Anbytarforum

Särskilda ämnen & övrigt => Äldre ord och uttryck => Språk, ord och namn => Äldre ord A - K => Ämnet startat av: Bertil Turesson skrivet 2010-02-07, 09:06

Titel: Avangerad / Avancerad
Skrivet av: Bertil Turesson skrivet 2010-02-07, 09:06
I Generalmönsterrulla Jönköpings Regemente 367 (1716-1717) på bild 208 (enl ADOnline, sidnumrering saknas) finner jag för min ana Anders Lindeblad följande
 
(https://forum.rotter.se/discus/messages/1063/253092.jpg)
 
Av sammanhanget tolkar jag att avangerad här har innebörden befordrad till.
 
Längre ner på samma sida används ordet återigen.
 
(https://forum.rotter.se/discus/messages/1063/253093.jpg)
 
Googlande ger bara en handfull träffar. Nästan alla från sammanhanget Karl XII's officerare. Bl a några gånger i Arthur Stilles bok Karolinska Officerares Tjänsteförteckningar. 
 
Exempelvis:
(https://forum.rotter.se/discus/messages/1063/253094.jpg)
och 
(https://forum.rotter.se/discus/messages/1063/253095.jpg)
Har någon en förklaring till betydelse och härledning?
Titel: Avangerad / Avancerad
Skrivet av: Elisabeth Thorsell skrivet 2010-02-07, 10:55
Är det inte bara en annorlunda stavning av avancerad, som i detta sammanhang väl ska tolkas som befordrad? Stavning omkring år 1700 kan ju vara mycket hemgjord.
Titel: Avangerad / Avancerad
Skrivet av: Bertil Turesson skrivet 2010-02-07, 12:07
Jag har ju umgåtts med den tanken, men ville gärna se om det fanns en mer avancerad [] förklaring.
Tack för intresset, Elisabeth!
Titel: Avangerad / Avancerad
Skrivet av: Per Thorsell skrivet 2010-02-07, 16:43
Vi uttalar numera, liksom fransmännen, avancera med ett tydligt 's' i mitten. Jag minns från min barndom, att litet 'finare folk' gärna istället uttalade det med ett främre sje-ljud. Med kännedom om ordet ursprung i franskan ligger det då mycket nära att använda stavningen avangera psss arrangera.
Titel: Avangerad / Avancerad
Skrivet av: Bertil Turesson skrivet 2010-02-07, 18:00
Per!
Låter mycket trovärdigt. Intressant att Du upplevt det främre sje-ljuds-uttalet. Har svårt att se att beteendet skulle vara grundat i motsvarande utveckling av franskans uttal av ordet, utan det är väl ett utslag av att låna fransk anstrykning lätt felplacerat.
Kanske kan man dra paralleller till av svenskar vanligt galet uttal av ord där vi t ex uttalar ett tonande-s där det skall vara ett icke-tonande-s eller nasal-ljud där det inte skall vara nasal-ljud (exv Citroën) i ambitionen att det skall låta lite finare franskt.