Titel: Namnnormering
Skrivet av: Karl Göran Eriksson skrivet 2006-04-08, 00:11
Namnfrågor är problematiska. Oftast är våra enda källor till dessa av kyrkligt ursprung, vilkas representanter, prästerna, ibland hade helt egna tankar om namnen ifråga. I mitt hemlandskap Jämtland blir under 1700-talet Radgerd, ett gammalt fornordiskt namn, genom prästerskapet omvandlat till Regina (norrut) och Rakel (västerut). Här är naturligtvis prästerna riktigt ute och cyklar eftersom Regina är av latinskt och Rakel av hebreiskt ursprung. De har alltså egentligen inget med Radgerd att göra. Men eftersom kyrkan råder över en skriftlig kultur är det den som överlever. Den Råggiel som föddes 1702, men i dödboken 1772 benämns Rachel, har enligt min mening aldrig kallats för Rakel, får dock finna sig i det av sentida släktforskare. Hon har själv ingen talan i den frågan liksom de flesta av sina samtida. Dessa skriftliga och muntliga världar levde parallellt långt fram i tiden. Även om skrivkunnigheten allmänt ökade under 1800-talet spelade det ingen större roll. Kyrkböckerna stod ju inte under någon allmän kontroll. Det kyrkliga inflytandet bestod länge. Jämför man namnstavningen på CD-skivan över döda med dödsannonser och gravstenar finns där åtskilliga diskrepanser. Beträffande Släktforskarförbundets namnlista innehåller den sakfel. Ett av de märkligare påståendena, är att personnamn, som vi idag kan betrakta som ett och samma, genom alla århundraden ska ha uttalats likadant. Det är orimligt, vilket var och en som har erfarenheter av dialekter kan bekräfta. Av inläggen ovan ser jag att man är väldigt bunden av sin egen samtid. Man kan ha ett officiellt namn (det registrerade) och ett annat som man kallas för. Med ett fåtal undantag tror jag inte den skillnaden fanns i den muntliga kulturen. Det namn man kallades för, det hette man generellt. Skillnader i kyrkböckerna i det avseendet, kan ju inte tolkas som att man blivit omdöpt eller döpt om sig varje gång det dyker upp en annan stavning. För att återgå där jag började. Eftersom kyrkböckerna är det vi generellt har att lita till, utgår jag själv vanligen från frekvens. Står det Lisa Kajsa i dopboken och sedan likadant i hennes barns födelsenotiser får det gälla. Att sedan prästen som begraver henne skriven Elisabet Katarina bortser jag då ifrån.