Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 000 Osorterat => Övriga ämnen => Släktforskare => Ämnet startat av: Niclas Rosenbalck skrivet 2008-04-10, 07:02
-
Hur många släktforskare finns det i Sverige idag och vilka källor kan användas för att mäta hur stor denna hobby är?
Tilläggas ska att använda en mätmetod som enbart grundar sig på medlemskap i olika föreningar och summera dessa är vanskligt då många är med i flera samtidigt - men kanske går även denna frekvens att uppskatta och på så vis statistiskt säkerställa släktforskarnas skara mer exaktare.
-
Mitt intryck är att det finns många som inte är med i någon förening utan forskar för sig själva.
-
Ett sätt att uppskatta frekvensen kan vara genom en enkät liknande den som pågår på Scangen. Känner man totala summan medlemmar i föreningarna så kan både graden av dubbelmedlemskap och antal forskare utanför föreningarna uppskattas.
Hur många släktforskarföreningar är du medlem i? (http://scangen.se target=_blank)
En osäkerhetsfaktor är att en sådan enkät endast når forskare som använder internet. Å andra sidan är det inte uppenbart varför frekvenserna skulle skilja beroende på det. En annan osäkerhetsfaktor är om forskare utanför föreningarna tycker enkäten är ointressant för dem att delta i.
-
Hej
Det lär väl dessutom finnas olika åsikter om hur man definierar en släktforskare.
Jag har inga problem med att se detta som Niclas, en hobby. Vilket enligt min mening i princip innebär att alla som på något sätt systematiskt söker sin släkt är släktforskare.
Men ska man tolka rallarsvingarna som emellanåt delas ut till höger och vänster på detta forum så är nog meningarna delade.
Lasse
-
Och hur menar dessa rallarsvingare att definitionen på en släktforskare är då? Jag trodde det fanns bara en sort!
-
Hej Ann-Marie!
Vad trevligt att se att du är tillbaka.
Jag har saknat dina bilder och frågor kring dessa.
Mitt inlägg var tänkt att vara en smula ironiskt. Jag är själv en hobbyforskare jämfört med en del av de duktiga forskare och den helt otroliga kunskap som finns samlad här.
Jag reagerar ofta för den hätska ton som dyker upp då och då och som jag personligen har väldigt svårt för. Jag föreställde mig att det även angående definitionen av ordet släktforskare skulle bli en debatt.
Jag håller med både dig och Niclas, det finns bara en sort, de som på sitt sätt och med den kunskap just de besitter försöker ta reda på så mycket som möjligt om sina anfäder.
Lasse
-
Lasse!
Tack för de vänliga orden! Jo, jag förstod vad du menade. Det skulle ha varit en glad gube efter min kommentar.
Låt rallarsvingarna hålla sig på sin hörna, om de önskar sig det. Vi andra fortsätter med vår kära hobby.
Ann-Mari
-
Det finns som Lasse nämner en hel del olika kategorier släktforskare, allt ifrån nybörjaren (som vi alla en gång varit) till de som har utvecklat en professionalism. Det som skiljer sig i släktforskningens mysterium är att vi kan ha olika angreppssätt då vi släktforskar. En del betonar vikten av att gå tillbaka till källorna och vara kritiska eftersom det de facto emellanåt är rätt mänskligt att fela, såväl idag som av en präst på 1800-talet, medan en del andra släktforskar lite friare genom att anamma internetuppgifter, namn ur databaser och fynd i tryckt litteratur. Metodval kan bero på hur bra man är på att läsa äldre handskrift, tid och/eller tillgång till kyrkboksmaterial och vikten av att få veta svaret på de frågor som ställts upp (entusiasm). De friare metoderna som personer använder utesluter dem inte ifrån att vara släktforskare även om deras resultat inte alltid kanske håller den källkritiske släktforskarens akribi. Oftast leder inte heller synsättet på metod till någon konflikt utom då resultat framläggs eller om frågor ställs inför en arena där även den källkritiske medverkar (ex. Anbytarforum). En del påpekanden kan uppfattas som pekpinnar, och en del kan vara rena påhopp i form av sarkasm som sätter igång en debatt om forskningssynsättet. En balansgång behövs för att alla ska känna sig välkomna.
