Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Yrken => Yrken F => Ämnet startat av: Bengt Rur skrivet 2002-08-01, 16:26
-
I Stockholm fanns fram till 1800-talets mitt en hovfalkenerare med tjänsteboställe på Kungl. Djurgården. Befattningen slopades på grund av brist på intresse hos de berörda för sådan jakt. Den sista falkjakten i Mälarområdet utfördes troligen under Gustaf III, i närheten av Gripsholm.
Vissa delar av Skåne är tidvis lämpade för falkjakt. Min fmfmf var artilleristen (rimligen vid Vendes) och falkeneraren Knut Leijon. Om denne vet jag ingenting utom att hustrun hette Botilla Kruse (prästdotter?) och att de tillsammans hade en dotter Catharina Knutsdotter, f. Brönnestad 1800 23/6.
Kunde man leva på att vara falkenerare? Var det under senare delen av 1700-talet vanligt att den skånska adeln anlitade kringvandrande falkenerare?
Enligt expertis (Brusewitz) kan man räkna med att jakt med falk - fågeln följdes till häst - endast kunde anordnas i Skåne. De kungliga jakterna på annat håll missgynnades av terrängen och drevs med stor svårighet.
Bengt
-
Bengt Rur - Helt nåra Solna kyrka ligger ännu det välbevarade Falkenerarebostället från år 1726.Alla orginalhandlingar om byggnadens uppförande på Karlbergs kungsgårds mark finns bevarade i slottsarkivet. Dessutom finns snett över backen falkenerargravkoret vid kyrkans syd-mur. De förgyllda initialerna LB står för Lucas Boogers,och de omger till yttermera visso en sti-lig förgylld falk . I närheten finner man även en gravvård i granit över falkeneraresläkten von Ham .
-
Kurt! Tack för din uppmärksamhet och information. Det som du berättar visar vilken betydelse man tillmätte falkjakten och falkenerarbefattningen. Detta trots att de lyckligen genomförda jakterna verkar ha varit ytterst få.
Tyvärr har det visat sig att Knut Leijon (min fmfmf) i Norra Rörum inte var någon falkenerare. En tid var han soldat (artillerist vid Göta artilleriregemente).
Bengt