Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Forskning om valloner => Särskilda forskningsområden => Allmänt => Ämnet startat av: Arvid Bergman skrivet 2007-06-04, 22:24
-
Oerhört många personer i Sverige säger att de har vallonskt påbrå utan att kunna deklarera ett vallonskt släktnamn bland anorna! Beror det på att man aldrig behövde skämmas för gemene man om man var av vallonsläkt?
-
Oftast tror man ju att man har vallonanor för att det sagts så i den egna släkten eller trakterna man kommer ifrån.
Vanligt är också att vissa utseende förknippas med valloner.
Det är heller inte alltid som det går att forska bakåt tillräckligt långt och säkert för att kunna utesluta att det inte har förekommit någon vallon bland de väldigt många anorna man har.
I mina studiecirklar i Uppsala har jag stött på deltagare som har vallonanor utan att veta om det, likaväl som att andra trott att de var valloner, men inte kunna se det i sin släktforskning.
Dessutom så har det väl ansett spännande och statusfyllt att vara vallon, kanske särskilt under senare tid.
Hur det var förr i tiden är väl mera osäkert?
Vallonerna var ju skickliga i sitt smideshantverk, men ändå främmande för lokalbefolkningen.
Även jag har några få anor som var valloner och det känns roligt och lite speciellt, men inte tillräckligt många för att vara särskilt märkvärdigt, tycker jag!
-
Hej!
Finns det fler manliga medlemmar av vallonsläkter som låtit DNA-testa sig?
Det skulle vara intressant att få ta del av resultaten!
Ett resultat som jag har för en antagen vallonsläkt är haplogrupp R1b1.
/Håkan
-
Hejsan!
Har haft mycken tur i min släktforskning avseende en gren där det funnits många järnbruksarbetare. En del av dem var valloner. Har dock inte upplevt bland mina äldre släktingar att släktskapet inneburit någon slags stolthet eller hur man ska uttrycka det.
Jag har en fråga här avseende utseende. Vad ska det då innebära för kännetecken i så fall? Vad kan slå igenom efter 300-400 år om man räknar med att de första vallonerna kom i mitten av 1600-talet? Och om man räknar med att många valloner hade svenska blonda partners?
Nä - kom igen - utseende betyder egentligen nada.
M v h
Maria O G
-
Jag bor i Belgien och mitt omdöme om dagens valloner är att de är korta i rocken, rundmagade av allt det goda ölet och pommes fitten och har en tendens att bli flintskalliga mycket tidigt ...
Men det är en annan femma!
Alltså, finns det verkligen ingen vallonättlig som låtit DNA-testa sig?
-
Hejsan,
Jag har hört i alla år att vi har vallonursprung. Har släktforskat sedan 80-talet utan att få in ett vallonnamn förrän förra månaden. Det var heller inte i den grenen som jag väntat mig det på. Vi är en smedsläkt, men det innebar inte med automatik att de fick ingifta valloner. Har också tyska anor och det har nog de flesta som har smeder i släkten också.
Min fru hittade vi vallonkoppling till redan förra året, trots att jag bara forskat aktivt på hennes sida något år då. Med tanke på att de sysslat med främst jordbruk och avel och huvudgrenarna kommer från Tyskland så blev vi lite förvånade då detta kom så snabbt.
... och nej, jag har inte DNA-testat mig ;-)
mvh
/Sven
- - - - -
Besök gärna
Genealogi.nu
- - - - -
-
Vallonbruket i Wattholma - är det någon som har några uppgifter om när vallonerna kom dit eller fått fram några personer som levde där i slutet av 1600-talet - under greve Nils Bielkes tid?
-
Marianne!
Se svaret på din fråga under Uppland/Lena
-
På min fars sida finns en vallonådra bakåt i tiden, namnet Carly lär ska vara av vallonskt. Har inte lyckats hitta det bland andra typiska vallonnamn, däremot i en fransk/belgisk översikt över valloner som utvandrat. Där finns uppgift om, emigration till Sverige för Nicholas Carly och årtalet 1627 samt även Johan Carlier = Carli och årtalet 1640. Kanske är någon av dessa mina anfäder, men hur går jag vidare? Tacksam för fingervisning åt rätt håll. Min fars vallonska ådra är spårad bakåt till Nils Johan Carlsson f. 1830-06-20 I Kristdala. Hans föräldrar ska ha varit Carl Håkansson f. 1794-02-13 gift med Stina Jansdotter f. 1797-03-19
-
Liselotte1
Det finns en hel del att läsa om släkten Carlier i Kjell Lindbloms bok Vallonsläkter under 1600-talet, del III, sid 113-118.
