NULL
Skriv ut sidan - Kvalitet inom släktforskningen
Anbytarforum
Titel: Kvalitet inom släktforskningen
Skrivet av: Patrick von Brömsen skrivet 2014-08-28, 12:59
En liten anekdot rörande kvalitet kontra önsketänkande!
Det blir mycket skrivit här nu.
Det finns en person (släktforskare dessutom, betecknad XX nedan) som menar att fadern inte är den biologiska. Någon gång har det tagits ett blodprov som enligt XX visar att det inte kan vara fadern, endast 66% stämde har jag för mig.
Borde det då inte vara noll??
Jakten påbörjades. Modern som levde blev alltid arg och sa att han visst var far till XX. Där gick det då inte att gå vidare.
Sedan börjar problemen. Jag fick höra om denna historia av XX som berättade tankar och funderingar kring det hela. Jag nämnde lite alternativ, som ex barnavårdsnämnd, DNA o.s.v. Till saken hör att det finns en kvinna som är barn till pappan. Då föreslog jag att ta ett DNA-test mellan er så får du ju reda på om ni har samma far.
Det gick inte, för de kommer inte överens. Umgås ej. Endast halvsyskon, om då ens det.
Jakten pågår! Så får jag ett samtal efter att varit med i ett reportage angående att jag och några till hjälper folk att komma igång med sin forskning.
Äldre dam är upprörd över att jag hjälper XX med att påstå att hennes avlidne man är far till XX. Då fick jag lugnt och metodiskt berätta att så definitivt var inte fallet. Jag har inte hjälpt till att hitta någon överhuvudet taget.
Då har XX fått hjälp av någon (misstänker vem) att finna kandidater som fadern. Hur det gick tillväga har jag ingen susning av. Nåväl, kvinnan i luren hotade att anmäla XX för förtal och ofredande. Jag lugnade henne och sa att jag skulle få XX att byta spår och framför allt har mer på fötterna i ett så känsligt ärende (är det ens ett ärende?)
Träffade XX och berättade, som blev upprörd över att det blivit sådan uppståndelse kring det hela. Men skulle byta spår??????
Så jag bad XX berätta allt igen. Jag gav lite tips, för det kom fram nya fakta hela tiden. Det pekade åt ett håll (nu vet jag ju då inte om historien anpassade sig till den nya möjliga fadern). DNA-test hade kunnat bekräfta detta.
Nu dyker ett fotografi upp!
Detta kort har då suttit hos en släktings rum på en båt (matros/flottan?), kommer inte ihåg vilket nu.
Nu börjar det funderas över varför det kortet satt hos han. Och så börjas det studeras ansikte mot XX och dess barn och barnbarn.
Nu gick jag ur denna historia!!!!
(jag undrar hur många man skulle vara lik om det inte finns något specifikt drag hos varandra).
XX får reda på vem det är på kortet (bryr mig inte längre så jag vet nu inte längre hur det gick tillväga, eller om namnet möjlig stod på kortet)
Så nu har XX hittat sin biologiska pappa!!!!
Kontaktar dennes släkt och berättar om sin upptäckt. Hur det emottogs vet jag ej. Mannen var död och jag har för mig att det inte fanns barn till honom. Däremot syskon och syskonbarn.
Någon bekräftelse att mannen hade något barn någonstans fanns inte vad jag vet. Något DNA-test är inte tagit.
Så nu har XX varit i kontakt med forskare runt om i landet och sökt (och fått) information om anor och släkt. Och XX fortsätter att forska vidare på sin nya gren.
Jag nämner numera inget om hur ihåligt allt är. Det är upp till var och en hur man forskar. Ibland är önskan större än förnuftet i alla fall.
Tänk vad bra att det fanns ett fotografi som inte sa något alls.
Detta har jag funderat en längre tid att skriva, vet att XX är allt här ibland och gör sökningar i databaser på nätet. Bör jag tillägga att källor och källkritik inte är prioriterat.
Inget är illa menat, bara som en fundering hur något kan gå snett (enligt mig).
Vänligen Patrick (Karlstad blir skoj, dyker upp)
Ps. om någon vill kontakta mig angående ovanstående så går det bra Ds.