NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 04 april, 2011
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 04 april, 2011
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-12-20, 16:44
Lite uppgifter ur Polisunderrättelser och dagstidningar m.m. om:
Per Erik Byström, född 1854 19/3 i Högs socken, Gävleborgs län.
OBS! Den hustru Maria Kristina Larsson som dog i Umeå lfs 1896, har jag felaktigt sammanfört med denne Per Erik Byström (d.ä.), vilken istället är hustru till sin namne (d.y.), född 1860, vilket Bo Lindwall påvisat i inlägg nedan. //Mvh Peder Flyttar utdraget ur dödboken under rubriken Sundberg (Byström).
I Polisunderrättelser N:o 1, Onsdagen den 2 Jan. 1878, under rubriken Efterlyste personer: 3:o. För stöld häktade Per Erik Byström född 1854 i Högs socken Gefleborgs Län och hemmahörande i Sundsvall har enligt Fängelsedirektören Hedbergs i Hernösand anmälan, den 3/12 rymt från fångföraren under transport till Sollefteå Häradsrätt. Han är 5,6 fot lång, spenslig och smärt med magerlagdt ansigte, ljusbrunt hår, rak näsa, blå ögon och blek hy. Har under de senaste två åren vistats i Norge. ----------
I Polisunderrättelser N:o 14 den 15 Februari 1878, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. Enligt från Kristiania Poliskammare ankommen underrättelse skall den i P. U. N:o 1, A. p. 3 efterlyste Per Erik Byström, hvilken är känd der i staden, för närvarande uppehålla sig i Linköping. Byström plägar resa ikring som taskspelare under namnet Carl Lundberg. Hans från Kristiania sända fotografi, som nu skickas till Linköping för begagnande, kommer, sedan det blifvit återsändt, att derefter förvaras hos Detektiva Polisafdelningen i Sthlm. ----------
I Polisunderrättelser N:o 38 den 10 Maj 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 4:o. Kortvaruförsäljaren Carl Fredrik Wallin från Gastorp i Fageleds socken af Skaraborgs län och dennes biträde Olof Dahl från Trondhjem i Norge, hafva den 9/5 blifvit häktade i Linköping såsom skäligen misstänkte för derstädes begångna stölder, enligt meddelande af Stadsfiskal Frick. ----------
I Polisunderrättelser N:o 44 den 31 Maj 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 2:o. I P. U. N:o 38, B. p. 4 omnämnde Olof Dahl från Trondhjem i Norge, som i Linköping blifvit häktad och åtalad för fickstöld, har förklarat sig heta Per Eric Byström samt vara densamme som i P. U. N:o 1, A. p. 3 blifvit efterlyst såsom rymd från fångförare under transport till Sollefteå H. R., enligt meddelande från Stadsfiskal Frick i Linköping. ----------
I Polisunderrättelser N:o 59, Tisdagen den 16 Juli 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 3:o. Uti P. U. N:38 B. p. 4 omförmälde Carl Fredrik Wallin samt Olof Dahl, hvars rätta namn är Per Eric Byström, förekommande senast i N:o 44 B. p. 2, hafva den 12/7 af Linköpings R. R. dömts, Wallin för 1:sta resan stöld till 5 månaders straffarbete och Byström till ansvar för 2:dra resan stöld, men hvilken senare blifvit öfverlemnad till Sollefteå H. R. för undergående af ransakning, rörande inom detta h:d begången stöld, enl. meddelande af Stadsfiskal Frick i Linköping. ----------
I Bollnäs Tidning 1878-08-03, s. 2-3:
Ett helt lager af guld och silfverarbeten, värdt omkring 6,000 kronor, bortstals en natt i september månad 1876 å Sollefteå marknadsplats. Såsom misstänkt för delaktighet i denna stöld häktades omsider, bland andre Per Erik Byström, född 1854 i Högs socken, Gefleborgs län. Under transport från Hernösands cellfängelse till Sollefte häradsrätt beredde han sig imellertid 3:e december förlidit år tillfälle att rymma från fångföraren. Men i början af sistlidne maj månad häktades i Linköping såsom skäligen misstänkt för att derstädes hafva begått fickstöld en person, som uppgaf sig vara Olof Dahl från Trondhjem i Norge. Till sist kröp det dock fram, att han ej var någon