Anbytarforum
Särskilda ämnen & övrigt => Efternamn => Personnamn => Språk, ord och namn => 01) Allmänt om efternamn => Ämnet startat av: Patrick von Brömsen skrivet 2011-03-29, 13:43
-
Vad är det som gör dessa namn så speciella?
Gottlund skrev ju upp vilka släkter massa folk tillhörde. Jag förstår om prästerskapet och staten ville ha svenska namn för att underlätta det hela. Kan också tänka mig att de själva såg sig själv som en del utav sin finska släkt.
Men var det för att de var i förskingringen från sitt ursprung, Savolax? Finland. Adeln har ju en samhörighet bakåt, men kan det också förklara svedjefinnarnas samhörighet med deras ursprung? För att skriva ca 200 år senare att man tillhörde en speciell släkt begriper jag inte i svedjefinnarnas fall.
Hoppas att frågeställningen går fram.
Vänligen Patrick
-
Ingen tog ifrån adeln deras namn - men det gjorde man med skogsfinnarna. Man suddade helt enkelt ut deras identitet, och det är detta som Gottlund reagerade starkt på. I den frågan hade han ju rätt, även om han ibland hade en tendens att överreagera. Vi kan ju tänka oss att invandrare från andra kulturer idag skulle tvingas ta namn som Olsson, Karlsson eller Larsson - det skulle nog bli ett ramaskri.
MVH Kenneth Larsson (eller Laitinen, Kukkoinen, Remes eller vad jag nu egentligen skulle ha hetat)
-
Det var nog så jag antog att det var. Men då till den springande punkten. Du själv uppger några alternativa namn som du möjligen kunnat bära om samhället sett annorlunda ut. När upphör släktnamnet för att uppgå i ett annat? Är det på agnatiska sidan även här som gäller? I så fall borde det väl bara vara ett alternativt namn som gäller! Kanske inte ens de ovanstående?
Det är detta som jag funderar över.
Vänligen Patrick
-
Då måste jag fråga - gäller när eller under vilka omständigheter? Om vi talar om Gottlund så verkar han ha hållit sig till det agnatiska namnet, men det var ju han det.
Det är svårt att översätta den finska namntraditionen till Sverige, då man (liksom i Norge) tog namn efter sin gård. Få av oss som är ättlingar till skogsfinnarna har något finskt namn kvar, så det blir liksom inte aktuellt. Hur de som levde på 16- och 1700-talet resonerade om sitt finska namn kan man väl bara gissa, i den mån de över huvud taget tänkte på det.
MVH Kenneth L.
-
Här kan du hitta en länk till en artikel om
De skogsfinska namnens ursprung
mvh Margareta
-
Det var en bra länk!
Själv har jag ju också de anorna, men skulle inte för den sakens skull anse mig hetat/tillhöra ex. Leimonon. Så därför menar jag att det är ingen relevans i uttrycket (eller Laitinen, Kukkoinen, Remes eller vad jag nu egentligen skulle ha hetat). I och med att nu bär vi svenska namn.
Att de tänkte på det är jag övertygad om, annars hade de inte kunnat uppge för Gottlund ca 200 år senare vilken släkt de tillhörde, så nog har de konserverat sitt släktnamn alltid. Det var väl deras sätt att behålla sin identitet, även om jag finner det fantastiskt att efter denna långa tid av muntlig tradition komma ihåg allt (och till vilken praktisk nytta? Prästen höll ju reda på släktskap). För namnet kommer väl från gården på den finska sidan.
Frågeställningen var ett försök till att förstå hur släktnamnsrelationer ser ut, och att lättare knyta samman folk.
Vänligen Patrick
-
Nu har vi svenska namn - ja, det hade de då också p.g.a. att prästerna ändrade dem. Hade de fått behålla sina finska namn så hade de väl levt kvar än idag?
Visst tänkte några ättlingar på var de kom ifrån, men många hade inte en aning om man läser Gottlund. Man kan nog också utan vidare dra slutsatsen att Gottlund inte nämnde alla de som inte hade någon information att komma med.
Prästen höll inte reda på släktskap, han antecknade bara vilka som fanns i bygden - utan finskt namn. Hur dessa var besläktade med människor i t.ex. grannsocknar brydde han sig inte ett skvatt om.
MVH Kenneth L.