NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-02
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-02
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2005-04-14, 22:28
Den här tråden är föranledd av att en diskussion om Bure-ätten till stor del kommit att handla om just medeltida kolonisation eller erövring (av norra Sverige). Jag börjar här med ett förtydligande som anknyter till mitt senaste inlägg i den diskussionen.
Enligt Hälsingelagen (tidigast från 1320-talet), Konungabalken flock XI, fanns då följande till Uppsala öd hörande gods norr om Ödmården:
Hög längst i söder (sunnastae h?gh?r) = Norrala Hög i Sunded (hager i Sunda?y) = Kungsgården i Högs sn, intill Hälsingtuna. Hög på Norrstigen (h?gh?r a nor?stighi) = Kungsgården i Jättendal. Näs i Selånger = Kungsnäs i Selångers sn, Medelpad Norrstig i Säbrå, Ångermanland. Kutby (apud kuta) = troligen Ångermanlands ordinarie tingsplats.
[Översättningar och ortsidentifieringar enligt Holmbäck & Wess?n, Svenska landskapslagar].
Själva landskapet Hälsingland har av Brink antagits ha varit indelat i tredingar: Alir, Sunded och Nordanstig, med administrativa centra på de tre Hög-orterna [Stefan Brink, Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Norden (Uppsala 1990) s 273].
Vid mitten av 1000-talet kan Hälsingland knappast ha varit kristnat, vilket t ex Sverres saga vill göra gällande. Adam av Bremen säger inget om den saken, men ungefär samtidigt som hans text skrivs ner (senast omkring 1070) sänder ärkebiskopen i Hamburg en missionsbiskop, Stenfi, till ”området norr om Svearna”. I en kyrklig urkund från 1133 som behandlar Hamburgs relation till olika biskopsdömen upptas Hälsingland skilt från Sverige. Det finns dock en annan källa, det s k Florensdokumentet från omkring 1120, vars författare inte har uppfattat saken på det sättet [Brink s 139-144].
Ett viktigt brev från 1188-97 [DS 98] berättar om ärkebiskop Peters visitation i Hälsingland. I detta brev talas om visitationsresan till de nyomvända (neophitos) i Hälsingland.
Om hälsingarnas tredska vad gäller att betala sitt tionde till kyrkan vittnar påven Gregorius IX:s brev från 1232 [DS 268]. Av samma skäl får marsken Tyrgils Knutsson 1297 skriva ett strängt brev till allmogen i Hälsingland [DS 1205].
Stefan Brink vill dock inte i sin stora undersökning om sockenbildningen i Hälsingland tolka dessa brev som bevis för att hälsingarna fortfarande en bra bit in på 1200-talet var ”ljumt kristna” utan ”snarare är det ett utslag av hälsingarnas flera gånger omvittnade ovilja att överhuvudtaget låta sig beskattas” [Brink s 144].
Arkitekturen i flera av de stora 1100-talskyrkorna i Hälsingland avslöjar att dessa ursrpungligen haft ”en uttalad fortifikatorisk funktion”, fr a gäller detta Norrala, Hälsingtuna och Jättendal, vilket inte blir mindre intressant av att de ligger intill de i HL omnämnda kungsgårdarna. Men även Söderala kyrka har denna karaktär och möjligen kan även Alfta, Bergsjö, Bollnäs och Segersta kyrkor läggas till listan över s k försvarskyrkor. En intakt, men ombyggd, s k kastal står intill kyrkan i Harmånger. Kastalrester finns även i Frölland och Välsta (båda i Rogsta sn). Längre söderut, i Gästrikland, finns lämningar av en kastal i Totra, Hamrånge sn. [Brink s 151-158, 161-166, DMS 11 s 37].
Det finns således inte mycket som tyder på att kyrkans och kronans expansion in i området norr om Ödmården har varit uteslutande fredlig till sin karaktär. Utifrån ovan refererade dokument och de äldsta kyrkornas ålder och typ kan man göra det försiktiga antagandet att en mer omfattande övergång till kristendomen i Hälsingland ägt rum tidigast omkring 1100-1150, troligen närmare den senare tidpunkten än den förra.