annan än samme Per Erik Byström, som blifvit efterlyst såsom rymd från fångförare under transport från Hernösand till Sollefte. Efter slutad ransakning i Linköping, sändes nu Byström på väg till Hernösand, dit han såsom i onsdags morgse skulle afföras med ångbåt från Sundsvall. Men för den turen hade fången ingen lust. I hans håg lekte en helt annan lusttur. Efter att kl. ½ 1 på natten hafva af fångförare från Hudiksvall blifvit öfverlemnad till fånggevaldigern Anders Nyman i Maj, blef Byström, iklädd egna kläder och fängslad med fotbojor (handbojorna hade befunnits vara för stora), af denne i ett med en häst förspändt åkdon kl. ½ 4 på morgonen derifrån förd vidare mot Sundsvall. Då de vid 6-tiden hunnit till den inom Sköns socken belägna Svartviksskogen och hade ungefär en half mil kvar, steg fånggevaldigern för någon orsaks skull ur åkdonet. Medan han nu vände ryggen till, böjde sig Byström framåt och
[Forts. s. 3:]
fattade de på hästens rygg liggande tömmarne. Ett ryck i dessa - och så bar det af för fången fram mot staden allt hvad tygen höllo. Fånggevaldigern ilade naturligtvis efter, dock utan att lyckas hinna upp den flyende. Ingen människa syntes till; först vid Mohög träffade han en arbetare, som, på tillfrågan, sade sig hafva en half timme förut sett en person komma åkande i fullt traf mot staden. Så vidt man vet, har rymlingen ej varit sedd inne i Sundsvall. Ännu i torsdags hade man icke lyckats ertappa honom. Byström är 5,6 fot lång, spenslig och smärt med magerlagdt ansigte, ljusbrunt hår, rak näsa, blå ögon och blek hy. ----------
I Polisunderrättelser N:o 88 den 25 Oktober 1878, under rubriken Stulen och Bortkommen egendom, Tyger och klädespersedlar m. m.: 2:o. Ett större parti manufakturvaror, bestående af dels hela, och dels mindre stycken, helylle dofflar, släta och randiga velurer, grå regnkapptyger af hel och halfylle i blåa och gråa färger, fruntimmersvinterkappor och koftor, halfsiden och halfylle klädningstyger, yllevästar, schalar, snibbar, nattsäckar, paraplyer och gummigaloscher m. m., bortstals genom inbrott natten före den 21/10 från B. A. Sjöberg i Sala. Tjufvarne, hvilka antagligen varit flera, äro okände. Hederlig vedergällning är utlofvad åt den, som upptäcker tjufven och återskaffar det stulna godset, enligt meddelande af Stadsfiskal Johansson i Sala. ----------
I Polisunderrättelser N:o 90, Fredagen den 1 November 1878, under rubriken Efterlyste personer: 1:o. I P. U. N:ris 1, A. p. 3 och 63, A. p. 1 efterlyste samt i N:ris 38, B. p. 4 och 59, C. p. 3 med flera ställen omnämnde Per Erik Byström samt en Finne som kallar sig Elias, men hvars rätta namn lärer vara Ulrik Palander och en person vid namn Carl Svensson, med svart hår och svart kindskägg, äro skäligen misstänkte att natten före den 22/10 (icke 21/10) hafva föröfvat stölden omnämnd i P. U. N:o 88, E. p. 2. Bemälde personer hvilka alla äro straffade för stöld, lära bruka fara omkring på marknader och bestjäla personer. De hafva någon tid före den omnämnda stöldens föröfvande uppehållit sig hos Gustaf Pettersson (Finne Gustaf kallad) på Annelund vid Enköping och troligen uppehålla de sig fortfarande derstädes. De torde efterspanas och om de anträffas, häktas, enligt begäran af Stadsfiskal Johanson i Sala. För det stulna godsets tillrättaskaffande har egaren utfäst en belöning af 500 kr. - se P. U. N:78, A. p. 4. Palander är straffad för 1:sta resan stöld, 5,57 fot lång, koppärrig och har ljusbruna hår och skägg samt klen kroppsbyggnad - se Örebro porträtt N:o 4. Meddelat af Stadsfiskal Cederborg i Sthlm. ----------
