Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Äldre ord och uttryck => Språk, ord och namn => Äldre uttryck => Ämnet startat av: Lars Sandberg skrivet 2007-01-25, 10:13
-
dess hustru och dess konfirmation är några gramatiska egendomligheter jag stött på. Kan någon ge mig en förklaring.
-
Grammatiskt är det ingen egendomlighet - dess är genitiv till den, som syftar på mannen (eller kvinnan för den delen).
Däremot är det ett språkbruk som är oss främmande idag, nämligen att beteckna en specifik människa med samma pronomen som en sak. Vi gör det dock i vissa situationer, särskilt i formellt (skrift)språk, än idag: han iakttog mannen, men denne försvann snabbt. Vi kan t.o.m. säga dennes hustru - vilket ju är mycket närliggande dess hustru.
Dess har ju en avgjord fördel i att det är könsneutralt - man behöver inte skriva det klumpiga hans/hennes.
Från början var många ord som betecknar saker genusbestämda; spår finns kvar idag, särskilt dialektalt, när man kan tala om t.ex. klockan eller solen som hon. Så småningom, från senare delen av 1400-talet, började man i kanslisvenska förlora känslan för sakers genus och använde istället den. Bruket spred sig, och i 1734 års lag användes den konsekvent. Bruket av den om saker så att säga spillde över även på personer, och användes särskilt i kanslisvenska (som ju är vad prästerna använde). Man kan säga att en motrörelse mot den uppstod under 1800-talet och flera prominenta personer (t.ex. Viktor Rydberg, Arthur Hazelius) försökte återinföra han och hon även om saker. De lyckades inte fullt ut med detta, men han och hon blev accepterat för personer eftersom just denna användning aldrig fullt försvunnit, ens i mera formellt språk.
Källa: SAOB
Ingela