Titel: Finska kriget (1808-1809)
Skrivet av: Bengt Södergård skrivet 2004-12-04, 15:36
Jag har läst igenom en del av det som skrivits beträffande finska kriget år 1808-09 och detta gäller tåget över kvarken i mars 1809.
Vad jag av nyfikenhet undrar är om någon i läsekretsen vet om hr Andersson verkligen klarade sig hela vägen hem igen
(utdrag ur tidningen Folkwännen 14 Okt 1887 i Finskt historiskt tidningsbibliotek på internet) Bref från landsorten
Endast femtio swenske landtwärnister woro posterade på nämnda ö, (Holmö-BS anmärkning) som ligger omkring tre mil från Umeå. Desse drogo sig tillbaka wid fiendens ankomst. Den djärfwaste af dem hette Andersson. Denne gick så långt ut på isen att närmare taga i betraktande den ryska truppstyrkan, att han wardt gripen och tillfångatagen af ryssarne. När hans kamrater warnade honom att icke gå för långt ut på isen och utsätta sig för onödig fara, swarade han: ” ja' vil' skåd' närmare”. Detta uttryck har i Björkö blifwit ett ordstäf om dem, som för djärft utsätta sig för fara. Wid ryssarnes ankomst till Umeå war staden öfwerifwen af sina innewånare, hwilka icke engång gifwit sig tid att, wid fiendens annalkande bortföra sin egendom. Ryssarne plundrade nu handelsbodarne, i hwilket arbete några skjutsbönder äfwen deltogo, för att icke lämna alt till sköfling åt fienden.......
...Äfwen den fångne Andersson släpade de med sig på återfärden. När hären uppbröt på Björkö, sade Andersson, som hoppades härifrån få återwända hem till Swerige: ” ska' an widari fram!” I Wasa säges dock den ryske generalen hafwa lössläppt honom och låtit honom tåga hem.
I tidningen Wasabladet 18 mars 1909 (ej på inet) kan man läsa följande (ett utdrag):
Enligt Björköbornas berättelser hade däremot kosackerna anländt till Holmön en söndag, hvarvid befolkningen tagit på flykten emot fastlandet och lämnat sina hem vind för våg. Kosackerna gjorde sig ett godt kalas af den framställda söndagsmaten och beredde sig att återvända samma väg som de kommit. Då närmade sig bonden Karl Karlsson och syntes bereda sig att skjuta på dem. Men innan han hann sätta denna plan i verkställighet var han fasttagen och måste följa med kosackerna såsom fånge. I Björkö frigafs han och fick återvända hem, sedan naturligtvis intet mera genom honom fanns att få utrönt om trupperna i Sverige, provianteringsställena m.m.
Nu kan man ju undra om det i grunden är samma berättelse som förvanskats eller om det fanns både en Andersson och en Karl Karlsson.
I samma Wasablad står även detta nämnt: På sina färder lotsades de af Jonas Håkans, senare kallad ”Gamb Jåon”. Han var en nyligen från Sverige genom giftermål till Björkö inflyttad person och kände de lokala förhållandena fullkomligt i den trakt, som ryssarna hade utsett som mål för sina krigsoperationer. Om han godvilligt eller af tvång åtog sig detta värf är ej kändt. Man är böjd för att antaga det senare, emedan ingen undanflykt fanns och han naturligtvis blifvit framhållen såsom den, som bäst hade reda på förhållandena i Sverige.