Nåväl, efter denna utvikning och efter att ha funderat på Chris inlägg ovan, så undrar jag hur man kan mäta den icke-föreningsanslutna gruppen som släktforskar (söker sina rötter och släktingar). Min erfarenhet som cirkelledare är också att intresset för släktforskning är stort och att många söker sina rötter utan att för den skull bli medlem i en förening. Dessa kan vara alltifrån frekventerad periodare till att släktforska regelbundet på bibliotek, arkiv och ta släktforskarabonnemang på internet. Nyttjande av institutioner och databaser skulle kunna gå att mäta. I gruppen av icke-medlemsanslutna finns även de amatörforskare som kanske forskar mer genom att fråga släkten och möjligen söka allmänt på internet om personer i sin släkt - alltså en kategori som inte nyttjar de vanliga släktforskarkanalerna såsom bibliotek, arkiv och abonnemangstjänster. Hur stor denna sistnämnda grupp kan vara kan man fundera på?
Ytterligare en fråga, som kanske någon ur förbundsstyrelsen kan svara på: hur många olika medlemmar anser sig Sveriges släktforskarförbund ha?
-
Jag dubbelpostar här ett inlägg från det slutna Förbundsforum, eftersom det är relevant för diskussionen. Det är möjligt att vi överskattar antalet icke föreningsanslutna forskare. Föreningarna är nog rätt duktiga på att locka nya medlemmar, och många hittar åtminstone 1 förening som passar dem rätt fort.
________________________________________________________________________________
Enkäten ger en del intressanta svar. Av nu 151 forskare är så många som 95% med i någon förening. Av dessa är hela 77% med i fler än en förening. 143 personer innehar sammanlagt ca 438 medlemskap i olika föreningar. Osäkerheten ligger i gruppen Fler än 8 föreningar där jag antagit ett snitt på 10 föreningar.
Om M är det totala antalet medlemskap i alla föreningar så kan man approximera antalet unika personer UP bland dessa till
UP = M * 143/438
Enligt uppgift i Angeläget 2/2007 och från Crister Lindström 19 mars 2008 finns det ca 70 000 medlemskap i föreningarna. Det betyder att man kan anta att det finns ca 23 000 unika medlemmar, inte fler. Jag har sett gissningar på mer än det dubbla i diskussionerna. Här finns anledning till en liten reality check.
Varför är detta intressant? Jo, eftersom det finns förslag om att kraftigt höja föreningarnas medlemsavgifter mot att vissa förmåner som t ex Släkthistoriskt forum eller annat ska delas ut till föreningsmedlemmarna. Hur ska detta administreras utan att medlemmar får dubblerade förmåner? Hur ska man bestämma vilken förening som ska betala avgiften för den medlem som är med i fem olika föreningar?
-
Hej!
Anders, har inte enbart DIS 25 000 medlemmar?
Och jag tror att din undersökning får en bias med många svar från de som är medlemmar i en eller flera föreningar (hur kompenserar man för det?).
Sen måste man ju som Niclas är inne på definiera Vad är en släktforskare?. Om jag bara ser på mig själv så startade jag 1980, men det är naturligtvis långa perioder sedan dess som släktforskningen inte har varit så aktiv.
En sak är dock helt säker och det är att det sedan flera år tillbaka råder en extrem tillväxt då det gäller antalet nya släktforskare, det pekar bl a förbundets medlemstillväxt på som skett under relativt konstant antal medlemsföreningar.
