Titel: Gravstenar som försvinner
Skrivet av: Göran Ulväng skrivet 2006-08-09, 19:57
Jan-Philip, Endast mycket förmögna personer hade möjlighet att i historisk tid resa monument över sina döda, iform av gravkor, större stenar och epitafier. Huvuddelen av befolkningen, inklusive borgare och mindre förmögna adelsmän begravdes under enkla träkors med en plåt på, eller helt enkelt i en omärkt grav. Gravarna på kyrkogårdarna återanvändes sedan gång på gång på gång, ialla fall om vi talar om 1700-1800-tal. Någon gravrätt i vår mening tror jag inte existerade, men detta kan säkerligen någon kunngare svara på. I Uppland var t.ex. kyrkogårdarna ända fram till 1860-70-talet nyttjade som betesmark och visitationsprotokollen från den tiden brukar berätta att där låg både ben och skallar framme, som svinen hade bökat upp. Först därefter började kyrkogårdarna snyggas upp. Förmodligen hänger denna civilisering av kyrkogårdarna åtminstone delvis samman med böndernas ökade välstånd i och med 1700- och 1800-talets agrara- och industriella revolutioner, då det blev allt viktigare för bondesläkterna att visa upp en mer ståndsmässigt kultur, och likt adel- och borgaresläkter resa gravmonument, ofta i form av en familjegrav med gårdsnamnet tydligt utsatt. Hälsningar Göran