-
Tack Stig! Boken kanske finns på biblioteket? Var hittar man den annars?
-
Hej Liselotte
Förutom i Kjell Lindbloms bok är släkten Carlier omnämnd kortfattat i Vallonernas namn av Erik Appelgren. Bl.a. de personer du nämner.
Böckerna brukar finnas på större bibliotek, ibland i referenshyllan. De går säkert att fjärrlåna.
Mvh Åke
-
Tack för upplysningen Stig och Åke! Nu ska jag dra iväg till biblioteket...
Hälsn. Liselotte
-
Har nu lyckats få tag på Kjell Lindbloms tre böcker. I första boken finns en del noterat om släkten Carlier, dock inte så detaljerat som man skulle önska.
Om släktnamnet Carly:
I det belgisk-franska uppslagsverket (se 20/9) står det ordagrant så här: Carly, w. nam. Cârli(kursiverat) 1627 Nicolas Carly, 1640 Johan Carlier = Carli émigrés en Suède; la prononciation wallonne du NF ne parait pourtant pas en faveur d\une var. w. en -i, fr -ier de Carlier (ci-dessus) et Carolus. Det framgår klart i denna franska text, att namnet Carly är vallonskt och namnet Carlier är en fransk variant på samma namn, likaså att dessa två personer ska ha utvandrat till Sverige 1627 resp. 1640. Resten är jag inte tillräckligt franskkunnig för att begripa, men kanske någon på anbytarforumet kan?
Det intressanta är, att en Nicolas Carlier är diarieförd i Finspång 20/12 1627. Det låter troligt, att det rör sig om samma person- Nicolas Carly har blivir Nicolas Carlier. Den andre vallonen Johan Carlier, som skulle ha utvandrat till Sverige år 1640 står inte att finna i Kjell Lindbloms digra material }- Kanske finns han i boken Vallonernas namn av Erik Appelgren. Finns nya vinklar utifrån detta?
Mvh Liselotte
-
Liselotte
Ur Vallonernas namn.
1628-11-14 Nyköping: Jan Caerlier, oxkörare. K 111.
1633 Norrköping: Jan Carlier kom in till Sverige.
1640-56 Österby mantal: Johan Carlier, körare. (Corli, Carli).
K= Löfsta-arkivet.
Mvh Åke
-
Jag undrar om någon känner till ifall dessa släktnamn är vallonska :
Bouvin
Bourong
Bouvong
Burron
Burro
MVH Folke
-
Hej Folke!
Bouvin (Bovin) är en vallonsläkt som jag känner till och när man tittar på www.vallon.se så hittar man även släkten Bourong/Burron i listan över vallonsläkter.
Gå in på länken till Sällskapet Vallonättlingar och läs mer om dessa släkter. Släkten Bouvin har en egen rubrik här på anbytarforum under Släkter - Smed- och vallonsläkter.
Mvh
Britt-Marie
(Meddelandet ändrat av bmw 2010-03-03 12:02)
-
Släkten Uhr i Östergötland var smeder - men var de också valloner?
Mina anor heter Daniel M Uhr (1721-1777),g.m Kristina Larsdotter och hans son Daniel Uhr (1755-1793)g.m. Ulla Sophia Lindberg (1758-1832) och bodde i Tjällmo, Lämneån.
Är det någon som vet mer?
-
Maria!
Smedsläkten Uhr är inte en vallonsläkt. Namnet kan möjligen vara tyskt eller svenskt. Daniel Uhr var enligt Smedskivan 7 son till mjölnaren i Börsjö, Risinge, Mats Jonasson Uhr i hans tredje gifte 1718.
-
Hej
Jag undrar om Reÿman (Rejman) är vallonnamn?
