Titel: Kindberg
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-11-28, 22:57
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1890-11-14, s. 3-4, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Tattarmordet vid Falkenberg. Ransakning med för mordet å tattaren Johan Holger Kindberg häktade Alexander August Kindberg hölls inför Årstads, Faurås och Himble häradsrätt å länscellfängelset i Varberg i fredags. Som bekant hade den häktade, hans son Frans Gustaf samt hans fästekvinna Maria Ahlqvist åkande från Falkenberg sammanträffat med den mördade Holger och dennes son Carl Emil. En ordväxling hade uppstått på Smedjeholms gär
[Forts. s. 4:]
de. Därvid hade de båda partierna hoppat ur sina vagnar och en strid på lif och död uppstod. Slutet blef att Holger fick tillsätta lifvet medan hans son kastade sig upp i vagnen och lyckades undkomma. Inför rätten uppgaf nu, enligt hvad som skrifves till G. H. T., August att Holger hoppat ur sin vagn, beväpnad med sabel och revolver, under hot att mula (enligt den anklagade ett romaniuttryck för att döda, slakta) August Kindberg och hans sällskap. Då Holger med sabeln i högsta hugg rusade på August, hade denne kastat bort sin obrukbara revolver och dragit sin knif, med hvilken han tillfogat Holger några nyp i underlifvet. Han stötte honom några gånger. Då hade August hört ett skott, och eftersom Holger därvid yttrat: det skulle du inte gjort, Gustaf, hade August förstått att sonen Frans Gustaf skjutit. Trodde att detta skott dödat Holger, enär denne efter skottets aflossande segnat ner. Emellertid framgick af obduktionsprotokollet att af de 11 sår, som funnits å den döda kroppen, 9 sannolikt varit knifstygn. Af skottsåren hade intet varit absolut dödande, hvilket i det närmaste varit förhållandet med 7 af knifstygnen. Det hugg, som träffat hjärtat, hade ensamt varit tillräcklig att döda. Sedan den anklagade fått del häraf, sökte han slingra sig undan. Han tyckte dels att huggen varit för många, dels för djupa, ty han brukade aldrig att stöta så hårdt. Meningen hade varit att endast tukta Holger och därför hade han stött lindrigt. Han fritog dock sin son för att ha tillfogat det dödande hugget i hjärtat och antydde att någon annan af vandringsfolket kunnat göra detta, men invecklade sig strax därpå i motsägelser då han medgaf sig ha sett Holger segna ned och dö på dikeskanten efter mottagandet af det ofvannämda skottet. Fem vittnen hördes och därjämte den mördades son, men hade de föga af vikt att berätta. För öfrigt tycktes genom den anklagades egna erkännanden saken blifvit så pass klar, att han kan blifva fäld. Den flyktade unge mördaren Frans Gustaf har spårats i Svartrå och antages att han uppehåller sig någonstädes å Smålands- eller Vestgötagränsen.