NULL
Skriv ut sidan - Hertig Johan av Östergötlands oäkta barn i Risinge?
Anbytarforum
Titel: Hertig Johan av Östergötlands oäkta barn i Risinge?
Skrivet av: Kurt Martinsson skrivet 2005-06-08, 19:01
Till Lotta Nordin!
Du kommer inte längre i dina kyrkoräkenskapsforskningar och ber nu mig ta vid? OK. För ganska många år sedan blev jag kontaktad både brevledes och i telefon av en Gomma-ättling och tillika släktforskare i Häradshammar, Vikbolandet, vid namn Olle Ohlsson. Denne var i rakt nedstigande led ättling till Håkan Hansson, Gomma, Risinge samt dennes hustru Britta Olofsdotter. Olle Ohlsson hade en avlägsen släkting, den näst intill legendariske ort - och släktforskaren samt tillika skriftställaren David Eriksson, Finspång, erfarit, att bådas stamfader, storbonden m.m. Holsten i Gomma, tydligen haft en fosterson, troligen ett barnbarn, frillosonen Hans, son till hertig Johan av Östergötland. Olle Ohlsson skrev vidare till mig, att hans sagesman David Eriksson: Har samtliga gårdar i Risinge socken med namn på alla som bott där fram till 1750 samlade i en pärm. Han säljer pärmen till släktforskare. Denne nestor i släktforskning på orten, har varit en av mina bästa källor. Han skriver bl.a.: Hans föddes troligen strax före år 1600 och finns således inte i Risinge doplängd, som börjar 1633. Dessutom vet vi ju inte om han överhuvudtaget föddes eller döptes i Risinge. Ej heller finns någon konfirmationsnotering, eftersom all konfirmation i vårt land avskaffades genom reformationen och återinfördes långt senare, först som kunskapsförhör år 1686 (kyrkolagen). I Risinge vigsellängd av 30/6 1633 har emellertid Eriksson hittat: Hans i Gomma och Kerstin/Månses dotter i Härstorp. Makarnas samtida begravning den 7:e oktober 1684 har vi ju förut behandlat: Styvbarn förekom ju visserligen ofta på den tiden, skriver Eriksson vidare. Senare skriver han: Visst håller jag med om att det kan ligga sanning i muntliga traditioner. Olle Ohlsson nämnde vidare, att David Eriksson bl.a. publicerat en artikel i Risinge Hembygdsförenings årsskrift 1990 ”I Risingebygd” om den remarkabla födelsen i kyrkan av blivande prästen Johannes Gomerus. David Eriksson skriver till mig angående frillosonen Hans: ”Jag har tagit upp fallet bl.a. med en kvinnlig forskarkollega, pensionerad jurist, som är både skicklig och seriös samt har Gomma-folket i sina anor.”
”Alternativ 1 Holstens 3:e hustru Ingrid kan ha haft med sig en son Hans i boet, när hon gifte sig med Holsten. Ingrid skulle alltså kunna vara den kammarpiga, som hertig Johan hade en historia med. Den Hans Holstensson som gifte sig 1633 skulle alltså vara styvson till Holsten.”
”Alternativ 2 Kammarpigan på Stegeborg kunde också vara en dotter till Holsten, hon skulle då vara född i hans första äktenskap. När hon så 'råkade i olycka' tar hennes far hand om barnet, som alltså var Holstens dotterson. Passar in i sägnen om, att barnet växte upp hos sina morföräldrar.”
Är alternativ 2 det rätta, så elimineras ju allt tjafs om arvsgång etc., barnet Hans ärver sin mor, dottern till Holsten. Båda alternativen stämmer ju annars med legenden om hertigens ”historia” med kammarjungfrun på Stegeborg, som förre styrelseledamoten i Sverige's Släktforskarförbund, Carl-Gösta Gyllenswärd hört talas om.
Till Rolf Palmgren!
Du tror så självsäkert om hertig Johan av Östergötland och hans frilloson Hans Johansson: ”Med Kerstin Månsdotter föds dock det enda kända barnet, den illegitime sonen Hans Johansson. Han dör under okänd tid och på okänd plats. Det enda man vet är att han dör ogift någonstans i Tyskland.” Historikern av facket och tillika författaren Ulf Sundberg, är inte alls lika säker i sitt nya bokverk ”Kungliga Släktband”, utgiven av Historiska Media, Lund, år 2005. Han skriver på sidan 66 om Hans Johansson: ”Han gick troligen bort ogift i Tyskland.” Ulf Sundberg är alltså, förståndigt nog, lika osäker om Hans Johanssons sista öde, som Svenskt Biografiskt Lexikon (Sandbergska Samlingarna ÄÄ 6943-6945, RA): ”Hans Johansson --- uppges dött ogift i Tyskland (Gillingstam)”. Jag tar mig friheten citera: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/262/19007.html?985382280 av 2003-03-13: ”Det som inte kan bevisas, har således i det här sammanhanget inget värde.” Sannolikt lät hertigfarbrodern Karl den IX och dennes ränksmidande drottning, Kristina av Holstein-Gottorp sprida ryktet, enär Hans ju var sonson till Johan III och därmed en potentiell tronpretendent. En annan nutida historiker av facket, författaren Herman Lindqvist har tydligen en uppfattning, som sammanfaller med t.ex. min. I ett brev till Mary Gom?r, Stockholm, datumstämplat:
”Chambourcy den 8.1.1996
Bästa Mary Gom?r
Stort tack för den intressanta artikeln. Naturligtvis har jag fel i att säga att Johan var helt barnlös, men vad jag menade var att hans äktenskap var barnlöst och att eftersom han inte hade några lagliga officiella arvingar, slöts hans ätt med honom. Att han sedan lever och frodas till våra dagar på sidolinjen är ju bara trevligt. Själv härstammar jag från Erik XIV på en motsvarande frillolinje, varför man kan, om man är generös säga, att du och jag är släkt. På något sätt
Tack i alla fall för artikeln!