I Polisunderrättelser N:o 99 den 3 December 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 22:o. Två manspersoner blefvo den 23/11 anhållne i Örebro och ställdes under ransakning för tjufnadsbrott. Den ene är efter uppgift Eric Johan Svensson, sist boende i N:o 28 vid Stadsgården i Sthlm, född 1843 den 8/1, 5,85 fot lång, med mörkbrunt, knollrigt hår, mustacher och hakskägg. Den andre uppgaf till en början att han var Bondesonen Johan Gustaf Danielsson från Fryksände i Wermland, född derstädes den 1/1 1853, 5,54 fot lång och ljuslagd, men har sedan uppgifvit sig vara Fredrik Byström från Hags s:n i Helsingland och straffad för stöld i Sundsvall. Svensson, som innehade 27 kr. i penningar, guldcylinderur, kedja och medaljong, 1 kappsäck innehållande 4 dussin yllehalsdukar, 2 ½ dussin kattunsdukar och moiréförkläden m. m., förebär att han samma dag afrest med bantåg från Sthlm, sedan han till försäljning i landsorten inhandlat halsdukar och förkläden hos köpmannen Abel. Danielsson-Byström uppgifver att han senaste två månader vistats såsom arbetare hos Gustaf Adolf Pettersson nära Enköping. Båda föregåfvo lika, att de sammanträffat å banstationen i Westerås, men voro förut obekanta. De voro båda klädda i nästan nya öfverrockar af velurdoffel. Upplysningar, som kunna om dessa personers föregående vandel meddelas torde insändas till Stadsfiskal Anderson i Örebro, hvilken meddelat förestående. - Angående Byström, Se P. U. N:o 90 A. p. 1 m. fl. ställen; om Svensson äro uppgifterna sanna. Red. ----------
I Polisunderrättelser N:o 101 den 10 December 1878, under rubriken Diverse underrättelser: 4:o. Den i P. U. N:o 99 B. p. 22 omnämnde Johan Gustaf Danielsson eller Fredrik Byström, har befunnits vara samma person som under namn af Per Erik Byström och Olof Dahl förekommer på många ställen i P. U. Han har erkänt, att han i Linköping pröfvats saker för 2:dra resan stöld, hvarefter han rymt under transporten till Hernösand, men förnekar stölden i Sala, omnämnd i P. U. N:ris 88 E. p. 2 och 90 A. p. 1 samt vidhåller att han senaste tiden vistats nära Enköping. Den i N:o 99 B. p. 22 äfven omnämnde Erik Johan Svensson, som är född i Wårfruhem nära Sköfde och hvars moder är omgift med Johan Bengtsson, nu Hemmansegare i Hosta socken, har uppgifvit att han någon tid vistats i Norge och der förlorat sitt prestbetyg, hvadan säker uppgift om hans frejd saknas, enligt meddelande af Stadsfiskal Anderson i Örebro. ----------
I tidningen Dalpilen 1878-12-13, s. 3:
En förrymd stortjuf gripen. I Örebro har polisen haft bättre tur och varit påpassligare än här. Stortjufven Per Erik Byström, som fångades här i Falun den 21 sistlidne november, men till följd af försumlighet hos de poliskonstaplar, som fingo sig hans bevakning anförtrodd, lyckades rymma från poliskontoret utan att sedan kunna ertappas, har nu gripits i Örebro. Äfven der trodde han sig kunna spela polisen samma spratt och gjorde från poliskontoret ett djerft rymningsförsök, men denna gång misslyckades han. I december förlidet år rymde Byström från fångförare under transport från Hernösand till Sollefteå. Gripen igen, rymde han åter den 24 sistl.[idne] juli från fångföraren, denna gång under transport till Hernösand, och har sedan varit på fri fot, undantagandes den stund han var under polisens ögon här i Falun, till dess han nu togs i Örebro. Bland Byströms stölder må nämnas en stöld af ett helt lager guld- och silfverarbeten ur ett marknadsstånd på en marknad i Östersund, med hvilket rof han sedan lyckades komma öfver norska gränsen. Under sin sista frihetstid lärer han antagligen också icke varit sysslolös. ----------
I Bollnäs Tidning 1878-12-14, s. 2:
En beryktad stortjuf från Norrland, den förr omnämde Per Erik Byström, har nyligen efter sin sista rymning blifvit gripen i Örebro. Byström har icke mindre än tre gånger förut lyckats schappa från sin fångförare och gjorde äfven då han nu greps ett djerft rymningsförsök från Örebro poliskontor. Bland hans bragder erinra vi särskildt om en stöld af ett helt lager guld- och silfverarbeten ur ett stånd på en marknad i Östersund, med hvilket rof han lyckades komma öfver norska gränsen. ----------
