NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20
Skrivet av: Johan Sjöberg skrivet 2000-01-31, 11:55
Problemet är ju tvådelat: bristande namnskydd och myndigheters godtycke. Jag tror inte att det var namnet Sabelsköld den nämnda invandrarkvinnan antog, utan något helt annat adligt namn. Ätten anses för närvarande utdöd, men som CFH påpekar, hur länge till? (Jag läste också den notisen i Metro, trots att jag bor i Karlstad. Jag råkade hälsa på hos släktingar i Tumba just då) Eftersom adlig (friherrlig, grevlig) värdighet ärvs via äktenskaplig agnatisk börd, så borde ju otvivelaktigt alla som kan påvisa att de tillhör en viss adelsätt (inte bara härstammar från den) ha rätt att bära namnet. I Släkthistoriskt Forum skrev Pontus Möller (någon gång på 80-talets början) en artikel om Modern adelsgenealogisk forskning, där han bl a nämnde fallet med ätten Svinhufvud i Västergötland, vars huvudman är fd cykelreparatör och bor i Nyhamn, Bjärtrå, långt uppe i Norrland... han nämner i artikeln även fallet med grenen Fransson av adliga ätten von Wachenfeldt. En dag kom en ung man i skinnjacka upp på riddarhuset och meddelade att han ville byta namn. Då har du gått fel, svarade Pontus M, det är patentverket som handhar sådana ärenden, ja, men jag vill ta ett adligt namn, svarade den unge mannen. Det blir nog svårt genmälde Pontus. Vilket namn är det frågan om? von Wachenfeldt svarade den unge mannen. Ni heter möjligen inte Fransson? Jo Er har jag sökt i flera år men förgäves och nu står ni här! Lyckligt slut- eller? Pontus Möller granskade mannens uppgifter och skrev sedan ett intyg att han tillhörde adliga ätten von Wachenfeldt och att alltså borde ha rätt att återta namnet. Mannen lopp iväg men kom efter en timme tillbaka, och meddelade att på patentverket hade de sagt, att eftersom namnet varit bortlagt i över hundra år, så fick han inte ta tillbaka det (!). Dessutom hade riddarhuset lurat på honom ett värdelöst intyg, sades det. Men då ilsknade jag till skriver Pontus i sin mycket roande och intressanta artikel, och plockade fram ätten von Wachenfeldts sköldebrev, där det står, att den adlades äkta bröstarvingar skall kalla och skriva sig von Wachenfeldt zu Ewigen Zeiten. Med en kopia av detta skickades mannen iväg till patentverket för att ställa den berättigade frågan: vad smäller högst? Patentverkets praxis - eller kungl maj:ts brev? Glädjande nog återfick han namnet von W, och jag tror ha funnit honom i adelskalendern. Nu ska jag inte bli långrandig, men det är en mycket viktig diskussion som Carl-Fredrik har startat och till Rune vill jag bara säga en sak: JO! Namnet är en viktig sak! Det är en del av en persons identitet! Orsaken till att jag vid 17 års ålder antog min fars släktnamn (innan dess bar jag min styvfars släktnamn!) var att jag identifierade mig med min fädernesläkt, att jag ansåg att jag tillhörde släkten Sjöberg och alltså borde heta Sjöberg. Samma sak gäller rimligen adelsmän. Även de vill bära namn efter de ätter de tillhör, och vill nog inte, att en massa utomstående ska ta deras namn ifrån dem.