Titel: Lucas
Skrivet av: Lars-Olov Eriksson skrivet 2013-12-26, 19:26
Hej Kjell,
Först som sist beklagar jag mitt onödigt nedlåtande inlägg gällande ditt arbete. Faktum är att jag inte har haft något alls med valloner eller smeder att göra och egentligen alltså inte vet mera om dina böcker än att de finns. Dock fanns det ju fel i det aktuella fallet och mina påpekanden har du ju bemött på ett hedervärt sätt.
När det gäller excerperingens exakthet är jag kanske pedantisk men lika sträng mot mig själv som mot andra. En tanke är, att jag ju inte kan veta vid excerperingen, vilken betydelse en ändelse eller ett skrivsätt kan visa sig ha. Ta det vanliga misstaget att missa eller missförstå en liten ändelse 's' på ett efternamn. Om en kvinna benämns Facht, så är hon normalt dotter till en Facht. Om hon benämns Fachts, så är hon gift med en Facht och heter absolut inte Facht (det förekommer att yngre, ogifta döttrar får samma 's', men detta är ju inte så problematiskt). Andra exempel är kasusändelser, även på namn. Dessa kan ju få betydelse för förståelsen av rollerna i ett komplicerat mål. Små slängar på bokstäverna kan göra stor skillnad i uttalet av namn exempelvis - ta det ofta missförstådda ”ÿ” - är det y eller är det ij ? Jag vill inte heller omedvetet baka in mina förutfattade meningar i själva råmaterialet. Slutligen är jag språkintresserad och fascinerad av svenskans utveckling.
Att jag framstod som så ilsken på randen av julhelgen har att göra med min färska erfarenhet av ett antal böcker från flera landsändar, senast främst från Gotland. Jag står för min karakteristik av Kinbergs och Nybergs släktböcker som rysliga. En sak är att ta miste, läsa fel osv. En helt annan är att presentera rena gissningar som sanningar eller t o m ljuga om sina källor (som aldrig redovisas på ett uppföljbart sätt), skriva av andra författare med fel och allt m m. Steffen åtnjuter ett visst anseende som forskare, men han har ju en del obehagliga sidor, som redan avhandlats i artiklar. Han lägger in sina egna, ibland unkna, värderingar i tolkningen av sina fynd och är väldigt snar att utan bevis häfta föraktfulla omdömen vid omskrivna personer. Vi kan lägga herdaminnets Lemke på samma hög. Han är uppenbart misogyn dessutom. Detta är ingen ursäkt för mitt yviga fäktande, men kanske en förklaring till det.
Att jag ö h t ramlade in på smeder och valloner har att göra med att jag hade vägarna förbi Bergskollegiet p g a min nyfikenhet på Wilhelm Facht, ursprungligen föranledd av mitt intresse för min frus ana Hans Facht. Båda dessa herrar visar sig förvånansvärt dåligt utforskade och till en hel del felaktigt beskrivna (Till detta hoppas jag kunna återkomma när jag fått ihop något helgjutet..). Jag brukar säga att jag bedriver min forskning med metodiken hos en polisutredning. Detta sagt som ett generellt förhållningssätt (faktiskt rätt fruktbart - detta får utvecklas i ett annat sammanhang), men ibland kan det ju bli rent bokstavligt. Det var inte alls meningen att jag skulle ägna så mycket energi åt Hans Facht ens, helst skulle jag bara försöka hitta hans ursprung. Nödvändigheten satte mig dock i arbete med basfakta, nyfikenheten drog mig så till Wilhelm (”för att kolla upp när han dog egentligen”), så hamnade jag i korrespondens av olika slag och råkade hitta ett mystiskt brev från Bergskollegiet till landshövdingen, som andades misstänksamhet mot Wilhelm. Från brev är steget inte långt till protokoll och snart hade jag ett eventuellt ”cold case”, som inte finns omskrivet, vad jag vet: vad som med den tidens merkantilistiska synsätt med en modern term kanske skulle ha beskrivits som ”trafficking” - av expertis nämligen (att Sverige från början importerat samma expertis verkade inte bekomma herrarna). Det låter redan 1689 som om en informatör varit framme. Detta bara ”måste” utredas ! Nu är vi framme vid dagens forskningsläge och målet för nästa besök på RA. Då kommer du helt oförmodat med ett värdefullt tips i just detta ämne - tack för det ! Det nämnda dokumentet är ju från 1692, dvs 3 år senare, så jag hade kanske inte hittat detta. Jag räknar med att det finns något 1689 eller tidigare också. Därtill har jag en fantastisk idé, som jag inte vågar nämna (”polisens talesperson”.). Som jag skrev tidigare har Englund m fl skrivit om Kurlands utveckling. Det framgår att Kurländarna såg med beundran på Sverige och rekryterade all möjlig expertis därifrån vid sitt industrialiserande. Att detta skulle ha setts med oblida ögon i Sverige verkar ingen historiker ha varit medveten om. Kanske Kurländarna handlade i god tro t o m ?
Min passus om att jag inte ger ut böcker var en blinkning till Stefan, som känner till att jag har en halvfärdig bok om en annan Gotlandssläkt, som aldrig blir färdig, därför att jag hela tiden hittar förbättringsmöjligheter - självironi alltså. Några artiklar har jag dock presterat, dock inte dem som min namne i Nyköping-Oxelösunds Släktforskarförening (där jag i och för sig är medlem) skrivit.
Jag hoppas verkligen att någon känner sig sporrad att ge liv åt Claes Claesson Lycke ! Det är alldeles för få som går till källorna och hittar helt nytt stoff. Det är ju så otroligt spännande.