NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-09-07
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-09-07
Skrivet av: Maud Svensson skrivet 2002-01-31, 02:25
Genom diverse litteratur har jag fått uppfattningen att hysteri - enligt den definition som Lotta Nordin ovan citerar ur sina gamla läkarböcker - i huvudsak drabbade kvinnor ur de högre samhällsklasserna. Det vill säga kvinnor som från barnaår tvingats leva ett högst begränsat och instängt och sysslolöst liv, utan möjlighet till högre studier eller utveckling av personliga talanger och intressen. Broderi, pianoklink och konversationsfranska ansågs i dessa kretsar som tillräckliga färdigheter för att uppnå målet: ett ståndsmässigt giftermål.
Sexuellt totalt oupplyst giftes den unga kvinnan sedan bort med en av föräldrarna utvald eller åtminstone godkänd man, ofta betydligt äldre än bruden. Hennes liv som hustru innebar förutom barnafödande i stort sett samma brist på meningsfull sysselsättning som tidigare.
Hon var livet igenom omyndig, ägde inte ens rätt att förfoga över sin egen ärvda förmögenhet. Hennes enda uppgifter var älskarinnans, barnaföderskans/moderns och den representativa hustruns.
Blotta tanken på att drabbas av detta öde kan göra mig smått hysterisk. Jag finner det alltså inte det minsta konstigt att kvinnor i denna situation av totalt beroende och maktlöshet uppvisade symptom som till exempel ”bröstbeklämning och hotande qwäfning, liksom af en klump, som tyckes stiga upåt strupen”. Det är väl en bra beskrivning av ångest?
Bond- och torparhustrur liksom arbetarkvinnor hade en helt annan ställning, även om också de formellt var underställda mannen. De utförde ett arbete som var helt nödvändigt för familjens överlevnad, därmed fick de och kände sitt värde. Trots sitt hårda slit är det inte troligt att de ens kom på tanken att bli sängliggande på grund av huvudvärk eller diffusa smärtor lite här och var.
Fredrika Bremer hade en barn- och ungdom som den ovan beskrivna och klippte sönder gardinerna i föräldrahemmet i vanmäktig protest innan hon sent omsider slog sig fri. Agnes von Krusenstjerna ger en god bild av villkoren för sin tids unga överklasskvinnor i ”Fröknarna von Pahlen”. Olof Lagercrantz berättar om de många ”hysterikorna” i sin släkt i biografin över Krusenstjerna och i självbiografin ”Min första krets”. Hans mor var en av dem - under hela hans barndom låg hon mest i sängen och grät - och hans förklaring till hennes attacker är just att hon var ett offer för sin ”fina” men personlighetskvävande uppfostran.