NULL
Skriv ut sidan - Hertig Johan av Östergötlands oäkta barn i Risinge?
Anbytarforum
Titel: Hertig Johan av Östergötlands oäkta barn i Risinge?
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2005-06-09, 22:44
Mitt citat [av den 17:e mars 2003] rörande fosterbarns namn, var grundat på iakttagelser från främst 1800-tal och tidigt 1900-tal. Jag tror inte att att det finns tillnärmelsevis tillräckligt källmaterial från tiden omkring 1600 för att man ska kunna dra några som helst slutsatser om den tidens namnskick för fosterbarn. Om det överhuvudtaget var fråga om ett fosterbarn - bevisbördan ligger ju hos den som kommer med påståendet.
Jag kan ju för övrigt såväl instämma med Kurt, som inte instämma med honom, när han skriver: - Samt hoppas - för hans egen skull - att om han i en framtid - i likhet med undertecknad - en gång går mot sitt 83:e år, en ny ”gossen Ruda” den gången ej klampar in på Parnassen, ständigt trampande i klaveret.
- Jo, det hoppas vi verkligen att det gör. Dvs både att gossen Niclas får uppleva sitt 83:e år, och att det då kommer en ny gossen Ruda och rör om ordentligt i grytorna. För det är ju just sådana gossar Rudae som för forskningen framåt, med nya djärva infallvinklar på problemen, som inte drar sig för att att utnyttja nya dvs tidigare okända källor för att kasta ljus över en problemställning. Forskning (även historisk d:o) går ju alltid framåt. Tänk om vi t.ex. fortfarande envist skulle hålla fast vid att jorden var platt, och all sjöfart därför måste inriktas på att minimera riskerna för att köra över kanten ned till odjuren...
Även om vi bör vara varsamma med vår historia och vårt kulturarv, och berika densamma i stället för att utarma, är det ju självfallet ändå så att då och då behövs det en ordentlig vädring av garderoberna, och rensa ut såväl de heliga korna som de uppenbara falsarierna och skrönorna ur den seriösa genealogins (och därmed historiens) digra kostymförråd, och förvisa dessa till de etnologins, folkloristikens och sagoforskningens områden, där de inte bara hör hör hemma, utan till yttermera visso också har sitt särskilda intresse, också ur rent vetenskaplig synvinkel. Det vore ju t.ex. ett fantastiskt uppsatsämne att försöka belysa hur en eller flera dylika muntliga traditioner uppkommit, vidmakthållits, resp. förändrats fram till vår tid. Det är också vetenskaplig forskning, och viktig sådan. Så vi ska självfallet inte slänga bort den muntliga traditionen - bara underkasta den samma källkritiska granskning som övrigt historiskt källmaterial.
Men diskussionen och debatten om detta bör naturligtvis föras på ett varsamt, civiliserat och gentlemannamässigt sätt [och med glimten i ögat ] (och där alla får komma till tals, och ingen döms ohörd) så att ingen känner sig förolämpad, trampad på tårna eller överkörd. Om man trots dessa mått och steg ändå upplever att så har sett, ja, då tror jag inte riktigt att man förstår vad en öppen och förutsättningslös vetenskaplig diskussion går ut på.