NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 18 juni, 2011
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 18 juni, 2011
Skrivet av: Bertil Häggman skrivet 2011-03-09, 16:06
NÅGOT OM BEFÄLHAVARNA ÖVER KUNGL. MAJT:S SACHSISKA FÖRBAND 1700 - 1721
Sverige ställde upp flera militära förband bestående av sachsiska krigsfångar under det Stora Nordiska Kriget. Först bör väl nämnas det Sachsiska Infanteriregementet, som sattes upp 1707. Det hade två befälhavare, Johan Baptista Schomer och Georg David Zengerlein.
Johan Baptista Schomer (? - 1716)
Generalmajor Johan Baptista Schomer har uppgivits vara brandenburgare (trots efterforskningar har jag ännu inte funnit några mer detaljerade biografiska uppgifter från Tyskland). Lewenhaupt (Karl XII:s officerare - Biografiska anteckningar) uppger att Schomer var son till N. Schomer och Eleonora Sibylla Knorring. Mamman skall ha överlevt sonen. Schomer var i rysk tjänst innan han kom i svensk tjänst (om Schomers flykt från Ryssland se min artikel om Martin Neugebauers betänkande om det ryska fälttåget) på denna hemsida. Blev överste för det Sachsiska Infanteriregementet och 1710 utnämnd till generalmajor av infanteriet. Regementet tjänstgjorde i Finland för att återkomma till Sverige 1709. Därefter blev det Skåne, Karlskrona och kommendering till flottan. Enheter ur regementet kämpade vid Helsingborg 1710. Schomer stupade vid Fredrikshall.
Georg David Zengerlein (1674 - 1729)
Zengerlein var tysk hantverkarson född i Lueneburg. Var först i sachsisk tjänst och tillfångatogs av svenskarna i slaget vid Narva 1700 och sändes till Sverige. I en skrivelse 1708 till Karl XII bad han att få komma i svensk tjänst och blev 1709 kapten i Västgöta Femmänningsregemente till fot. Detta var ett nyuppsatt regemente för att fylla uppståndna luckor på grund av kampanjerna på kontinenten. Överste för detta regemente var William Sinclair och det blev förlagt till Skåne. Zengerlein ledde de delar av regementet som deltog i slaget vid Helsingborg. Efter välförrättat värv utnämndes den blivande chefen för regementet till major där. Sedan utfördes befästningarbeten i Skåne och delar av regementet var förlagt till Kristianstad. År 1711 blev Zengerlein överstelöjtnant vid det Sachsiska Regementet. Ett år senare förordnades överstelöjtnanten till regementschef i Schomers frånvaro. Därefter tjänstgjorde Zengerlein två år med ansvar för strandposteringar i linjen Malmö - Skanör - Ystad. Senare ledde översten ett brobygge över Svinesundsfjorden och den försvarades färdigbyggd framgångsrikt av bland annat det Sachsiska Infanteriregementet mot anfall av danska marina enheter. Regementet bestod nu endast av drygt 600 man med över 500 vakanser. Efter det Norska fälttåget blev sachsarna garnisonsförband i Göteborg. Zengerleins familj bosatte sig i västra Sverige och förvärvade säteriet Ekedal i Hyringa socken, Västergötland. Familjen skänkte då en altartavla till Hyringa kyrka. När Tordenskiöld 1717 angrep Göteborg var Zengerlein och hans regemente bland försvararna och danskarna fick retirera med svåra förluster. Smma år blev Zengerlein generalkvartermästare vid armén i Bohuslän. Inför förberedelserna inför det andra fälttåget mot Norge återkallades Zengerlein. För sina insatser blev han 1719 adlad under namnet Zengerlein. I juli det året anföll danskarna på nytt och återigen fanns översten bland försvararna. År 1721 upplöstes det sachsiska regementet och Zengerlein fick avsked vid 47 års ålder. Han flyttade med hustru och två döttrar till Ekedal. Ytterligare två barn, en son och en dotter tillkom 1723 och 1728. Överste Zengerlein är begravd i familjens gravvalv under koret i Hyringa kyrka.
Henrik Mathias von Seulenburg (1667 - 1713)
Von Seulenburg föddes i Livland och blev 1693 fänrik vid Guvernörsregementet i Riga. År 1707 blev han major och chef för en en sachsisk infanteribataljon. Von Seulenburg blev 1798 fången i Livland och avled i rysk fångenskap i Orenburg år 1713.
Anders Boije (1668 - 1727)
Född i Finland tjänstgjorde Boije vid finska regementen men var under 1690-talet med tillstånd i fransk tjänst och var också i holländsk tjänst. Han var kapten vid Bohusläns dragoner 1697 och befordrades till överstelöjtnant vid en sachsisk infanteribataljon. Den blev i det närmaste utplånad i slaget vid Kolkanpää i oktober 1708. Under 1709 överfördes han till Upplands femmänningsinfanteriregemente och kom senare till det ingermanländska dragonregementet, för vilket han 1713 blev överste. Togs 1715 till fånga i Torneå och fördes till Moskva. Boije överlevde och återvände till Sverige 1723. Han är begravd i Hattula kyrka, Hattula socken.
Eberhard von Straelborn (? - avsked 1721)
Von Straelborn började sin militära karriär i Livgardet 1682. Tjänstgjorde i Bjelkes svenska regemente i Holland år 1688 och utnämndes till major där. Avancerade till överstelöjtnant och chef för en sachsisk infanteribataljon i svensk tjänst. Von Straelborn blev generalmajor år 1714. Den sachsiska bataljonen (uppsatt 1707) var först i Finland. Den kom sedan till Skåne och kapitulerade till danska styrkor under skärmytslingen vid Fjelkinge i januari 1710.
Det noteras att det Sachsiska Infanteriregementet bestod av två bataljoner och att det fanns ytterligare tre sachsiska bataljoner (Von Seulenburgs, Boijes och von Straelborns).
Ytterligare läsning
B.Häggman, ”Om Magnus Stenbocks sachsare i slaget vid Helsingborg”, Kring Kärnan 23, Helsingborgs museums årsbok 1994.
B.Häggman, ”The Multinational Swedish Army 1630 - 1660 and 1700 - 1721 And Some Allied Units - An Introductory Handbook” (bokmanuskript på engelska under utgivning från hösten 2008 till hösten 2009 i fyra delar).
Stig Kärrberg, Georg David Zengerlein: Ett märkligt öde från stormaktstiden. 43 s. med illustrationer och sammanfattning på tyska, 1974.
L. Törnquist, ”Kongl. May:tz saxiske regemente”, Meddelanden från Armémuseum XXXVI, Stockholm, 1976.