Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Äldre ord och uttryck => Språk, ord och namn => Äldre ord L - Ö => Ämnet startat av: Malin Lyktberg skrivet 2003-01-20, 23:21
-
Hejsan!
Jag såg i en äldre (fb) kyrkbok; ärlige drängen-- och ärliga pigan--
Vad betydde egentligen ärlig på den tiden, i detta sammanhang, vad menades?
Mvh. Malin
-
Ärlig = (äv) ansedd, aktad, förnämlig, hederlig.
Anderö, Ordbok för släktforskare.
Mvh/Maud
-
Även vanlig titulatur i skrift på bondfolk, drängar, pigor, se Roland Johanssons inlägg om titulatur under ämnet Välaktad, ... (http://forum.genealogi.se/index.php?topic=127090) i detta forum under rubriken Äldre ord och uttryck. - Man kan nog också förutsätta att de inte skött sig illa!
Mvh/Gunnar
-
Sent inlägg i gammal fråga: tittar på "Haverö (Y) C:2 (1725-1774) (AID: v121467, NAD: SE/HLA/1010067)" och konstaterar att det ganska genomgående annvänds "ärlig", som i "ungkarlen ärlige" eller "bondedottern ärlige" i vigselnoteringarna. Detta verkar ha en specifik mening och inte en mer allmän som nämnts ovan (Ärlig = (äv) ansedd, aktad, förnämlig, hederlig.).
Man har till och med gjort sig besväret att lägga till noteringen "ärlig" i efterhand, se bild.
Jag undrar därför vad kriterierna var att betecknas som "ärlig" (vilket dom flesta är).
-
Att de inte hade gjort bort sig helt enkelt. Inga brott, hor osv.
-
Gott. Med andra ord, ärlig = oförvitlig? Eller aldrig bötfälld i sockenböckerna?
Tack för svaret.