Vänliga hälsningar Herman Lindqvist”
Till Mikael Persson!
Latinets ”Post Scriptum” skall enl. Svenska Skrivregler, utgivna av Svenska Språknämnden sidan 115 skrivas ”PS” (stora P, stora S, utan punkter), men skall enligt Nordisk Familjebok skrivas ”P.S.” (stora P, stora S, punkter emellan.) Om du går tillbaks till Nicklas Rosenbalcks inlägg av onsdagen den 17:e mars 2004 skall du finna, att han anger ”Ps.” Alltså stora P lilla s och punkt efter s. En petitess, men alltså oförenligt med båda reglerna ovan.
Till Anders Pemer!
”Fosterbarn fanns ju tidigare, men de hade ingen arvsrätt och bar i regel inte fosterföräldrarnas namn, även om en hel del undantag fanns.” (Citat av Carl-Fredrik Hanzon den 17:e mars 2003.) Här har vi med all sannolikhet ett sådant undantag - gossen Hans Johansson fick efternamnet ändrat till Holstensson, det såg fosterfadern, kanske morfadern, den högt aktade och rika Holsten i Gomma till. Han var inte bara storbonde utan tillika nämndeman, kyrkvärd och undertecknare av Älvsborgs lösen 1570 och 1619 samt förmodligen den störste skattebetalaren till kyrkan på orten. Prästen fick ju behålla 1/3 av tiondet för egen del. ”Hovet's” agerande förr i vårt land var alltid ”i takt” med den starkaste maktkonstellationen, glöm aldrig det! Några exempel: Det låg inte i Karl IX's intresse att låta adla broderns, förre kungen Johan III's sonson - tvärtom, både Karl IX's brorson, hertigen av Östergötland, liksom dennes son, Hans Johansson, kunde ju bli framtida tronpretendenter! Hertigen dog ju mystiskt i sin ungdom, bäst att också låta hertigens son ”försvinna” spårlöst till Tyskland, ogift dessutom. Vad kunde ”hovet” göra - ingenting. Samma var förhållandet med Erik XIV's och drottning Karins son Gustav, som på sin tid ”försvann” först till Baltikum sedan till Ryssland. Vad kunde kungaparets ”hov” göra mot detta? Absolut ingenting. Ännu ett exempel: När hertig Karl efter slaget vid Stångebro tvingade vårt lands laglige kung Sigismund med drottning att lämna Sverige för Polen, kunde deras ”hov” inte göra något däremot, om de ville behålla sina huvuden!
Till Mikael Persson!
Ja, du har rätt, visst förekom att flera personer jordades i en grav samtidigt. Både Lotta Nordin och jag har i tidigare inlägg visat exempel härpå - nu kommer du med ännu ett fall! Frågan var emellertid hur vanlig eller ovanlig denna form av begravning var? Jag påstod att den var ”ovanlig”, medan Lotta påstod att den var ”vanlig”. En ganska hopplös diskussion faktiskt - allt baseras ju på hur man definierar orden. Är ”vanlig” var tredje eller var tionde begravning? Eller är ”ovanlig” var femtionde eller var hundrade jordfästning? Jag håller fortfarande på de sistnämnda alternativen efter samtal med flera kända teologer.
Till Peter Karlsson/Anbytarvärd!
Det var ju den där Niklas Rosenbalck's stora lycka att du tydligen av tidsbrist ej tidigare hunnit läsa bl.a. hans olika inlägg, ty då hade en negativ reaktion från din sida säkerligen kommit. Det är, som du numera kunnat konstatera ostridigt, att gossen Niklas introducerat en rad okvädinsord i sina olika inlägg, vilka alltså strider direkt mot Anbytarforums regler. Jag hade alltså full täckning för min kritik i mitt förra inlägg. I sitt senaste inlägg av den 19.5.2004 anser gossen Niklas mig såsom ”oseriös släktforskare”, vilket måste ses mot bakgrunden att Niklas själv i inlägg av den 17.3.2004 förklarat ”jag erkänner att jag stundom slarvar” respektive i samma inlägg ”för mig helt ointressanta”. Därmed har gossen Niklas otvivelaktigt gett sig själv klart underbetyg både som kritiker och släktforskare. ”Slarvighet” respektive ”ointresse” bannlyses i all släktforskning eller såsom kritik! Emellertid är jag en förlåtande gamling och bortser från Niklas övertramp! Samt hoppas - för hans egen skull - att om han i en framtid - i likhet med undertecknad - en gång går mot sitt 83:e år, en ny ”gossen Ruda” den gången ej klampar in på Parnassen, ständigt trampande i klaveret. Lycka till.
Detta är mitt definitivt sista inlägg i Anbytarforum, jag drar mig nu med ålderns rätt tillbaka och så än en gång tack för ordet!