på Patrik Georg O'konor intressant läsning. Jag undrar också om det är vanligt att man begravs i en grav om man inte är släkt med den föregående begravda person? Min tanke är att varför ligger familjen Linder i samma grav som den här O'konor om de inte är släkt med varandra på något vis? Jag har dock inte funnit något släktskap ännu.
Mvh
Anders Johansson
-
Hej
Kan gravskick säga något om hur länge man blir/är ihågkommen?
Springer just nu runt på körgårn och letar gravar. Efter ett tag så började jag fundera på grav(o)skicket.
Evinnerligen har ju kortats till 25 år. Hur fick man fram den siffran? Är det människans förhållningssätt till numerologi som fick fram det? En fjärdedel utav hundra? Vi som människor firar ju ex. 50/75 år extra o.s.v.
Det som fick mig på spåret var att redan gravar som är runt omkring 20/30 år gamla visar att gravskötseln är borta. Självklart kan släkt dött ut, eller bor långt borta! Eller något. Sedan finns det ju äldre som fortfarande sköts av anhöriga. Bortser från de som sköts utav förvaltningen.
Kanske någon på en kyrkogårdsförvalting bekräfta att man tittat runt för att se hur gravar sköts innan 25 år togs fram, eller är det numerologin som spökar.
Men åter till glömskan! Är vi människor sådana att har det gått ett visst antal år så tenderar vi att glömma bort våra hädangångna? Kanske det räcker med en generation så upphör skötseln. Tänker just på hur gammal man är när man går bort. och hur gamla då de efterkomna är. Kan då de 25 åren vara en förklaring då skötseln fungerar? För att sedan vid nästa generation glömmas!
Kanske det finns någon uppsats om just hur människan fungerar med relationer, och sedermera ickerelationer? hur lång tid tar det att glömma varandra.
Vänligen Patrick Ps. detta gäller ju knappast oss släktforskare, eller? Ds.
-
En intressant frågeställning, och jag rycker ur en del av texten ; Är vi människor sådana att har det gått ett visst antal år så tenderar vi att glömma bort våra hädangångna?
Innebär en bristande skötsel att någon glömt sin hädangångne? Är graven och gravstenen det som bär minnet?
Hur ska vi se på alla de som inte har gravsten utan en omärkt grav eller plats i minneslund, är de bortglömda omedelbart?
Nu ska det kanske sägas att jag tycker att gravar ska skötas, men jag förstår de som lägger minnesvårdandet på annat än en plats för den förgängliga kroppen och en sten utan egentlig innebörd.
För att raljera lite så känns det ibland som det blir lite av avgudadyrkan i allt tal om gravar och gravstenar. Allt det andra, minnen, efterlämnad verksamhet samt inte minst att mina förfäder lever vidare i mig betyder kanske mer idag än gravstenen för många.
-
Och som ett brev.... dök detta upp nu på kvällen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17228500.ab
Vi får hoppas som du säger Mats att minnet lever kvar hos oss och inte i en sten som de fattiga nu inte får.
Vänligen Patrick
-
25-årsgränsen kan ju också vara mer pragmatisk: trångboddhet på kyrkogården i många församlingar? Man behöver helt enkelt plats för nya gravar på befintliga kyrkogårdar då det är svårt att finna plats för nya kyrkogårdar eller för att utöka de som finns. Och då kan någon ha räknat fram att evinnerligen är alldeles för länge för att passa, 50 går också över gränsen men 25 är hanterbart...