NULL
Skriv ut sidan - Jösse Finnson, fogde över Dalarna
Anbytarforum
Titel: Jösse Finnson, fogde över Dalarna
Skrivet av: Per Norling skrivet 2011-06-23, 12:47
Hej Torsten Jag har stort förtroende för Anders skrifter, men jag vill ändå lansera en alternativ tolkning. Drottning Margareta och senare Erik av Pommern, m fl regenter under medeltiden, var starkt beroende av att ha en majoritet av högfrälset i Sverige bakom sig. Det vi talar om här är vapenmakt, att säkra en tillräcklig styrka för att kunna hävda sin position i landet. Regenterna hade personligen inte mycket att ställa upp med. Det är inom högfrälsenätverken som vapenresurserna och kopplingen till kyrkans ekonomiska och politiska resurser finns. Så, i dessa högfrälsenätverk finns knappast något utrymme för ”nobodys” utnämnda av regenten till strategiskt viktiga, och ekonomiskt givande poster, som Anders gissar. Även om fogdarna togs från Danmark så var det riddaranor och liknande som gällde, se t ex Jösse Finnssons efterträdare i Västerås/Dalarna, Jösse Eriksson. Det var riddaranor i båda hans led.
Högfrälset (och motsvarande inom kyrkan) såg naturligtvis till att på olika sätt säkra alla viktiga och lönsamma positioner för egen del, i de styrkeförhandlingar och avkänningar som fördes med regenter och råd. Att regenterna på denna tid utnämnde och avsatte personer på strategiskt viktiga poster ser jag som felläsningar från generationer av kungacentrerade och idoliserande historietecknare. I realiteten tillsattes alla viktiga poster, då som nu, efter avkänning och förhandling inom den för tiden rådande maktsfären. Inte ens kungen (riksföreståndaren) erkänns, av och till under den period vi talar om, av stora delar av högfrälset.
Låt oss följa utnämningslistan på Stegeborg. Så här ser det ut om vi följer utnämningarna under folkungatiden, Kalmarunionen och fram till 1499. Alltså tiden före, under och efter Jösse. Jag har klippt och klistrat från olika källor, så sammanställningen kan ha en viss osäkerhet. Poängen är emellertid att visa ett övergripande utnämningsmönster, och min slutsats är, som även framgått ovan, att det är det för tiden dominerande högfrälsenätverket som styr utnämningarna. Regenten kan vara en viktig symbolgestalt, men är realiter egentligen bara en röst i en styrande grupp av jämlikar - riddare, riksråd etc, där de flesta har droppar av kungligt blod från någon släktgren bakåt:
-Stegeborgs historia är nära förbunden med Skällsviks gård och avkastningen från gården. Gården och borgen finns nämnd 1287 och tillhör då biskopen i Linköping, Bengt Birgersson (Folkungaätten och son till Birger Jarl). - Som nästa befallningshavare på Stegeborg finner vi Birger Magnusson, Sveriges kung 1290-1318. - Efter Nyköpings gästabud 1317 utbryter ett uppror mot Birger Magnusson. Birger lämnar Stegeborg, men sätter sonen prins Magnus Birgersson som befälhavare där. Borgen blir belägrad och faller mot slutet av 1318. Magnus förs fången till Stockholm och döms till döden 1320. - Karl Bååt, biskop i Linköping lyckas sedan 1321 att få hertig Eriks änka Ingeborg Håkansdotter att skänka Skällviks gård samt borgruinen till stiftet. (Bååt, svensk uradel, som släktens stamfar räknas riddaren och riksrådet Peder Jonsson). - 1332 tvingas biskopen överlämna gården till kung Magnus Eriksson (Sveriges kung 1319-1364). Ekonomiska bekymmer gör dock att Magnus pantsätter borgen 1336, dvs den återgår till kyrkan. - Under 1350-talets tronstrider inom folkungaätten styrs Skällviks gård och borgen av biskop Nils Markusson. Nils ägde även Rumlaborg utanför nuvarande Jönköping. - Albrecht av Mechlenburg väljs av en del av högfrälset till kung 1364. Det krigas och förhandlas på nytt, slutet blir att drottning Margareta av Danmark inkallas som hjälp. Hennes (dvs den nu dominerande delen av högfrälsets) här besegrar 1389 Albrechts högfrälsehär. Margareta blir regent över Danmark, Norge och Sverige. Unionstiden inträder. 