Petter Rejman, f. Huggenäs ???, d. 1833-01-01 Rosenborg, Värmland
far Lars Rejman d. 1777-01-21 V. Ugglesäter, Huggenäs, Värmland
mor Margareta Persdotter (källa: Gunnar Jonsson)
Någon som vet något mer om dessa personer?
Tack på förhand
Susanne
-
Hej!
Som så många andra säger min far att vi är av Vallon-släkt,
Som släktforskare har jag ännu inte hittat det sk beviset.
Finns det någon koppling som ni vet om??
Med vänlig hälsning Elisabet Artmark Arvidsson
Holgerus Sunonis Moringius. Läsmästare i Kalmat 1570, Kyrkoherde 1596-1612-. Död från 1623 till 1624 i Torsås Prästgård, Torsås sn (Mikael Rundberg, Vimmerby (släktforskare)). (Barn 12:6003, s )
Funnit info; Holgerus Sunonis Sunesson Moringius gift med Sara Nilsdotter
Barn; Anna Holgersdotter Moringia, död 1637 i Kalmar, Sverige
Olaus Holgeri Holgersson Catonius,
Karin Holgersdotter Moringia,
Sveno Holgeri Hoglersson Catinius
Johan Runbeck. Mäster, Hammarsmed. Född beräknat 1682. Död 1737-05-15.
Gift 1:o 1705-06-25 i Banarp med efterföljande ana.
Gift 2:o med Anna Andersdotter
Kan var inlagd under fel rubrik... vänligen korrigera det i så fall.
Försökt att lägga in på Vallonättlingarnas sida, men har inte lösenord för det,
Med vänlig hälsning Elisabet
-
Hej
Jag har av någon anledning strulat till min ena gren i familjen Mineur.
Jag undrar om någon kan tala om för mig om jag är på rätt spår eller om jag har blandat ihop olika Mineur familjer i en gren.
Om jag bör med
Carl Alfred Löfgren född 1858 03 11 Älvkarleby hans mamma heter
Matilda Kristina Mineur född 1826 05 06 Tierp Uppsala län hennes far Erik Petter Mineur född 1800 02 06 vart ? hans far är Eric Mineur född 1868 06 05 var? hans far är/var (här börjar det konstiga tror jag ) Johan (jan) Mineur född 1730 04 19 Ullfors Tierp hans far Johan Mineur född 1705 07 25 Lövsta bruk
Hans far ska vara Pier Mineur född 1866 08 30 Österlövsta och ska vara gift ,ed Katarina Guillaume.
Hoppas någon kan hjälpa mig och se om jag har gjort rätt eller om jag har blandat ihop personer.
Johanna
-
Johanna!
Du har kommit på fel spår som du misstänker.
Släktkedjan bör vara:
- Erik Peter, f 1800-09-06 i Ullfors, Tierp
- Erik, f 1768-05-06 i Ullfors, Tierp
- Johan, f 1731-04-19 i Västland
- Johan, f 1693-09-22 i Tolfta
-
Hej då är jag kanske på rätt spår med följande personer.
Erik Peter 1800 09 06 gift med Anna Lena Persdotter född 1801
barn Johanna Helena Mineur (1822 - ) Matilda Kristina Mineur (1826 - ) Erik Petter Mineur (1829 - ) Johan Gustaf Mineur (1832 - )
Erik 1768 05 06 gift med Helena Eriksdotter ( nämns som lena ibland) född 1763
barn Johan Mineur (1791 - )Maria Kristina Mineur (1794 -
-
Johanna!
Nu är du på rätt spår. Några kompletteringar:
- Erik Peter dog 1868
- Anna Lena Persdotter d 1881
- Maria Kristina f 1794, död 1794
- Johans hustru Maria Ersdotter Säf, f 1737 i Västland
-
Idag är det spännande att vara av vallonsläkt. Men jag misstänker att det inte var så förr. Varför valde annars mina förfäder (bönder och fiskare) bort det vallonska släktnamnet för gårdsnamn? Jantelagen, man vill vara som alla andra och inte ha något konstigt utländskt efternamn. Även när det blev vanligt att ta sig ärftliga släktnamn istf gårdsnamn (som man alltså bytte när man flyttade), så återtog man inte vallonnamnet utan tog sig ett nytt mycket svensktlåtande släktnamn.