I Polisunderrättelser N:o 5, Lördagen den 11 Januari 1879, under rubriken Diverse underrättelser: 1:o. De uti P. U. 1878 N:o 101 C. p. 4 sist omnämnde Per Erik Byström och Erik Johan Svensson hafva båda genom Örebro R. R. utslag den 3/1 blifvit dömde till ansvar för tjufnadsbrott, som de i samråd föröfvat, nemligen Svensson att för 1:sta resan stöld undergå 4 månaders straffarbete och Byström att straffas såsom för 2:dra resan stöld; beroende dock på den domstol der Byström sist lagföres att utsätta straffet, enär han skall undergå ransakning i Westerås med flera län, för tjufnads- och förfalskningsbrott. Uppmärksamhet torde böra egnas Byströms fallenhet att rymma. Meddelat af Stadsfiskal Anderson i Örebro. ----------
I Polisunderrättelser N:o 101, Torsdagen den 10 April 1879, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. Den i P. U. N:o 5 C. p. 1 sist omnämnde Per Erik Byström, och i N:o 14 B. p. 8 omnämnde Per Adolf Österman hafva båda genom Sala R. R. utslag den 7/4 blifvit dömde till ansvar för den i P. U. 1878 N:o 88 E. p. 2 omnämnda stöld, Österman, att såsom för 3:e resan stöld hållas till straffarbete i 3 år, och Byström att straffas såsom för 2:a resan stöld; beroende dock på den domstol der Byström sist lagföres, att utsätta straffet, enär han skall undergå ransakning i Falu med flera län för tjufnads- och förfalskningsbrott. Uppmärksamhet torde egnas Byströms fallenhet att rymma. Meddelat af Stadsfiskal Johansson i Sala. ----------
Förre handlanden Per Erik Byström, född 1854 19/3 i Högs socken, Gefleborgs län, frigavs 1883 17/10 från straffängelset å Långholmen, senaste kyrkoskrivningsort: Gnarps socken, Gefleborgs län, Undergick bestraffning för: 2:a resan stöld och bedrägeri, utslag, av vilken myndighet och när det afkunnas: Sollefteå H. R. den 1/10 1879, straffet samt tiden, då det började: 4 år 2 månader, 1879 den 6/10, förut undergången bestraffning för: 1:a resan stöld, förpassningsort vid frigifning: kyrkoskrifningsorten, belopp af egna medel och besparad arbetsförtjenst vid frigifningen: 74 kr. 60 öre. Hans signalement, hår: ljusbrunt, skägg: do, ögon: mörkblåa, näsa: rak, spetsig, mun: ordinär, hy: ljus, höjd: 5,46 fot, kroppsbyggnad: spenslig, annat utmärkande kännetecken: 1 större ärr på hakan, 1 större dito på främre delen af högra lårbenet. (RA, SVAR, Frigivna fångar Långholmen No.2314; No.5442 i stamrulla och No.847 i porträttrulla) ----------
I tidningen Dalpilen 1883-10-26, s. 2:
Knifskärning. Höstmarknaden illustrerades i år af ett illdåd, hvarigenom ett menniskolif förspildes. I fredags afton fram emot kl. 7 e. m. anträffades å Holmgatan i närheten af der varande krog f.[örre] handlanden och bokbindaren Per Erik Byström från Gnarps socken i Helsingland, liggande svårt sårad af tvänne knifstyng i underlifvet, strax nedom maggropen. Han affördes till länslasarettet, der han i söndags afled. Byström, som 1879 dömdes för 2:dra resan stöld och bedrägeri till 4 års straffarbete, frigafs i onsdags förra veckan från Långholmen med en besparad arbetsförtjenst af öfver 200 kr. och anlände samma dag på aftonen hit till staden. Hästbytaren C. Wilhelmsson, hvilken af Byström uppgifvits såsom den der misshandlat honom, blef i söndags häktad i Hedemora, dit han samma dag begifvit sig, samt införpassad till länsfängelset, der ransakning i onsdags egde rum med honom. W. nekade naturligtvis, ehuru graverande bevisning mot honom förekom. ----------
I tidningen Faluposten 1883-10-27, s. 2:
