Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => 01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö => Sjukdomar och dödsorsaker => Språk, ord och namn => Förgiftning => Ämnet startat av: Jonas Magnusson skrivet 2010-12-27, 20:33
-
Eksjö CI:2 (1673-1695) Bild 23 / sid 39 (NAD: SE/VALA/00075)
Arkiv Digital AID: v33568.b23.s39
SVAR Bildid:C0021318_00027
Den 21 april 1674 är det något som går snett och folk i samma hushåll stryker med, det verkar ha med kokande och ätande av något att göra. Är det någon som vet vad det handlar om? Jag hittar inget som heter skillingrot eller liknande när jag Googlar, har jag läst det galet?
Jag tolkar texten så här:
Afsompnade Jöns Baas af en hastig bråd död
# en Isak i samma stufwa, i thet the hade kokat skillin
ga rötter(?), och ther af döde blefwo.
# Afsompnade en Isaks flicka, som ååt af samma dot.
# = tecken för samma datum
Det kanske står växter och inte rötter?
(Meddelandet ändrat av jonas_magnusson 2010-12-27 21:20)
-
Det finns ett antal växter med giftiga rötter, man kan tänka sig att de ätit någon av dem. Av misstag eller pga dåligt med mat. Misstag av den typen har inträffat långt in i vår tid. I april hade man som minst mat efter vintern dessutom. Stormhatt har gett en hel del sådana fall av förgiftning.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/aconi/aconlyc.html
(Meddelandet ändrat av izla 2010-12-27 20:59)
-
Penningört kallades skillingar eller skillingaört på danska och i södra Sverige, men den är inte giftig. Kan man förväxlat den med något?
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/thlas/thlaarv.html
Intressant om gamla växtnamn:
http://193.44.241.30/avd/1,1826,MC=5-AV_ID=1005378,00.html
(Meddelandet ändrat av izla 2010-12-27 21:18)
-
Kanske handlar det om den giftiga skelörten (Chelidonium majus)?
Den har haft många lokala namn som bygger på försök att uttala det vetenskapliga namnet.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/cheli/chelmaj.html
-
Står ju även nåt i marginalen.
venenatis herbis peremti eller nåt sånt.
Kanske fritt översatt giftiga örter slutgiltigt/permanent.
Formen herbis påminner om herbicid, dvs växtgift.
Och penningört lär väl ha varit ett ogräs i åkermark.
Så dom kanske fick i sig växtgift mot penningört?
Kan det va så kanske?
Bara lite fria tankar, men dom kan stämma ibland dom också...
-
Om man antar att venenatis herbis peremti är latin
skulle det översatt bli
giftiga örter har dräpt ...
-
Så här skriver Statens Veterinärmedicinska Anstalt:
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Foderforordningar/Giftiga-vaxter/mindre- giftiga-vaxter/Penningort/
Penningört anses kunna orsaka dödlig förgiftning.
-
Det skulle alla vänner av natur-mat veta! Den rekommenderas där ofta som grönsak.
Fast om man gör ett ordentligt avkok på roten kan man nog koncentrera giftet en del, samt eventuellt omvandla det till farligare derivat
(Meddelandet ändrat av izla 2010-12-28 22:28)
-
Penningört kan vara giftig, men de små späda rötterna är inget att äta. Skelörten är också giftig men smaken är bitter och knappast tillräcklig giftig för att dö av. Skelörten var nog mycket ovanlig utanför örtagården vid denna tid.
Stormhatt är mycket giftig och särskilt rötterna. Ett förgiftningsfall beskrivs av Carl von Linnes svärfar med kramper och snabb död.
Vildpersilja mycket giftig men normalt svagt rotsystem.
Sprängört är mycket giftig och grov rot och växer på fuktig mark vid sjöstränder. En växt som orsakar många djurs (kor) död i Sverige.
Odört är mycket giftig, men var nog inte så vanlig då som nu.
Jag tolkar texten som åtskillige(??) växter och sannolikt flera olika växter. Det var relativt tidigt på året och ett fåtal växter har börjat så tidigt på året. Stormhatten har inte börjat grönska, men roten kunde tas upp. Flockblomiga växter är dock tidiga växter att grönska (vildpersilja, sprängört och odört). Sprängörten kan vara lite senare beroende på hur kall växtplatsen är. Tibast hade möjligen börjat få omogna bär. Tibastbär är en väl omtalad medicinalväxt särskilt på djur och är mycket giftig. Dödlig dos är ett fåtal bär.
DEn fleråriga skelört startar sin tillväxt tidigt och det gör också penningört men eftersom den är ettårig är nog den utesluten om inte den hade utvecklats som vinterannuell.
-
Det låter mycket troligt, Björn. Man hade tagit flera olika rötter för att äta och fått med någon starkt giftig art. Intressant händelse är det i alla fall. Det är väl inte så konstigt att man åt vad man kunde på våren när matförråden började tryta
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/cicut/cicuvir.html
-
Tack för alla intressanta kommentarer! Jag antar att vi är ganska nära sanningen, men hur nära får vi aldrig veta.
Gott Nytt på Er!