Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Äldre ord och uttryck => Språk, ord och namn => Äldre ord A - K => Ämnet startat av: Jan Larsson skrivet 2001-11-18, 13:28
-
Vad innebar begreppet backstuga under 1800-talets första del?
/Janne
-
SAOB: Backstuga
BETYDELSE: eg.: på l. i (skogs) backe anlagd stuga l. bostad; särsk. om mindre bebyggd lägenhet som anlagts på annans egendom (i sht å allmänning) o. för hvars invånare jordbruk icke är den hufvudsakliga inkomstkällan (jfr TORP); mindre, tarflig bostad på landet; stuga, koja; ofta med ett visst bibegrepp af missaktniug; ngn gg användt om bostad nedgräfd i en kulle l. sluttning.
-
I Norrland har det varit vanligt att en backstuga var en äldre form av Suterräng hus. Byggnadssättet var billigt eftersom timmeråtgången var minimal. Bara frontdelen var av timmer (eller timmer stomme med vass och klining/lera), resten var helt/delvis utgrävt, eller naturlig formation ur backen. Taket var av billigt virke eller bara slanor mellan någon mittstolpe. Torvtak var nästan ett måste i denna byggnadskonst. Jag tror att få riktiga backstugor är bevarade; de var ofta gjorda för att vara temporära medan man byggde ett riktigt hus, och jag kan tänka mej att människors överlevnad var svår, jordbakterier, fukt m m. T o m folk i vanliga torp/hus drabbades ofta TBC.
-
Hej !
Har för en tid sen intressserat min för detta ämne och då i Torpa socken (Östergötland).
Har då funnit att på senare delen av 1800-talet, då det vi i dag kallar villor började dyka upp,
hade i alla fall prosten Willner problem.
I hans föreställningsvärld kunde man tydligen antingen bo på gård, torp eller i backstuga.
Man kan därför se hur prosten i husförhörslängder kallar tämligen välbärgade personer, boende i det vi dag kallar villor, för backstugesittare !
Hälsn:
Kalle G
-
Prostens uppdelning i gårdar, torp och backstugor är nog inte fel trots allt - rent formellt.
Om jag inte har missförstått det hela, så var en back(stugu)sittare en person som bodde i eget hus på ofri grund, utan den (lilla) jordbruksmark som hörde till ett torp och utan att vara anställd av markägaren. Ägde man inte ens huset, så var man inhyses.
Under 1800-talet ser man ofta att marken runt backstugorna avstyckas, och ägarna av dessa lägenheter (=ej mantalssatta fastigheter) tituleras då i längderna jordägare i stället för back(stugu)sittare.
-
En av mina anor får sin titel ändrad från backstuguman till torpare i mitten av 1800-talet. Det verkar vara en medveten ändring av prästen då backstuguman efter mer än 20 år är överstryket och torpare inskrivet i stället. Betyder det att backstugan plötsligt fått lite egen mark att odla? Det hade kanske också med storleken på skatten man betalade att göra?
Min familj bodde också kvar på samma ställe in till 1900 då det i en bouppteckning kallas lägenheten istf. torp eller backstuga.
Kunde kanske beteckningarna variera och det inte var så viktigt vad det kallades eller är det indikationer på att stället förändrats under åren?
-
Det finns inte många backstugor kvar i Sverige men min mormor föddes 1880 i en, och den står kvar. Backstugorna byggdes när det gick av timmer men senare även av korta brädstumpar i en skogsbacke som inte var till större nytta för någon och inte till men för den som upplät marken. Backstugan grävdes ofta ur en backe, så att man fick lite utjämnad mark framför stugan. Väggarna under mark kunde vara bara, så att bygget egentligen bara var ett "lock" ovanpå. Men varianter med hela brädväggar förekom. Att det var fattiga som byggde så var naturligt, och att de underhölls dåligt p g a det känns lite som naturligt, så livslängden var nog kort hos både invånarna och backstugorna.
De backstugor jag sett har haft takvinkel framifrån sett, men jag har hört talas om än enklare där man hade en lång stock i framänden och sedan lade grenar över från backen bakom och ut på stocken.
Men backstugorna var inte enbart de fattigas boenden, utan ibland så byggde man dem som ett första hus för både folk och fä av nybyggare i t ex norra Sverige, och i den backstuga bodde man en-två vintrar. Därefter flyttade folk och fä isär. Ett par år senare kunde "kräka"/djuren få en egen bostad helt ovan jord och då kunde man förstärka utgrävningen med sten och bygga jordkällare på platsen.
Det största bygget av svenska backstugor jag hört talas om är från USA! 1847- gjordes rader av backstugor a la hemlandet, fastän naturligtvis större a la USA, vid Bishop Hill. Där inhystes hundratals immigranter som tillhörde gruppen Jansare/Erik Jansare främst från Hälsingland och Dalarna. Den första stora vågen av svensk emigration.