Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 09 Döden => Övriga ämnen => 00 - Gravar / Kyrkogårdar => Ämnet startat av: Siv Nauman skrivet 2004-10-21, 21:13
-
jag pratade med en person som påstod att man kan låta flytta en person från dennes egen grav till minneslunden. Det skulle bero på att en slipper att betala avgift för gravplatsen. Hur går det till i så fall? Vad gör dom med gravstenen?
-
Jag undrar hur ovanligt det är att en urna flyttas till en ny begravningsplats. Jag fann ett exempel på skivan Begravda i Sverige. Jag tar upp frågan rent principiellt, namnen är så pass ovanliga att någon anhörig kanske känner igen sig och mitt eget släktskap är enbart indirekt.
Personen begravs och urnsätts i samband med dödsfallet på en kyrkogård i Stockholmstrakten.
Mer än 10 år senare begravs samma person igen på en annan kyrkogård i Stockholmstrakten.
Några år senare begravs och urnsätts hustrun på samma gravplats. Jag antar att det är hon som har planerat och genomfört detta arrangemang.
Hur frekvent är detta? Skulle det även kunna ske om det handlar om en kistbegravning? Görs flyttningen enbart symboliskt?
-
I lagen behandlas gravsättning av stoft och aska lika och får inte flyttas.
Undantag kan göras i tre fall:
1. Om det begåtts ett misstag vid gravsättningen.
2. För att makar skall sammanföras eller minderårigt barn skall sammanföras med förälder.
3. Om flykting eller invandrare, som aldrig avsett att stanna i Sverige, hade önskan att bli gravsatt i hemlandet när den möjligheten åter finns.
Däremot är det inte tillåtet med flyttning av stoft eller aska av bekvämlighetsskäl, t.ex. att familjen flyttat till annan ort och önskar ny gravsättning av anhörig på den nya orten.
Men man kan göra en symbolisk flytt, om församlingen på den nya orten går med på det. Gravstenen och en bit ytjord kan flyttas till ny plats, men stoftet/askan finns kvar på den ursprungliga platsen. Det blir då en minnesplats på den nya begravningsplatsen.
Hur pass vanligt detta är vet jag inte.
Hälsningar
Eva Gustafsson
-
Hej Eva
Tack för ditt svar. Det skulle i så fall vara undantag 2 som man använt. Hustrun hade flyttat och troligen där sett ut en ny gravplats åt sig själv och ville väl att även maken skulle ligga där.
Det är ju nu tack vare CD-skivan Begravda i Sverige som detta dokumenteras, tidigare har det väl inte noterats någonstans.
När min far dog genomfördes begravningsproceduren i hans hemförsamling, men han är urnsatt i en helt annan församling. Det var bestämt från början att vi ville ha det så. Han finns dock inte med på CD-skivan så man kan se hur det dokumenterats och på skivan Sveriges Dödbok framgår bara hans hemförsamling.
I släktforskningssammanhang tycker jag att det är hemförsamling vid dödsfallet som är intressant, men om gravplatsen avviker vill man gärna göra en notering om detta.
Detta är väl ett modernt fenomen, förr hade man troligen en fastare koppling till sin hemförsamling.
-
Carl-Johan,
Det är inte alls ovanligt att begravningsceremonin sker i en församling och att gravsättningen sker i en helt annan församling. Däremot att flytta en redan gravsatt person är i stort sett omöjligt.
-
Hej Jan
Jag vet att gravsättning i annan församling i samband med begravning är vanligt.
Men i mitt exempel tidigare går det ju mer än 10 år innan flyttningen sker. Men som Eva skrev så finns det tydligen regler för undantag.
Har någon i sin forskning tidigare stött på något liknande. Det borde ändå vara ganska ovanligt.
-
Jag har inte stött på något liknande fall i min forskning men jag känner till följande. Mannen avled 1949 i en församling i Östergötland och då änkan avled 1975 bodde enda barnet i Västergötland. Hon önskade att fadern skulle begravas tillsammans med modern vilket beviljades. Det var en kistbegravning.
B. Persson
-
Hej Birgitta
Ett exempel till. Det var dessutom väldigt lång tid efteråt, drygt 25 år.
-
Min morbror dog 1929 och begravdes på Skogskyrkogården i Stockholm, morfar dog 1938 och begravdes i samma grav. 1971 dog mormor, och min andre morbror bestämde då att hans bror och far skulle flyttas till Norra begravningplatsen där släkten har en familjegrav sedan 1856, och där mormor också begravdes.
Varför familjegraven på Norra inte användes för min unge morbror, som dog i polio vid 16 års ålder 1929, vet jag inte, men kan tänka mig att dödsfallet var en sådan chock att de inte tänkte på familjegraven.
-
Hej Elisabeth
Nu är vi uppe i tre (ett - två - många).
Det är tydligt att detta förekommer och kanske inte alls är så unikt som jag trodde.
Jag hade väl den tankegången att det efter ett antal år skulle vara väldigt svårt, både rent praktiskt och även estetiskt, att flytta en begravd person.
Jag förutsatte nog att det bara gjordes symboliskt, och Evas uppgift om att man bara flyttar gravsten och ytjord tyckte jag lät som ett utmärkt alternativ. Jag inser också att de starka känslor, som oftast finns för avlidna anhöriga, inte alltid kan tillfredställas enbart av en symbolisk handling.
-
Hej
I äldre gravböcker under kronologiskt register på hitta graven stockholm finns det relativt många flyttningar. Se t.ex. Skogskyrkogården 1942-44.
mvh Margareta
-
Hej Margareta
Ja det är tydligt att det inte är så ovanligt som jag trodde.