-
Vi är många som bor utanför Sverige och ändå släktforskar. Jag har hållit på i ca 6 år och numera har jag även kurser i släktforskning. Intresset är mycket stort bland utlandssvenskar. Vi är väl alla rädda om våra rötter. Några av mina elever har gått med i DIS, de flesta släktforskar utan att vara medlem i någon förening. Vi är helt beroende av det material som finns på internet (Genline, SVAR, DIS, andra sökmotorer), CD, DVD och i bokform. Någon gång måste vi kontakta olika svenska arkiv. Alltid har vi blivit vänligt bemötta och fått den information vi önskat. Få av oss har möjlighet att själva besöka ett svenskt arkiv, även om det vore ett drömmål, men släktforskning har för oss blivit ett mycket stort intresse, kanske ibland mer än en hobby.
-
Hej Gabriel!
Precis, DIS medlemmar måste ju vara unika, men bland dem är det nog väldigt hög andel som är med i andra föreningar. Vad gäller tillväxten är det väl mycket just DIS som står för den?
-
Jag tror inte att den stora tillväxten längre sker inom Föreningen DIS - den har nått en enastående nivå på omkring 25.000 till vilket man bara kan gratulera - men sannolikt har tillväxtkurvan därmed planat ut. Jag tror att de lokala föreningarna, särskilt då de som bedriver kursverksamhet och kontinuerlig handledning, kommer att fortsätta att växa, medan de som prioriterar sin medlemstidning och enstaka programkvällar kommer att få det svårare. Medlemmarna måste känna att de har nytta av sin förening, får valuta för medlemsavgiften, för att fortsätta att vara.
TED
-
Jag tror faktiskt att DIS är en bra värdemätare på den totala tillväxten.
Med uppgifter hämtade från DIS och Rötter så kan vi se att DIS medlemsantal och medlemsantalet i de till Ssf anlutna föreningarna utvecklas i hyfsat liknande grad, men med en övervikt för DIS i början av perioden. Att det skett en utplaning är klart, men den sammanfaller med hela rörelsen.
Mellan 2000 och 2006 har DIS ökat med 104 % och SSf 66%
Gör vi en liten jämförelse av ökningstakt i procent mellan åren så ser det ut så här
(hittade inget om 2002 för DIS)
.........................DIS.............SSF
2000 till 2001.........21...............9
2001 till 2003.........30..............20
2003 till 2004.........13..............15
2004 till 2005..........7...............8
2005 till 2006..........6...............2
Vid 2006 års utgång redovisar DIS 24 450 medelmmar och SSF redovisar 69 500 medlemmar i anslutna föreningar. Vi vet att DIS redovisar unika medlemmar men att SSF redovisning inte har möjlighet att göra det.
-
Hur menar du då? Inte kan väl en medlem i t ex DIS Öst räknas som både medlem i DIS och DIS Öst i förbundets siffra på 70 000?
Hur många av DIS medlemmar är också med i en regional DIS? Ganska många tror jag.
-
Nej, DIS medlemmar är aldrig dubbelräknade. DIS regionala föreningar redovisar sina medlemstal direkt till förbundet, medan DIS moderförening redovisar de återstående, de som endast är medlemmar i moderföreningen och inte i någon dotterförening.
TED
-
Jag får ofta frågan om hur många medlemmar förbundet har, och svaret är alltså ca 160 (vi har tappat någon förening, som har upphört). Följdfrågan blir då alltid hur många medlemmar dessa föreningar har tillsammans, på vilket jag givetvis svarar; ca 70.000. Men nästa fråga är som bekant lite knivigare: Hur många huvuden (unika medlemmar) representerar denna siffra? Denna fråga kan jag som sagt inte svara på, eftersom förbundet inte har något centralt medlemsregister. Jag brukar ibland dra till med: mellan 40.000 och 50.000 - men det är bara en gissning. Grundplåten på 25.000 medlemmar står DIS för, men hur många ytterligare? Jag brukar ibland köra lite handuppräckning på medlemsmöten ute i landet, och min uppfattning är inte att majoriteten deltagare på lokala/regionala medlemsmöten också skulle vara medlemmar i DIS, snarare endast 1/3 eller så. Med denna mycket ovetenskapliga metod skulle gissningen snarare hamna upp emot 50.000 än ned emot 40.000, men som sagt, vi vet inte. Ett sätt att göra en grov beräkning vore att studera förbudnets kundregister, d.v.s. alla som någon gång köpt CD-skivor eller böcker från oss. De allra flesta, över 95% av dessa skulle jag tro, köper produkterna till medlemspris och måste numera ange vilken förening man är medlem i för att få det bättre priset. Frågan är bara vilken förening man uppger om man nu är medlem i flera. Hur som helst bör det vara unika medlemmar det handlar om i detta register.