1391 tillhör Stegeborg kronan, och drottning Margareta (inkl. de delar av högfrälset hon är beroende av) har utsett den danske riddaren Evert Moltke till fogde. Familjen Moltke hade lånat Margareta pengar tidigare, kanske får Evert en del av Stegeborgs avkastning som låneåterbetalning. - Moltke lämnar Stegeborg runt sekelskiftet 1400, Margareta (och högfrälsegruppen) utser Esbjörn Kristiernsson Djäkn till ny fogde (ätten för en hjorthornskrona i sitt vapen). Esbjörn Kristensson Djäkn, avsätts (av vilka?)samma år som drottning Margareta dör, 1412, men kvarstår som fogde på Rumlaborg. Medregenten till Margareta, adoptivsonen Erik av Pommern, blir nu reell kung av Sverige. - 1414 utser Erik (och den dominerande högfrälsegrupp han rimligtvis nu, utan stöd av Margareta, är helt beroende av) Jösse Finnsson Hjorthornskrona till ny fogde på Stegeborg. Jösse har vid tiden för utnämningen kvar sitt godsinnehav i Dalarna och bor på Skattmansö i Uppland samt även på Västerås slott där han är fogde. - På 1420-talet vallfärdar Erik till Jerusalem, via Budapest och där kusinen, kung Sigismund. I Budapest medlar han i en duell där den kroatiske greve Ivan Anz Frankopan (Johan Vale) är inblandad. Resultatet blir att Johan följer Eriks sällskap till Jerusalem som tolk och förhandlare. Han följer även med till Sverige. Efter Jösses död runt 1427 utnämner Erik (och högfrälsegruppen) Johan Vale till fogde på Stegeborg. - Under Engelbrektupproret intas Stegeborg 1434. Vale försvinner, (”tvi vale”), ny fogde blir biskopen i Linköping Knut Bosson (Natt och Dag). Maktpositionerna har nu ändrats inom högfrälset och utnämningen görs av rådet inom den nya dominerande gruppen. -Efter riksrådens möte i Söderköping 1436 utser de riksrådet Nils Stensson (Natt och Dag) till fogde. - 1438 har Karl Knutsson (Bonde) blivit riksföreståndare. Maktpositionerna inom högfrälset har återigen ändrats. Karl Knutsson kräver att Nils Stensson överlämnar Stegeborg till honom. Denne vägrar och 1439 inleds en belägring som slutar med att Erengisle Nilsson d.y. (Natt och Dag), riddare och riksråd utses till fogde. Erengisle är son till lagmannen Nils Erengislesson (Natt och Dag) och Märta Magnusdotter. Han är gift med Birgitta Olovsdotter (Tott), dotter till danska riksrådet Olof Axelsson (Tott). Erengisle är fogde åren 1439–1451 och 1459–1463. - Erengisle avskedas 1463 (av vilka?), ny fogde blir riksrådet Erik Nilsson (Oxenstierna). - 1467 utses Ivar Axelsson (Tott) till fogde. Ivar är gift med kung Karl Knutssons dotter Magdalena Karlsdotter samt svenskt och danskt riksråd. - 1487 utnämns (av vilka?) riksrådet och lagmannen Gregers Matsson (Lillie) till fogde. - Efter Gregers har flera personer befälet på slottet men endast kortare tider: riksrådet Arvid Trolle, riddaren Nils Bosson (Sture) samt riddaren Erik Turesson (Bielke). - 1499 utses (av vilka?)riksrådet och sedermera riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture) till fogde på Stegeborg. Under de ca 200 år som vi följt Stegeborg så har direkt chefskap utövats av 20 personer, sammanfattningsvis:
De två frågetecknens släktband bakåt är alltjämt oklar, men borde rimligtvis finnas inom samma nätverk som de övriga 18. Båda har hjorthorn i sin vapensköld, och här, om jag får invända mot Torstens resonemang tidigare i tråden, så borde det göras en exakt jämförelse av alla vapensköldar i Norden med hjorthorn inblandade, ungefär som vid analys av fingeravtryck. Vilka likheter och avvikelser finns i olika sammansättningar, förgreningar, böjar, tjocklekar etc? Finns någon mönsterutveckling över tid som är gemensam? Vapensköld och sigill (vapenskölden miniatyriserad) är, kanske onödigt att påpeka, namnteckningen under århundradena runt Jösses tid. Det gick knappast att anlägga ett sköldmärke/sigill som starkt påminner om någon ledande släkts do, utan att ha en släktrelation. Sköldmärke– och/eller sigillförfalskning, eller antydan mot detta, var vid tiden ett mycket allvarligt brott. I Tyskland blev man nedsänkt i kokande vatten - sig själv till straff och (mest) androm till varnagel.