Cellfängelset den 24 Oct. Dråp. Härefter företogs ransakning med hästbytaren Carl Fredrik Wilhelmsson, för närwarande bosatt i Enköping, hwilken på order från stadsfiskalen härstädes häktats i Hedemora och hit införpassats såsom skäligen misstänkt för att fredagsaftonen den 19 dennes å den s. k. Holmkrogen här i staden med knif så illa skurit f.[örre] handlaren och bokbindaren Per Erik Byström i underlifwet att denne, som genast affördes till länslasarettet, där afled i söndags på morgonen. Wilhelmsson, som förut warit tilltalad för misshandel och äfwen straffats för sådan med dödlig utgång, förnekade helt och hållet hwad som nu lades honom till last; han hade wisserligen ofwan nämde dag warit i delo med Byström, men detta hade egt rum wid en annan tid och hade han sedermera ej sett till Byström. Twänne witnen intygade emellertid att såwäl W som B. befunnit sig inne å krogen wid samma tid brottet föröfwats och hade ett witne till och med sett att Wilhelmsson tilldelat Byström twänne knifhugg i magen. För att bewisa sin oskuld anhöll W. att som witnen få höra twänne nu wid rätten närwarande personer, den ene med namnet Gripenfelt och den andre Pettersson, hwilken äfwen torde wara känd under namnen von der Hagen och Stålhandske, men som desse ej medförde sina prestbetyg, afslogs hans anhållan. För erhållande af protokoll öfwer den å Byström försiggågna obduktion samt inkallande af flera witnen uppsköts målet till annan dag, då W. äfwen wille hafwa nu namngifna witnen hörda; och afslogs Wilhelmssons begäran att blifwa på fri fot försatt. ----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-02, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 25 oktober. Knifskärningen å krogen vid Holmgatan. Ransakningen företogs denna dag med hästbytaren C. J. Wilhelmsson från Enköping, hvilken, efter hvad förut omförmälts, häktats i Hedemora såsom misstänkt att hafva den 19 på aftonen i ett rum bredvid kroglokalen vid Holmgatan här i Falun med knif misshandlat f.[örre] fästningsfången Per Erik Byström från Gnarps socken i Helsingland, så att denne till följd deraf påföljande söndag, den 21 oktober, på morgonen aflidit å länslasarettet. Wilhelmsson, som vid förhör inför stadsfiskalen förnekat, att han vid i fråga varande tillfälle ens varit inne å krogen, erkände nu, att han tidigare på e. m. sammanträffat med B. å en ölstuga, hvarest W. med annan person aftalat om försäljning till denne sist nämde af en häst. B. hade dervid såsom lån åt köparen till W. lemnat en afbetalning af 40 kr. på hästen. Då emellertid W. påyrkade att erhålla full betalning för hästen, innan han lemnade denne från sig vare sig till B. eller köparen, hade B. återfordrat sina penningar, hvilka W. vägrat att återlemna. Härigenom hade osämja uppstått, hvilken slutat dermed, att B. blifvit af W. och en i hans sällskap varande person utkastad från ölstugan. W. medgaf vidare, att han under den tid, då B. skulle blifvit skuren, varit inne i krogrummet vid Holmgatan, men han hade icke der ens sett B. eller egt vetskap om, att denne funnits der, än mindre således tillfogat denne någon skada, hvarjämte W. förnekade sig hafva der dragit knif eller ens burit sådan på sig. Af tvänne nu afhörda vittnen berättade likväl det ena, att hon från köket, hvilket ligger bredvid det rum, der B. uppehöll sig, då våldet mot honom föröfvades, hört att osämja uppstått mellan de i rummet innevarande, samt att B. utropat: Wilhelmsson skär ihjäl mig eller Wilhelmsson, skall du skära ihjäl mig!, dervid vittnet skyndat in i rummet och då sett, att W. med en knif tvänne gånger stötte mot magen på B. Den sist nämde hade derefter kommit ut i köket, och hade vittnet då sett, att hans kläder voro sönderskurna samt att han var blodig å magen, med anledning hvaraf vittnet anmodat en å krogen varande karl att följa B. till hans logi eller till fältskären. Det andra vittnet, berättade, att i det i fråga varande rummet osämja uppstått mellan en der varande person vid namn Gustaf Adolf Pettersson, hvilken äfven kallar sig von der Hagen, och en annan i rummet varande person, dervid vittnet utkört Pettersson till krogrummet åt gatan samt qvarstannat der någon stund. Vittnet, som icke åsett knifskärningen och först sedan B. begifvit sig från lokalen