-
Många valloner var inte smeder utan hade yrken som skogshuggare, kolare och körare. De bodde då oftast utanför järnbruken i bondbyarna. Deras vallonska namn kunde då försvinna och man försvenskade sitt namn och fick vanligt patronymikon som var vanligt för bönder och torpare. Däremot de valloner som arbetade i hammarsmedjorna i vallonbruken behöll vanligtvis sina vallonska namn. Åtminstone smederna var nog stolta över sina namn och hade oftast gott anseende.
-
Bara en fundering angående namn. Hur många visste vad prästen skrev i kyrkboken? Kanske det berodde på prästens tycke och smak om någon hade ett vallon- eller annat namn och prästen kanske skrev patronymikon i stället?
mvh Katarina
-
Tja, vallonättlingarna köpte hemman, och redan i nästa generation var namnet borta. Det verkar inte vara prästens fel, bonden valde gårdsnamnet och hans son i sin tur valde ett helt nytt helsvenskt släktnamn istf vallonnamnet. Det är sedan detta nya släktnamn som står i kyrkoböckerna.
Men det är klart, de var inte smeder som bodde kring vallonbruket. Från kolkörare till krögare. Nästa generation bruksförvaltare. Nästa handelsman, krögare och riksdagsman. Nästa student, affärsman och sedan bonde. Nästa växte upp som bonde. I nästa generation försvann vallonnamnet. Men i släkten fanns tydligen vetskap om att det var ett vallonnamn, eftersom jag ytterligare fyra generationer senare hörde om det. Då trodde jag mer det var en skröna men har nu fått det bekräftat.
Så vallonnamnet gick hand i hand med en klassresa nedåt, från borgare till bonde. Det var ok för en bruksförvaltare och handelsman att ha ett vallonnamn, men inte för en bonde.
-
Olov Isaksson skriver så här i Vallonbruk i Uppland - människor och miljöer: Trots statens och kyrkans intolerans mot andra trosinriktningar ingrep myndigheterna aldrig mot vallonernas religionsutövning. Därtill var de för värdefulla för rikets ekonomi. 1687 förklarade regeringen uttryckligen att förbuden mot främmande religionsutövning inte behövde iakttas av kalvinisterna.
Så småningom under 1700-talets början inrättades lutherska skolor i Österby och Lövsta.
Jag har också läst att kyrkoherden i Österlövsta socken, vid mitten av 1600-talet, menade att så länge som kalvinisterna talade franska så kunde den svenska allmogen inte förstå dem och risken var obefintlig att deras lära kunde spridas vidare.
För övrigt har säkert många vallonnamn försvenskats tidigt redan under första halvan av 1600-talet då de flesta invandrade till Sverige. Prästen i församlingen spelade säkert en stor roll i sammanhanget.
Bland mina egna vallonanor har jag exempel från både smeder i hammarsmedjor i vallonbruken och skogsarbetare, körare utanför bruken. Ett lustigt exempel är min ana Jacob Pagard som var körare i Lövsta bruk. Han var först bosatt i bruket men flyttade sedan till en angränsande trakt. En av hans söner, Erik Pagard - som var min ana, blev ryttare och fick soldatnamnet Kjettselberg efter rusthållet Kättslinge. Efter avsked vid hög ålder behöll han namnet Kjettselberg liksom hans ättlingar. Han hade en bror som brev soldat i ett annat regemente. Han behövde aldrig byta sitt efternamn utan hette Pagard även som soldat. Hans ättlingar behöll sedan namnet Pagard.
En annan ana, Maja Brita Boveng - min morfars mormor, var dotter till hammarsmeden Anton Boveng, vid Lövsta bruk. Här har vi exempel på en obruten namnkedja från anfadern Nicolas du Bouvengne som invandrade till Sverige 1627 som smältarmästare.
Smederna gjorde en klassresa uppåt och var högt respekterade i vallonbruken. Sedan vid mitten av 1800-talet blev de väl betraktade som vanliga industriarbetare.
-
Det är uppenbart att Katarina har rätt, att det under en period var så att smeders efternamn, däribland vallonska sådana, inte skrevs in i kyrkböckerna av prästerna fast smederna själva använde dem. Det kan man se på att namnen förekommer innan och efter i samma släkt, och ibland samtidigt men i andra källor.