TED
Ps till Anbytarvärden och Förbundsforumvärden: Borde inte denna tråd ligga under Förbundsforum?
-
Ett väldigt enkelt sätt att reda på antal unika medlemmar (huvuden) är att begära in medlemsregister från varje förening i excelformat. Klippa ihop dessa i ett nytt excelark och sen göra en selektering under unika poster, dvs välja att sortera bort dubletter. Det blir förmodligen en uppskattning men ändå en bit på vägen.
mvh Helene
(Meddelandet ändrat av hjor den 12 april, 2008)
-
Det är ett medvetet val att förbundet INTE skall ha ett centralt medlemsregister. Förbundet består av ca 160 unika och suveräna medlemsföreningar, och vår uppgift är inte att registrera dessa föreningars medlemmar. Det är möjligt att det skulle vara enklare och bekvämare med ett sådant centralt register, men vore det verkligen önskvärt? Och vad säger lagen om samkörning av register?
Mvh
TED
-
Jag håller med Ted, centrala medlemsregister är inte önskvärda. De är inte heller gratis.
-
Centrala medlemsregister utan samförstånd med respektive individ är inte tillåtna, eftersom medlemskapet är i föreningen och inte i förbundet.
-
Det borde vara en enkel match att kolla Bokhandelns kundregister och se hur många kunder med medlemsrabatt som finns. Till det behövs inga medlemsregister eller samkörningar. Det kommer dock inte att säga så mycket. Kanske får vi en ny högre lägstanivå för antal unika medlemmar, alltså över DIS 25 0000. Men vi kan inte veta hur många ytterligare medlemmar det finns som aldrig handlat i Bokhandeln.
Hur kollas förresten att köparen verkligen är föreningsmedlem? Förbundet har ju som sagt inte tillgång till medlemsregistren... 95% låter väldigt högt. Om den siffran är korrekt så säger den förresten något om antalet aktiva icke-föreningsanslutna släktforskare. Hmm.
(diskussionen borde nog flyttas till FF)
-
Jag undrar vad nedanstående uppgifter kommer ifrån ( de fanns att läsa i ICA kuriren 48/2007)
Sveriges Släktforskarförbund uppskattar att över 250 000 svenskar går på upptäcktsfärd bakåt i tiden för att kartlägga sin historia. Och av dem är nästan 70 000 anslutna till någon släktforskarförening.
Det är nu belagt att förbundet inte (och ingen annan heller) vet hur många som egentligen är anslutna, vad kommer då siffran 225 000 ifrån?
Jag hoppas den är rätt (åtminstone mer rätt än de 70 000) för det innebär att det finns stora möjligheter för de som vill nyrekrytera till rörelsen.
Ska bli intressant att se vilka/vad det blir som fångar dessa människors intresse.
(Meddelandet ändrat av mats den 12 april, 2008)
-
I ett pressmeddelande från Genline 2006-06-19 säger man
Idag finns det omkring 50 000 aktiva släktforskare i Sverige, därutöver 150 000 personer som småfuskar och enligt en SIFO-undersökning uppger närmare två miljoner svenskar att de skulle prova, bara det fanns tid och möjlighet.
Det vore intressant att se undersökningen i sin helhet. Jag hittar inte det på nätet.