fått höra talas derom, intygade emellertid, att, under det vittnet uppehållit sig i det inre rummet, hade B. suttit på en stol och W. gått å golfvet samt varit bråkig och viftat med en knif, som han hållit i handen. Wilhelmsson förnekade riktigheten af vittnesmålen och åberopade såsom vittnen, de der skulle intyga hans oskuld, förenämde G. A. Pettersson och dennes broder Olof Alfred Pettersson från Hedemora samt hästhandlarne Gustaf Olsson och den beryktade Gripenfeldt. Af dessa vittnen voro 2:ne nu tillstädes, men kunde icke, emedan de icke voro försedda med frejdebevis, tillåtas att i målet vittna. För vidare bevisnings förebringande, för anskaffande af prestbetyg för Wilhelmsson och för afbidande af protokoll öfver verkstäld obduktion å aflidne Byström uppsköts målet till den 3 november. Wilhelmsson, som yrkade att blifva försatt på fri fot, förklarades skyldig att fortfarande i häkte hållas. ----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-09, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 3 november. Med hästbytaren C. F. Wilhelmsson företogs denna dag åter ransakning. Åklagaren hade instämt 3:ne nya vittnen, af hvilka ett intygade, sig hafva från ett angränsande rum hört sedermera aflidne Byström utropa: Wilhelmsson, skall du skära ihjäl mig! hvarvid vittnet rusat in i rummet och då sett Wilhelmsson med en knif stöta en gång mot magen på Byström, hvilken derefter neddignat mot golfvet och sedan blifvit utförd i köket. Det andra vittnet hade, några minuter efter det B. blifvit från rummet utförd, sett Wilhelmsson gå derinne och svänga omkring sig med en knif i handen. Det 3:dje vittnet hade å länslasarettet den 20 okt. på e. m. talat vid B., dervid denne uppgifvit, att han dels inne å krogen och dels ute på gatan blifvit skuren af W. samt af en annan, koppärrig och till växten mindre karl. Wilhelmsson hade åberopat fyra vittnen till intygande af sin oskuld, nämligen hästbytarne Joh. Er. Alfr. Gripenfeldt, Gustaf Adolf Pettersson (von der Hagen) från Enköping, Olof Alfr. Pettersson (von der Hagen) från Hedemora samt en handl. Gust. Jansson (Olsson eller Haag) från Gefle, hvilka, efter företeende af betyg, utvisande att de för närvarande åtnjuta medborgerligt förtroende, fingo aflägga vittneseden och derefter af rättens ordförande allvarligen varnades för mened. Åklagaren förbehöll sig öppen rätt att framdeles få inkomma med jäfsanmärkningar mot vittnena, om skäl dertill kunde förekomma. Alla de i fråga varande fyra personernas vittnesmål voro i mer eller mindre mån för W. friande, och ett af vittnena vågade taga på sin ed, att W. icke vidrört Byström med hand eller knif. För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till annan dag. W., som yrkade att blifva på fri fot försatt, förklarades skyldig att fortfarande i häkte hållas. ----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-23, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 16 november. Med hästbytaren C. F. Wilhelmsson företogs denna dag åter ransakning, dervid afhördes 4 af åklagaren och 3 af Wilhelmsson åberopade vittnen. De förra hade intet annat af vigt att berätta, än att de hört sedermera aflidne Byström uppgifva, att han blifvit skuren af Wilhelmsson. Dennes vittnen, hustru Kristina Karolina Pettersson (von der Hagen) från Enköping, Wilh. Norberg från falun och Edv. Carlström hade icke heller någonting af nämnvärd vigt att berätta. Åklagaren yrkade uppskof för vidare bevisnings förebringande, Wilhelmsson anhöll att blifva försatt på fri fot. Rätten uppsköt målet till den 23 d:s, då åklagaren egde att förebringa all den bevisning, han ville i målet åstadkomma, vid äfventyr att vidare uppskof dertill icke komme att förunnas, och skulle W., som äfven ville förebringa vidare bevisning, fortfarande hållas häktad. ----------
