Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Efternamn => Personnamn => Språk, ord och namn => 03) Efternamn på kvinnor => Ämnet startat av: Elin Wahlgren skrivet 2011-01-26, 20:55
-
Hej!
Jag undrar lite över kvinnors efternamn. När blev det vanligt att kvinnorna tog sin makes efternamn? Eller använde de makens efternamn trots att de står skrivna med sitt flicknamn i församlingsboken. Någon som vill hjälpa mig reda ut det här.
Jag försöker identifiera en kvinna som jag bara har efternamnet på. Jag vet att det är en av två möjliga.
Den ena står skriven med efternamnet i församlingsboken, dvs hennes flicknamn. Den andra kvinnan har ett annat efternamn i församlingsboken men maken har rätt namn.
Året är 1899. Vem av dessa kvinnor är troligen den rätta?
/Elin
-
Jeg søger mine aner i Sverige og har også fundet dem ! !
Men men - det drejer sig om en familie fra Hjärnap (Persson/Hagelqvist eller så nogen ting) omkring ca. 1830-erne, men det er ikke det væsentlige. Familien består af naturligvis husbund og hustru og barn (begge kön) och i Kyrkebogen stor barnets fornamm och intet efternamnet - hvordan kan man vide under hvilket navn barnet er dopt ?????? f.eks. om husfaderen hetter Pehr Nilsson er det så troligt at alle pigerne hetter Pehrsdotter og drengene Pehrsson - eller hur skelner man i Sverige !
I Danmark står efternamnet i KB ved dåben - easy but not in Sweden !!
Hvor kan man søge oplysninger !
Tusind tack for jeres hjælp
Med venlig hilsen
Bjarne Hagelquist - 4-generation indvandre fra Sverrig !
-
Hej Bjarne!
Vid barndop i Sverige är det alltjämt så att prästen säger barnets förnamn men inte efternamn, och så har det nog alltid varit. Hur mycket som skrevs i dop/födelseböckerna berodde till stor del på den enskilde prästen. Att skriva ut efternamnet var onödigt fram till år 1900. Om fadern hette Per Nilsson, så hette alla flickorna Persdotter och alla pojkarna Persson, precis som du skriver.
Men om fadern hade ett riktigt efternamn, som t.ex. Hagelquist, så är det troligt (men inte säkert) att barnen använde samma namn. Med undantag för soldatnamn, som hörde till soldaten och inte ärvdes.
Egentligen var det nog så att barn sällan behövde något efternamn, och vuxna kunde ändra sitt efternamn eller ta ett nytt, om de ville.
Mvh
Ingegärd
-
Inte heller senare än 1900 skrevs barnets efternamn. Var föräldrarna gifta tog barnet alltid namn efter fadern. I vuxen ålder kunde de naturligtvis ändra det (ja, inte ett patronymikon naturligtvis - är man dotter till Erik så är man).
Läs mer om namn i Sverige:
http://web.comhem.se/~u31263678/genealogy/Namn.pdf
Ingela