Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Allmänna språkfrågor => Språk, ord och namn => Allmänna språkfrågor => Ämnet startat av: Fredrik Derefeldt skrivet 1999-10-17, 17:03
-
Hejsan!
Öppnar denna rubrik, då jag märkt problematiken, mellan hur språket användes förr och nu. Bland annat detta med oäkta barn, som hade en viss betydelse förr, medans ordet oäkta har en annan betydelse idag. I det fallet blandar många ihop ordet med vad det innebär idah, mot vad det innebar förr.
Ett annat typiskt ord är osänkbar. Ett ord som starkt förknippas med HMS Titanic, som vi alla känner till gick under på jungfruresan 1912. Vad innebar ordet då och nu. Idag tolkas ordet som det står, osänkbar, det går inte att sänka det i havet, tex. Förr så innebar ordet inte osänkbar, utan att i fallet med Titanic, att fartyget hade vattentäta skott, vilket gjorde fartyget praktiskt taget osänkbart (=osänkbart om ett visst antal skott blev vattenfyllda). Nu inträffade ju det att Titanic fick en spricka i skrovet, som passerade det antal skott som gjorde att fartyget hade flytit. Med följden att hon sjönk. Detta kände konstruktörerna till, däremot inte besättningen. Kapten Smith fick reda på det när olyckan var ett faktum.
Det skall sägas att det var långt ifrån bara Titanic som klassades som osänkbar. Däremot blev rederierna ytterst försiktiga att använda ordet efter olyckan.
Vad skall man säga om det. Jo, det gäller nog att veta vad ett visst ord betydde då, och vad ordet har för betydelse idag.
Vill gärna höra synpunkter på detta.
Mvh
Fredrik
-
Hej Fredrik!
Bra initiativ att öppna en särskild diskussion i språkfrågor.
För att återgå till vår tidigare dialog om bl a oäkta, så håller jag med om att det i insatta kretsar inte är stötande med begreppet.
Trots det kommer jag i fortsättningen att använda föräktenskaplig eller utom äktenskap när jag talar med, - törs man säga vanligt folk.
Oäkta har ju i nuvarande språkbruk en starkt negativ klang.
I mitt tidigare arbete hade jag mycket med problemungdomar (dvs ungdomar med problem inte ungdomar som är problem) att göra. Vid de nämndbeslut som avgjorde viktiga frågor i behandlingsarbetet hade en del företräde enligt kallelselistan.
Givetvis tolkade de det som att deras ärende var så viktigt att de fick gå in först. Det blev ofta högljutt när jag försökte förklara att företräde i det här fallet betydde närvarande, de trädde inför nämnden inte att de skulle in före Kalle eller Emil som också hade företräde.
Så småningom blev uttrycket företräde ersatt med kallas och ett stilla lugn spred sig över min arbetsplats.
Vi som svänger oss med fackjargong måste tänka på att orden har olika betydelse för olika personer och situationer och försöka undvika onödiga missförstånd och tolkningar.
Mvh
Rolf L
-
Hej!
Vårt språk förr och nu är sannerligen ett ämne som man skulle kunna diskutera länge. Beträffande det, som vi nu tycker, vidriga uttrycket oäkta barn kan man göra följande jämförelse:
-när något sker inom/utom lagen så kallas det som sker utom lagen olaga
-när barn föds inom/utom äktenskapet så kallas det som föds utom äktenskapet oäkta.
Det har alltså inget med äkthetsgrad att göra.
Ett stickspår: i ett domboksprotokoll från Inlands Fräkne häradsrätt i Bohuslän, mitten 1700-talet, fann jag uttrycket att rätten finner det rättvist. Är det därifrån ordet kommer? Detta är, som sagt, ett spännande område.
Mvh
Jan W
-
Till tidigare resonemang om 'oäkta' kan fogas:
Den engelska ordboken (Prisma) översätter 'bastard' med bl.a. 'oäkta barn'.
Har det någon gång använts i svenskan?
Min mormor och målsman sa ibland: Det är inte du som är oäkta, det är dina föräldrar!.
Och det hade hon ju rätt i, fast på annat sätt än hon avsåg.
-
Jo, dessvärre har ordet även använts i svenskan på samma sätt. Gösta Bergman skriver i Ord med historia bl.a. att bastarden är en korsningsprodukt...men ordet betyder också barn utom äktenskapet, frillobarn som Swedberg ville ersätta det med i sin Schibboleth, Swenska Språkets Rycht och Richtighet (1716). De Personer, som bastarder, och af en oächta säng födde äro, dem kan ingen arfwedehl tillåten warda, heter det också i en resolution från 1636, och det tycks vara det äldsta kända belägget för ordet i vår litteratur. Bergman skriver också en del om ordets ursprung, som vi kanske kan lämna därhän i detta sammanhang.
-
Titanic hette inte HMS Titanic. HMS betyder Hans Majestäts Skepp och används som förled till örlogsfartyg i monarkier (såvida inte initialerna blir annorlunda på det landets språk).
På tyska sätter man än idag ofta ett horisontellt streck ovanför u när man skriver med skrivstil. Det gör man för att bokstaven inte skall blandas samman med n.
-
Nej Titanic var inte HMS. Däremot RMS dvs Royal Mail Ship (eller enligt vissa, Royal Mail Steamer). Alltså utrustad med ett särskilt postrum där posten förvarades och sorterades av Royal Mail-anställda under resans gång (vilket öde - åka med några av världens finaste fartyg och stå instängd i ett rum dagarna i ända och sortera post!).
I örlogsflottor som tillhör det gamla brittiska imperiet och fortfarande har HM The Queen som statschef sätter man in nationalitetsbeteckningen i HMS också: Kanada HMCS (Her Majesty's Canadian Ship), Australien HMAS (Her Majesty's Australian Ship), Nya Zealand HMNZS (Her Majesty's New Zealand Ship).
Ingela