I tidningen Dalpilen 1883-12-21, s. 6, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 14 december. Hästbytaren Wilhelmsson dömd. Slutransakning hölls denna dag med hästbytaren C. F. Wilhelmsson från Enköping, häktad och tilltalad för dråp å f.[örre] handlanden och bokbindaren, den 17 sistlidne oktober från Långholmen frigifne straffången Per Erik Byström, hvilken den 19 i samma månad i ett rum innanför kroglokalen vid Holmgatan här i Falun blef med knif så svårt huggen i magen, att han i följd deraf den 21 i samma månad på morgonen afled å länslasarettet, hvarest han blifvit för vård intagen. Af 3:ne inkallade vittnen, deraf 2:ne åberopade af anklagaren och ett af den tilltalade, hade intet någonting af vigt att anföra. W. begärde till en början ytterligare uppskof för hörande af ännu ett vittne, men då han nekades att varda försatt på fri fot till nästa rättegångsdag, afstod han från sitt yrkande och öfverlemnade, liksom åklagaren, målet till pröfning. Åklagaren afgaf skriftligt slutpåstående, deri han för fullföljande af framstäldt jäf mot Gustaf Adolf Pettersson von der Hagen, hvilkens vittnesmål varit mest till fördel för W., samt till förminskande af trovärdigheten hos en del öfriga af W. åberopade vittnen i målet begärde intagande i protokollet af åtskilliga handlingar, af hvilka framgick, bland annat: 1:o) Att Gustaf Adolf Pettersson (von der Hagen) af Åbo hofrätt blifvit dömd äran förlustig för delaktighet i förfalskningsbrott, och att han flere gånger varit för stölder misstänkt och anhållen. Åklagaren yrkade med stöd häraf, att Pettersson måtte förklaras för återgångsvittne. 2:o) Att handl. Gustaf Jonsson Olsson Hag, som jämväl kallat sig Larsson, undergått bestraffning för 2:dra resan stöld, samt att han så väl i Sverige som Norge flere gånger varit anhållen och häktad för begångna stölder äfvensom förklarad vara för allmäna säkerheten vådlig. 3:o) Att Johan Erik Alfred Gripenfeldt från och med 1878 icke mindre än 12 särskilda gånger varit för åtskilliga brott anhållen och häktad, samt att han undergått bestraffning för 2:dra resan stöld. 4:o) Att hustrun Kristina Wilhelmina Pettersson (von der Hagen) blifvit i Finland dömd för delaktighet i samma förfalskningsbrott som mannen samt 7 gånger från och med 1878 varit för åtskilliga brott misstänkt, anhållen och häktad. 5:o) Att Olof Alfred Pettersson (von der Hagen) jämväl, enligt utdrag ur fångrullorna vid här varande cellfängelse, undergått bestraffning för brott. Mot tilltalade Wilhelmsson anfördes, att han undergått bestraffning för delaktighet i annans misshandlande, så att döden deraf följt, att han vidare af Enköpings rådstufvurätt den 3 januari 1881 ådömts fängelsestraff för begången misshandel samt att han en längre tid hållits häktad för ett i Mora begånget dråp, ehuru han i brist af fullt laga bevisning från ansvar frikänts. I afseende på dråpet å Byström yrkade åklagaren, som ansåg W. hafva med berådt mod mot B. föröfvat misshandel, deraf döden följt, ansvar å W. enligt 14 kap. 4 § strafflagen. Efter skedd öfverläggning afkunnade rätten sitt utslag, deri, med ogillande af jäfsanmärkningen mot G. A. Pettersson (von der Hagen), men med underkännande af hans vittnesmåls trovärdighet gent emot 2:ne af åklagarens vittnens sammanstämmande berättelser, Wilhelmsson, med åberopande af 14 kap. 5 § 1 mom. Strafflagen, dömdes att för dråp hållas till straffarbete under sju år. Wilhelmsson ålades att i ersättningar till vittnen utbetala tillsammans 117 kr., till lasarettet för Byströms sjukvård och begrafning 14:65 samt för obduktionskostnad å den döde 10 kr. Wilhelmsson anmälde missnöje öfver domen, med hvilken åklagaren icke heller fann sig nöjd. ----------
I tidningen Dalpilen 1884-04-10, s. 2:
Hästbytaren C. F. Wilhelmsson afsändes i lördags med bantåget här ifrån till Nya Varfvet i Göteborg, der han kommer att aftjena sina 7 års straffarbete för dråpet å f. handl. P. E. Byström. ----------