NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 05 september, 2011
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 05 september, 2011
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2010-01-20, 05:22
Från UNT:s julnummer 1928 om Järlåsa se http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Fritid_o_kultur/UNT% 20Jul%201928.pdf
Särskilt intressant för mig som har Notarien vid Uppsala domkapitel Johan Schick som ana och som var inblandad i Lingonbacka pappersbruk är detta stycke från sidan 12:
Frihetstidens ekonomiska läror präglades ju av en optimistisk tro på statens förmåga att genom finansiellt stöd främja näringarna. Bland de företag som under denna tid upprättades var Lingonbacka pappersbruk i Järlåsa. 1742 hade notarien hos Upsala domkapitel Johan Schick erhållit tillstånd att anlägga ett pappersbruk vid Ekeby i G:la Upsala. Där blev dock bruket aldrig anlagt utan efter många olika projekt nybyggdes det vid Lingonbacka. Där fanns bruket i varje fall 1758, ty då begärdes understöd ur manufakturfonden för dess iståndsättande. Papperstillverkningen skedde ju vid denna tid för hand, och råmaterialet var lump. Pappersbruken hade vanligen särskilda distrikt för insamlingen härav, och ägaren till Lingonbacka ville ursprungligen ha ej blott Upsala län utan även Stockholms hövdingedöme och Åland till uppsamlingsområde. Det centralbruk, som man förmodligen hoppats på, blev emellertid inte Lingonbacka utan tillvärkningen drevs huvudsakligen för Upsala boktryckeris behov. Under brukets glansdagar uppges dock att personalen med familjer skulle uppgått till 200 själar. Det rådde då ett rörligt liv däruppe i skogen. Tillförseln av lumpor ombesörjdes av massor med zigenare och tattare. De brunhyade främlingarna med de blixtrande ögonen óch det svarta håret fingo inte ens stanna över natten vid bruket, men de voro ändå givetvis en plåga för ortsbefolkningen - ja, några stycken voro t.o. m. boende i socknen. Var dessa följen drogo fram sade de sig vara från Järlåsa och socknen fick därför med orätt bära namnet skojare-socken. Den tiden är ju sedan länge slut, och inte på många år har det funnits någon tattare skriven eller bosatt inom församlingen.
Lingonbacka pappersbruk växlade ofta ägare, drevs tidvis av ett bolag och innehades av fabrikör C. Pira 1879, då företaget efter en eldsvåda nedlades. Åtminstone på sin tid var det den enda upländska fabrik som ägt bestånd mer än hundra år. De gamla inom socknen ha berättat att på backarna vid sorteringsplatsen för lump växte intet gräs på grund av den myckna ohyra, som följde med. Söndervittrade tegelmurar, grus och stenhögar, en gammal smedja och en liten bostadslägenhet äro nu det enda som är kvar som vittnesbörd om bruket.
Det andra företaget, som nedlagts, är Bredsjö porslinsfabrik, det blygsamma upphovet till Gustafsberg, dit tillvärkningen för ett hundratal år sedan flyttades. Tillvärkningen 1816 utgjorde 14,850 pjäser. Ännu i dag kallas landsvägsbron i närheten av Bredsjö för porslinsbron. I samband med de nedlagda rörelserna kan nämnas att både Bredsjö och Östfora en gång i tiden haft bränvinsbrännerier. Skvaltkvarnar ha också givetvis funnits här och där i bäckarna i äldre tider.